Helena:

I år skulle vi minsann skrälla till med en topp 10 placering (minst...)! Erfarenheten från förra årets miss var att för min del INTE värma upp ända in på starten och INTE ställa mig i första led och nära nog bli omkullsprungen så fort startskottet smällt av. Så vad gör vi istället? Jo, åker hemifrån i god tid bara för att fastna i trafiken på E4:an. Per sitter i telefonmöte som drar ut på tiden medan jag, som kör, stressar upp mig för att vi inte kommer någon vart. Ingen bra uppladdning inför ett avgörande lopp.

Tio minuter innan start svänger vi in på parkeringen, gör en fuling men betalar P-biljett och sedan måste vi SPRINGA mot starten ca 1,5 km bort för att överhuvudtaget hinna. Stressen bakom ratten har satt fart på systemet så ett inhopp på Holken är ett måste när det är en och en halv minut kvar till start. Ut och iväg mot starten med munnen full av säkerhetsnålar medan jag försöker sätta nummerlappen på plats. Glider in i de bakre leden lagom när startskotten går. Bara att springa alltså. Eller springa och springa, det är trångt så första kilometern tar onödigt lång tid. Möter Per redan strax för 2 km och inser då hur söligt jag springer. Lägger in en högre växel i nerförsbacken efter vätskekontrollen men den steniga sträckan efter 3 km får mig bokstavligen nära nog på fall. Snubblar på en sten och far in i löparen framför mig men vi håller oss på benen båda två (ber än en gång om ursäkt för min klumpighet!). Resten av loppet går tungt och när jag äntligen, äntligen är i mål är det bara för att konstatera att ett års träning (med framgångar på längre distanser) inte gjort ett dugg för årets mest prestigefulla tävling... Frustrerande!! Hur svårt ska det vara??

Per:
Vi fixade inte topp10 i år heller. Vi kom på 20:e plats (av 517), vilket inte är helt värdelöst men hela 2 minuter från plats 10. Lite för mycket för att det ska vara godkänt. Det här var tredje gången vi sprang och det är lite svårt att jämföra tiderna eftersom det har varit ny bana varje gång men km-tiderna för mig ligger ganska konstant de här tre loppen och det förvånar mig lite. Jag har förbättrat mig på milen, halvmaran och maran men inte på 5 km! Hmm, kanske måste träna lite kort och snabbt för att det ska hända något där. Så det är bara att bita ihop och träna på ett år till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...