Helena:

Idag hade jag den stora äran att få springa med två marathonlöpare. Som tur var hade Björn en ca 5 kg tung ryggsäck att släpa på (hur orkade han??) så farten var av naturliga skäl inte den snabbaste. Jag hade med andra ord inga problem att hänga med... Och de behövde å andra sidan aldrig anpassa sig efter mig.    

Det var första gången jag sprang hem från jobbet, även om vi "fuskade" och tog tunnelbanan från Kista till Rådhuset. Det kräver lite planering med vad som kan lämnas på jobbet och vad man måste ha med sig hem, men Per tog mitt SL-kort, passerkort och telefon i sin rygga så jag slapp bekymra mig om det praktiska. "Fusk" nummer två var alltså att jag sprang helt utan barlast. Visst har man det väl förspänt?

Per:
Tja, finns det så mycket mer att tillägga? Helena har verkligen utvecklats, ska bli kul att se hennes tider framåt sommaren.

Själv var jag lite sliten efter gårdagens pass och detta i kombination med en tunn lunch gjorde att jag fick slå på fettförbränningen ordentligt på slutet. Jag blev helt seg med andra ord. Som tur var hade jag en gel som jag kunde trycka i mig så jag kom hem på reserven. Men det är bra att få träna fettförbränning ibland. Passet blev 10 km.