Per:
Idag körde vi långpass i värmen, Stockholm Marathonbanan skulle avverkas. Kom fram till starten vid halv åtta i morse och konstaterade att Stadion var låst så jag fick gömma påsen med överdrag i ett buskage utanför. Startade sedan i lugn takt och det var rätt stilla i staden. Siktade på runt 5 tempo och det var väl där jag låg ungefär. Hela första varvet flöt på bra, det fläktade lite och kändes inte allt för varmt.

När jag sprungit ca 17,5 km träffar jag på Helena som har med sig vatten och en banan, som jag girigt trycker i mig. Efter påfyllnad av vätskebältet fortsätter vi tillsammans på andra varvet och det är skönt med sällskap, tiden rinner på lite fortare då. Någonstans ute på Gärdet börjar det kännas att det är varmt idag, svetten rinner ordentligt vill jag lova och benen börjar redan kännas lite stela och från Cirkus och in mot stan får jag slita ganska ordentligt. Som tur är så har vi bestämt att ta ett fikastopp vid Dramaten och där blir det snickers, bulle och kaffe. Och mera vatten. När vi kör igång igen är det stelt men allt intag ger energi så det flyter på igen tills Norrmälarstrand, då börjar det gå tyngre igen och det blir rätt slitigt. En bit efter centralen tvingas vi stanna för att köpa mera vatten igen, det känns som man kan dricka hur mycket som helst, det bara försvinner. Nåja, vi joggar på och vi är rejält trötta de sista fyra kilometrarna och det känns väldigt bra att springa in på Stadion och göra det obligatoriska ärevarvet innan vi kan pusta ut. 43 km på 3:55 (netto) blir det till slut.

Nu var det i och för sig väldigt varmt (termometern visar drygt 30 när vi kommer hem), men det var jobbigare än förväntat och jag funderar lite på hur länge lite tyngre pass sitter kvar i kroppen? Jag sprang ju 25 km i måndags och var bra slut efter det men det känns som kroppen återhämtar sig på någon dag eller två, men det kanske den inte gör? Jag vet att Szalkai i sina marathonprogram skriver om sista överlånga passet skall vara senast tre veckor innan maran, vilket jag har tyckt låter länge men det kanske ligger något i vad han skriver. Är det någon som har koll på det här?

Helena:

Vilket stolleprov att ge sig ut och springa långpass i Stockholm City på årets (?) varmaste dag! För min del blev det 25 km och bitvis var det riktigt, riktigt jobbigt. Distansen var OK men värmen tog ut sin rätt ganska tidigt på rundan. Men i mål kom vi och det var riktigt skönt att få hälla ut sig på en bänk på Stadion, blicka upp i himlen och pusta ut. Och så är det förstås kul att vi kan springa sådana här pass tillsammans!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...