Helena:

Satiken vad kallt det är!! Vi kunde snabbt konstatera att vi inför kvällens intervallpass hade krängt på oss (ungefär) lika mycket kläder som vi hade mitt i smällkalla vintern, skillnaden nu är att det bara är 10 dagar kvar till maj månad. Låter som ett skämt, men så står det i alla fall på nästa blad i almanackan. F-n tro't.

10 x 400 m intervaller med 60 s vila däremellan stod på träningsschemat för min del. Jämfört med förra intervallträningen gjorde jag bättre ifrån mig den här gången, som bäst 1:29 (då hetsades jag av Per som kom upp jämsides) och som sämst 1:37 (varvet efter hetsningen). Snittade 1:33 vilket är en förbättring med 5/100 sedan förra gången. Det är bara att konstatera att jag måste bli mer jämn på intervallen, få upp farten bättre i början av varje varv och pressa tiden, hur svårt kan det vara?

Lämnade Per åt sitt öde med sina sista intervall när mina var avklarade. Hemjoggen gick tungt, fjädringen i benen hade slutat fungera efter varven på Sätra IP och energin var nästan slut. Men bara nästan.

Per:
Efter en tokstressad dag på jobbet var det riktigt skönt att snöra på sig skorna och ge sig iväg mot Sätra IP tillsammans med Helena. Väl där blåste det riktigt kalla vindar så mössa och vantar var obligatoriska. 10x1000/60 stod på programmet och det är bara att konstatera att det här är nog det jobbigaste passet jag har kört på länge, jag har aldrig kört 10 stycken tusingar förrut.

Jag hade bestämt mig att gå ut lite försiktigt och sedan försöka öka på slutet. Ha! Det blev försiktigt i början och sedan blev det bara tyngre och tyngre. De första fem snittade ~3:40 medans de sista snittade ~3:45. Intervall 8 och 9 var bottennapp med 3:48 och 3:47. Ni ser själva, det var riktigt tungt.

Jag var nog lite sliten från i lördags tror jag, benen var småtunga redan från början men jag är ändå nöjd att jag orkade genomföra hela passet, nu måste jag jobba vidare med farten. Målet måste vara att klara 10 stycken på under 3:30 i snitt. Då var det väl själva f-n om man inte skulle klara milen på 36, hur svårt kan det vara?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...