Alla inlägg den 4 oktober 2009

Av Backebo Runners - 4 oktober 2009 20:44

Per:

Då har det gått en vecka sedan Lidingö och nu är siktet inställt på Växjö Marathon om två veckor. Planen i stort är att denna första vecka efter LL så har återhämtning varit prioriterad. Jag började med 3 hela vilodagar, sedan smög jag igång med 11 försiktiga kilometrar på onsdagen följt av 10 km på torsdag, fortfarande lugn takt. På fredagen trodde jag att benen var återhämtade och sprang 20 km hem från jobbet i lite snabbare tempo och det gick bra 13-14 km, sedan blev jag trött och stel och fick dra ned tempot. Insåg att jag behövde vila mer och tajmade in det perfekt för på lördagen var det grabbsegling inplanerat. Nu var ju stormvarning utfärdad så det blev inga längre sträckor, men en fartfylld tur blev det. Efter mastavtagning så hade vi kräftskiva med alla tillbehör i kajutan, vilket gjorde att söndags pass på 16 ganska snabba km blev rätt sent på kvällen. Fick ihop 56 km denna vecka. Nu tänkte jag lägga in ett block med några rejäla pass för att träna ned mig lite och sedan släppa på träningen och förhoppningsvis få en liten formtopp lagom till Växjö. Vi får se hur det går, är nog fortfarande lite sliten sedan LL, (fast jag försöker förtränga det) vilket jag blev påmind om idag när jag sprang. Jag hade varit ute ca 13 km och hade bra fart. Plötsligt, vid Sätra varv, hugger det liksom till i högra benet och jag får ont. Springer kanske 30-40 meter till, sedan måste jag stanna och kan knappt gå, så ont gör det. "Jaha, nu har jag nog fått kramp för första gången" tänkte jag. Men då ska väl muskeln dra ihop sig? Och det gjorde den inte, det bara gjorde ont i hela benet, främst stora främre lårmuskeln, men ända upp mot höften gjorde det ordentligt ont. Kunde knappt stödja på benet. Började linka hemåt men efter ca 300 meter försvann smärtan lika fort som den kommit. Det var bara att börja springa igen. Gjorde snart en km i 4:00 fart, bara för att visa för benet vem som bestämmer. Det var nog bara en nerv som kom i kläm tror jag. Men det lustiga är att jag har råkat ut för en skum löpargrej på exakt samma plats (och då menar jag på metern när) för nästan 10 år sedan. Det var i mellandagarna och jag var ensam hemma, familjen var bortrest. Kl 22.00 på kvällen kommer jag på att jag ska ut på en runda och drar iväg. Det låg lite snö på marken och det var dimmigt ute, så det var inte kolmörkt, utan snarare lite trollskogsaktigt ni vet. Mycket vackert, lite som i en Tolkienbok kanske. Men när jag kommer vid Sätra varv (fast åt andra hållet, bortåt) så snurrar det till i skallen och jag tappar balansen och tjongar i backen ganska ordentligt. Där ligger jag halv 11 på kvällen i snön, helt ensam och yr i bollen. Ingen kommer att sakna mig hemma om jag inte kommer hem. Som tur är har jag bara fått lättare skrubbsår på knän och händer och jag kan gå hem för egen maskin. Vet inte vad som hände riktigt, men det var väl bara en tillfällig yrselattack. Men det är ju lustigt att de här två händelserna sker på exakt samma plats men med nästan 10 års mellanrum...

   

Vän av ordning frågar sig kanske vad detta har med träning att göra. Frågan är berättigad...     

Skapa flashcards