Helena:

Uppladdningen inför Premiärmilen kunde varit bättre. Snö och is kunde jag bemästra med broddar, men kylan fixade jag inte. Det blev en hel del inställda löppass på grund av att luftrören inte klarade av den. Sedan blev jag magsjuk och stressad för att jag inte skulle bli frisk inför skidresan till Vemdalen. I väg kom vi i alla fall förra veckan, men eftersom jag knappt ätit något på en vecka var jag ganska klen första dagen. Men ett par dagar i fjällen gjorde gott så i måndags sprang Per och jag ihop för första gången på hur länge som helst. 10,5 km blev det och i onsdags fick jag ihop 12 km på blytunga ben. I fredags trappade jag ner och nöjde mig med 7 km. Allt som allt alltså 3 pass på totalt mindre än 3 mil inför säsongens premiärtävling. Hur skulle det gå??

På väg som i en akvarell...

Mitt mål var att klara sub 50. När jag stod på startlinjen märkte jag att jag druckit alldeles för lite inför loppet så vid första vattenhålet var jag tvungen att offra några sekunder och stanna till för att dricka lite. Gjorde likadant på de två andra. Vågade inte titta på klockan förrän vid 5 km och då visade den 24 nånting. Bara att bita ihop och inte känna efter. Men bitvis var det riktigt, riktigt tungt, särskilt på sträckan efter 2,5 resp 7,5 km där man sprang i tjockt grus. Bestämde mig för att försöka hålla jämt tempo hela vägen, kände att jag inte skulle orka annars. Ökade när målet var inom synhåll men sen fick jag också hänga på räcket ett tag tills yrsla lagt sig. Klockan stannade på 48:29 vilket jag är väldigt nöjd med. Det var till och med 13 sekunder bättre än förra årets resultat då jag kom till start bra mycket mer vältränad och förberedd än vad jag var i år!

Årets första medalj!

Per:
Loppet gick väl rätt ok (38:53) med tanke på omständigheterna*. Det var lite trång i början eftersom jag ställde mig rätt lång bak men efter någon km så gick det bra. Förhållandena var inte helt optimala med kraftig blåst och bitvis sugande underlag men det fanns alltid ryggar att sikta på och stämningen var bra. Jag hade en svacka vid 3-4 km, sedan kändes det något bättre på andra varvet. Men benen var sega och jag fick slita hela vägen. Nu får man se framåt och jag behöver mera fartträningen och korta intervaller.

  
Helena efter målgång

Just det här med korta intervaller tror jag kan vara en nyckel för mig. Tidigare i veckan var jag och Helena på ett seminarium på GIH (anordnat av Mikael Mattsson) där man pratade om vilka otroliga effekter på mitokondrietillväxt som extremt hårda och korta intervaller kan ge (samt att "train low, compete high" var bra och att antioxidanter är skit om man tränar uthållighet men det visste vi ju redan). Kanske var det det fenomenet som jag upplevde i slutet på sommaren/hösten förra året då jag tyckte det lossnade lite grand för mig. Jag hade kört några pass med 400 metersintervaller då och de intervallerna är väl lite längre än vad som förespråkades men det funkar nog också.

Paris får bli en genomkörare, sedan får jag gå på kortintervaller!

 
*Omständigheterna. Mycket trevlig middag kvällen innan race men att dela fyra flaskor vin på fyra personer kan ev ge viss negativ effekt på löpningen dagen efter. Antagligen pga ovan nämnde antioxidant effekt. Men La Croix de Beaucaillou 2004 var bland de godaste Bordeauxer jag druckit. Man undrar hur deras förstavin smakar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...