Helena:

Det har tagit sin lilla tid att smälta alla intryck från resan till Moskva. Och ju längre tiden går, desto mer surrealistisk blir känslan av att faktiskt ha sprungit ett lopp utmed Moskvafloden med Kreml och Röda Torget som fond.

Backebo Runners goes Moscow

Ett lopp är ett lopp, men kan genomföras på olika sätt. Som glad amatör är man inte van vid gemensam start och bruttotider. Trängseln och knuffandet innan och vid start kan väl närmast liknas vid en odiciplinerad skoljogg, ingen löparetik där inte.   Men efter ett par kilometer när rundan på Kärrön mellan floden och Vodojotvodnijkanalen var avklarad tunnades leden ut. Och det var aldrig något tvivel om bansträckningen, militär var utposterad var 5-10 m och utgjorde på så sätt en stor del av publiken.

Redo att gripa in...

Banan, som inte alls var 10 km utan 10 695 m, var väldigt flack och lättsprungen men sista 195 m upp mot mål var såpahal efter nattens och morgonens regn. Det var helt omöjligt att spurta utan fokus fick läggas på att överhuvudtaget ta sig i mål utan att halka omkull.

En av Stalins maffiga sju systrar i bakgrunden

Bansträckningen

Och i mål kom jag på 49:11 vilket räckte till en 43:e plats (av 371), tvåa i min åldersklass och bästa utländska kvinna! Mitt namn var det första på resultatlistan som var skrivet utan kyrilliska bokstäver... Dessutom blev jag bästa svensk överhuvudtaget på den distansen! De placeringarna är jag inte så lite mallig över!

Mallig löpare          Nöjd löpare                    

Loppet var annorlunda på många sätt, men väldigt roligt att både delta i och stå vid sidan av och heja på.

I väntan på prisceremonin

Jag tycker att bildtexten till förstasidan av The Moscow Times sammanfattade mitt intryck av tävlingen mitt i prick: "The young and the old, Moscovites and foreigners, the disabled and even a runner with a sack on his back are among the participants".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...