Helena:

För tredje dagen i rad åkte jag i förmiddags ut till Lidingö med gratisbussen. Börjar få rutin på den sträckan nu...  Det är mer än vad jag kan säga om Lidingöloppets sista 10 km som jag sprang för första gången för tre veckor sedan, fast då utan någon som helst press. Nu var det däremot allvar. Och det var skillnad. På dessa tre veckor har jag lyckats förtränga hur hemsk Aborrebacken är. Och sista backen vid golfbanan hade jag helt glömt bort (hur kunde jag det??). Enda gången jag hade rygg på eliten var vid startlinjen, ha ha. När jag till slut kom in på upploppet hörde jag speakern basunera ut att sista startgruppen precis hade släppts iväg och då visste jag att klockan hunnit bli 14.20 och att det inte skulle bli någon silvermedalj. Snöpligt. Men skam den som ger sig så jag spurtade allt vad jag orkade sista sträckan så jag tog ett par placeringar i alla fall.  Hade så gärna velat få en tid under 50 min men missade den magiska gränsen med ynka 45 sek. Men nästa år - då!!

Fast vad gör det att man missar en silvermedalj när man redan vunnit högsta vinsten i "livets tombola" och han finns med före, under och efter loppet? Bättre support kan man inte få!!

Helgens medaljskörd.

 

Ingmarie

27 september 2009 21:20

Jag håller helt med. Vad är väl de där 45 sek. mot äkta kärlek?? (Fast å andra sidan behöver ju inte det ena utesluta det andra..)

http://blog.nemonisimors.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...