Helena:

I onsdags testade jag att springa i planerad tävlingsfart. Det gick inte alls bra, orkade hålla tempot i 4 km (!) innan jag gav upp och gick hem. I fredags lämnade jag därför låne-Garmin hemma för att inte stressa mig själv utan sprang 7 km i lugnt tempo. Inte världens bästa mentala uppladdning så självförtroendet var i botten när jag åkte ut till Gärdet. Dessutom hade min kompis Nicole åkt upp från Växjö med en formtopp i bagaget så jag kände pressen att prestera.

Före...

Eftersom vi antagligen skulle springa lika fort och Nicole är starkare på de första fem kilometrarna och jag på de sista kom vi överens om att springa tillsammans och vara draghjälp åt varandra. Min idé om 24+23 minuter godtogs och vi bestämde träff vid inpassagen till startgrupp 1. Vi missade naturligtvis varandra men efter 10 minuters spejande fick vi till slut kontakt och kunde starta tillsammans. Direkt efter att vi satt igång våra klockor stack Nicole iväg i farlig fart. Jag lägger inte längre någon energi på att kryssa fram så jag släppte vår kollektiva satsning. Efter 3 km var jag ikapp och hade fått upp ett bra tempo så jag sprang om och fortsatte i min egna takt, bäst så.

under...

Vid varje kilometermarkering slängde jag ett öga på klockan och insåg ganska tidigt att min plan nog skulle gå vägen. Det var egentligen bara sista kilometern som var seg, men här stod min lilla hejarklack och kom med glada tillrop (tack!!), annars flöt löpningen på riktigt bra. Spurtade på upploppet och kom i mål på 47:06 - nytt personbästa och ca 1,5 minuters förbättring sedan förra året! Plockade dessutom rejält med placeringar på sista halvan och det känns ju bra!

Jag är verkligen nöjd med tiden och det är kul att träningen har gett resultat. Lite fler intervallpass och sedan ska jag jäklar anamma klämma milen på 45 minuter!!

  
..och efter!

    
Men jag då...?