Per:

Backebo runners jakt efter en topp 10 placering i parloppet 2010 tar sig outsägliga vägar. I lördags sprang jag Växjö Marathon som förberedelse. Det var kallt. Det var blåsigt. Det gjorde ont. Men som i alla marathon var det skönt att komma i mål och det var ett bra arrangemang och banan var rätt trevlig med sina 8 varv runt Växjösjön.
Första halvan gick på ca 1:33 och det kändes bra. Straxt efter halva loppet ökade jag något (tyckte jag iallafall) och hade bra flyt en period och sprang om ganska många. Det skulle jag inte ha gjort för när det var 10 km kvar började krafterna eller något annat att tryta. Inte att energin tog slut, men det började göra riktigt ont i hela benen. Musklerna tog slut helt enkelt och farten sjönk markant. Jag stapplade i mål på 3:14:41. Jag borde kanske ha kunnat prestera lite bättre med tanke på Lidingötiden, men jag är ganska nöjd ändå. Det var pers med ca 10 minuter och det är ju alltid roligt. Nu måste jag jobba vidare med att orka hålla farten uppe hela loppet, inte bara i 30 km. Det får bli vinterns projekt och jag tror lösningen är många km per vecka samt ordentliga långpass. Jag återkommer till det senare. Nu blir det löpvila.

Tredje varvet (av åtta) runt Växjösjön när jag fortfarande är någorlunda fräsch.
Sedan blev det inte lika kul längre. Jag besparar er de korten.

 

Hedlund

19 oktober 2009 23:56

Inget Tjurrus för dig heller? Verkade iallafall vara en riktigt grisig bana i år!

http://sajmoen.bloggagratis.se

 

Per J.

20 oktober 2009 20:32

Nej, det blev ett rus runt Växjösjön istället. Jag såg också bilderna från tjurruset och det såg riktigt kallt och lerigt ut. Men det hör väl till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...