Helena:

Var inte alls taggad för ett långpass idag och fösökte komma undan men inga ursäkter godkändes av Per, han sa helt enkelt bara "lycka till" och låste dörren bakom mig.

Siktet var inställt på Årstaviken runt, en sträcka som jag tidigare bara avverkat på cykel som sällskap till Per när han sprungit. Det var ett lyckat val, sprang på rätt bra och njöt faktiskt hela vägen så pass att jag tog en "omväg" hem. Garmin visade 18,5 km när jag 1 h och 40 min senare ringde på dörren och blev insläpp. Efter att Per kollar distansen förstås... Mappat mot Göteborgsvarvet betyder det att jag precis passerat Handelshögskolan och befinner mig på Övre Husargatan, inte långt från den plats jag förra året stod och hejade på Ulf och Per.

Har lagt märke till ett mönster som nästan aldrig slår fel, ju mer oinspirerad jag är inför ett pass (och försöker komma med undanflykter) desto bättre går det medan en efterlängtad runda nästan alltid är tung att genomföra. Är inte det märkligt?