Per:
I Backebo Runners jakt efter sisu gick vägarna till Helsingfors. En trevlig stad som ligger ett stenkast bort och där (nästan) alla pratar svenska. Vi tillbringade 4 dagar där och jag klämde in tre pass, varav två teamträningar. Vi sprang bland annat till Olympiastadion, där vi åkte upp i det 72 meter höga tornet och fick en fin utsikt över staden. Tyvärr var det inte möjligt att springa på själva stadion, det var fullt med grävmaskiner som ställde i ordning planen (när jag frågade fick jag till svar att om jag ville springa var jag välkommen tillbaka om tre veckor till Finnkampen   ), men vi hittade en liten IP i skogen bakom där jag kunde köra några 400 meters intervaller. Tre pass, 30 km och massor av sisu fick vi ihop i den Finländska huvudstaden!

Helena framför Olympiastadion

Jag och Paavo. Jag till höger.

Helena passerar Sibeliusmonumentet

Helena:

I guideboken fick vi tips om hur man kan se de viktigaste turistattraktionerna i Helsingfors till fots. Vi tog det ett steg (!) längre och sprang istället till några av dem, en perfekt kombination av sightseeing och träningspass! Dessutom hade vi gröna vågen hela vägen så det blev non-stop running.

Sightseeing by running

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...