Per:
Jag och Jonas körde Stockholm Rogaining igår och det var som vanligt väldigt väl arrangerat. Det är en riktigt kul tävlingsform, synd att den bara går en gång per år. Man får liksom inte riktigt upp rutinen, vilket märktes extra tydligt i år. När starten gick kör alla åt samma håll, men efter en liten bit så svänger i princip alla åt ett håll, förutom Jonas och jag samt ett par till. Med facit i hand visar det sig att vi inte har gjort det smartaste vägvalet, utan lagt en bana där vi får köra lite för mycket fram och tillbaka och tappar dyrbar tid. 

På slutet klantar jag till det lite extra. Det börjar bli ont om tid, om 20 minuter måste vi vara i mål och det börjar skymma.

-"Hinner vi 22:an också", frågar Jonas

-"Det är lugnt, jag vet jag var den sitter. Jag har en kompis som har bott i närheten så jag hittar där", säger jag säkert.

Vi kommer fram till planen med staket runt där kontrollen ska sitta, men ingen skärm så långt ögat når. Nu är tiden knapp och vi börjar springa runt och leta, men efter fem minuter inser vi att vi måste sticka mot målet för att inte få tidstillägg så vi sticker och hinner till mål med tre minuters marginal. Väl i mål pratar jag med tävlingsledningen och säger att vi inte hittade 22:an, trots att vi var på rätt ställe.

-"Det var konstigt, flera lag har tagit alla kontroller så de har hittar den", säger han.

-"Men det är ju typiskt, några vandaler måste ha varit framme och tagit den. Vi var där nyss och den var borta", säger jag.

På kvällen när jag ska gå och lägga mig tar jag med mig kartan i sängen och kikar lite på den och då inser jag att vi var på fel plats och letade efter 22:an! Jag hade för mig att den satt i Finntorp, men den satt i grannkvarterat Alphyddan. Och uppfarterna till de här kvarteren ser nästan lika ut, men vad klantigt av mig.

Placeringsmässigt gick det inte så bra (plats 30 av 39 kom vi på) men vi hade kul, kartställen höll och vi skadade oss inte (även Jonas försökte genom att göra en kullerbytta med cykeln på ryggen i en jättebrant nedförsbacke) och vi kommer igen nästa år!

  
Vi var kanske inte snabbast men snyggast!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...