Per:
I dag var det dags för Bålsta halvmarathon. Har aldrig sprungit den förut, men den ska vara snabb och i år gäller den även som veteran SM så startfältet var ganska stort och jag hade vissa förhoppningar om att få till en bra tid. Man springer tre varv på en bana som går runt Bålsta. Uppvärmningen kändes inget vidare men jag har lärt mig att hur det känns före har väldigt låg korrelation till hur det sedan går på loppet. Min plan var att gå ut runt 3:45 och sedan köra på känsla.

Första km går på 3:28, sedan lugnar det ned sig och tempot blir runt 3:45 och det känns behagligt. Hela första varvet rullar på bra och jag har ryggar att gå på hela tiden. En bit in på andra varvet när man vänder västerut ligger vinden på ganska kraftigt men vi var 3-4 stycken som körde tillsammans och det gick väldigt lätt och fint. Vi passerar milen på 37:20 (vilket för övrigt hade varit pers på milen innan Hässelbyloppet för en vecka sedan) och här känner jag att det är min tur att dra lite i motvinden och går upp i täten. Jag  gör misstaget att gå på lite för hårt i motvinden så från en väldigt behaglig känsla blir jag ordentligt trött och stum i benen. Och det här händer på kanske 500 meter. Jag tvingas sänka farten och blir då omsprungen av två löpare, som jag sedan inte kommer ikapp. Vid ca 14 km trycker jag i mig en gel och lite sportdryck och sakta börjar krafterna komma åter. Hela sista varvet springer jag ensam och får kämpa ordentligt i motvinden men tappar inte så mycket fart. När det är ca tre km kvar vänder man mot mål och får vinden i ryggen, riktigt skönt. Jag lyckas t o m plocka en placering på slutet. Jag går i mål på 1:19:32 vilket är nytt pers med drygt fyra minuter och hamnar på 16:e plats totalt och förvånansvärt nog tar jag guld i H40 klassen!

  
Ibland är allt som glimmar guld...

Efter loppet träffar jag L-O och Julle, ett par sköna killar som åkt ändå från Värmland för att springa. Och Medeldist, som tar bronset i H40, bra jobbat!