Per:
Bestämde mig sent i veckan att springa Kvantumloppet, ett 10 km lopp jag aldrig sprungit förrut. Helena är på sydligare breddgrader men jag fick sällskap av Matilda och två av hennes orienteringskompisar Sonja och Frida. Och Emma hängde också med som hejarklack så vi var ett stort gäng som åkte till Källbrink och efteranmälde oss. Det var lite småkyligt så man fick vara rätt påpälsad för att inte frysa ... av sig. Min plan för loppet är enkel, de två första km i 3:45, sedan öka till 3:40 vilket ger en sluttid runt 37.

Starten går och vi är i väg. Matilda, Sonja och Frida är smarta och ställer sig en bit bak för att inte ryckas med i starthetsen, vilket jag gör. Min första km går på 3:16, men det var mycket nedför så det var inte så farligt. Efter någon km hittar jag rätt tempo och då har startfältet tunnats ut ganska mycket. Ett gäng snabba löpare ligger en bit fram och sedan finns jag och ett par till i min närhet men annars ganska tomt på folk. Det blåser ganska mycket så en rygg att hänga på hade vart bra och jag kommer ikapp en kille efter 2-3 km men han har stummnat så jag fortsätter förbi. Ungefär samtidigt blir jag omsprungen av en tjej men hon springer lite för snabbt för att jag ska våga hänga på. Nu kommer jag att ha henne straxt framför mig resten av loppet. Vid varvningen plockar jag en placering och sedan fortsätter jag att jaga tjejen framför men hon håller sitt avstånd på ca 50 meter hela tiden. Kanske lyckas jag ta in lite precis innan vändpunkten på andra varvet men då händer en grej in en korsning som får mig lite ur balans, jag blir nästan påkörd av en bil. Det är en korsning med två flaggvakter (som står vid sidan av vägen, inte mitt i) och jag ser att det är bilar på varje sida av korsningen och båda bilarna bromsar ner och jag dundrar på. Precis när jag är på väg in i korsningen så ser jag att en av bilarna liksom tar fart igen och jag hinner precis över innan en tant, som inte har koll på läget, kör igenom korsningen. Hon missar mig med ungefär 50 cm, inte mer. Det här gör mig lite upprörd så jag stannar till precis efter korsningen och berättar för flaggvakten vad jag tycker om kvalitén på hans arbete. Stoppet blir helt kort, sedan sätter jag fart igen och jag tappar nog lite koncentrationen där men försöker fokusera på loppet igen. Nu går det tungt och sista 2,5 km är det bitvis lite uppför och motvind och jag sliter hårt men tappar på tjejen framför för avståndet ökar men det är ingen som kommer ikapp mig heller. Jag kommer i mål på 37:45 vilket ger 11:e plats och jag är rätt trött förstås. Jag hade hoppats på lite bättre tid, men loppet kändes betydligt bättre än Premiärmilen för tre veckor sedan och det gick 20 sekunder snabbare på en lite tuffare bana och blåsigare väder. Jag tror att de intervaller jag kört har gett resultat så det är bara att fortsätta träna på.

  
Är detta årets coolaste medalj?

På nedjoggen möter jag Matilda, Sonja och Frida som hänger ihop hela loppet och gör en stark insats. De tog det lugnt i början och plockade flera placeringar, bra där!

En kul grej med loppet är att prisbordet är riktigt digert och Sonja vinner en fin resväska, Matilda en bok och jag en 40 liters skridskoryggsäck från Lundhags, inte dåligt!

   
Min vinst