Helena:

Hemma på svensk mark igen var det åter dags för teamträning! Per behövde ett längre pass och frågade om jag inte skulle hänga med ut till Lidingö och springa en för mig ny sträcka av Lidingöloppets bana.

Vi gick på vid Kyrkviken med 22 km kvar av banan. Kan inte påstå att jag var i någon toppform (jetlag?    ) så när Per hade för mycket "spring i benen" drog han helt enkelt iväg för att efter en bit vända om och möta upp mig. Kämpade i alla fall på och det gick bättre och bättre ju längre vi kom. Passerade korsningen där jag förra året stod och langade gel till Per och helt plötsligt var vi vid 10 km-skylten. Ett par hundra meter till och sedan kunde jag kliva av vid Grönsta efter drygt 12 km. Medan Per fortsatte sista biten passade jag på att pusta ut!

Per:
I Backebo Runners jakt efter sisu gick vägarna till Helsingfors. En trevlig stad som ligger ett stenkast bort och där (nästan) alla pratar svenska. Vi tillbringade 4 dagar där och jag klämde in tre pass, varav två teamträningar. Vi sprang bland annat till Olympiastadion, där vi åkte upp i det 72 meter höga tornet och fick en fin utsikt över staden. Tyvärr var det inte möjligt att springa på själva stadion, det var fullt med grävmaskiner som ställde i ordning planen (när jag frågade fick jag till svar att om jag ville springa var jag välkommen tillbaka om tre veckor till Finnkampen   ), men vi hittade en liten IP i skogen bakom där jag kunde köra några 400 meters intervaller. Tre pass, 30 km och massor av sisu fick vi ihop i den Finländska huvudstaden!

Helena framför Olympiastadion

Jag och Paavo. Jag till höger.

Helena passerar Sibeliusmonumentet

Helena:

I guideboken fick vi tips om hur man kan se de viktigaste turistattraktionerna i Helsingfors till fots. Vi tog det ett steg (!) längre och sprang istället till några av dem, en perfekt kombination av sightseeing och träningspass! Dessutom hade vi gröna vågen hela vägen så det blev non-stop running.

Sightseeing by running