Alla inlägg under juli 2011

Av Backebo Runners - 24 juli 2011 21:39

Per:

I vår strävan att hjälpa PIGS länderna hade turen kommit till Portugal. Jag och Helena tillbringade några dagar i Lissabon med omnejd i veckan som gick. Lissabon ligger där floden Tejo rinner ut i Atlanten och vädret på sommaren är soligt, blåsigt och väldigt förutsägbart (dvs det är soligt och blåsigt varje dag). Den här vinden, som är ganska mild på förmiddagen för att friska i på eftermiddagen, gör att det inte blir för varmt trots att Lissabon ligger väldigt långt söderut. Stan är väldigt kuperad och full med spårvagnar som klättrar på de branta backarna runt om i stan. En vacker stad väl värt ett besök.


Här lämnar vi hotellet

Besöket sammanföll med vår vilovecka så det blev bara ett pass för oss. En morgon stack vi iväg längs Avenida da Liberdade, Lissabons paradgata, och fortsatte genom Parque Eduardo VII (eller flaskparken som vi kallade den för den ser ut att ha formen av en flaska på kartan). Det blev 2 km uppförsbacke i motvind, en bra början.

   
Vid "flaskhalsen" med vacker utsikt ned mot Tejo 

Efter ett tag kom vi helt oplanerat förbi Aqueduto das Águas Livres, en rejält gammal och fantastiskt vacker akvedukt.


Aqueduto das Águas Livres (det är ju fn att man ska landa på hälen precis när Helena tar en bild. Det gör jag aldrig annars...)

När vi passerat ett gäng korsningar med livet som insats kom vi in i en park där vi slapp bilarna ett tag och sedan var det dags att vända hemåt igen. Det blev drygt 10 lugna kilometrar, återhämtning för både kropp och själ.  

 
Helena har högtflygande planer...  

ANNONS
Av Backebo Runners - 18 juli 2011 17:30

Helena:

Idag åkte Backebo Runners ut till Lidingö för att avverka ett långpass. Bilen parkerade vi på Grönsta gärde och så joggade vi bort mot "starten" vid Koltorp. Vid Kyrkviken blev vi (när vi passerar i båda riktningarna) lotsade förbi pågående grävarbete av flaggvakter, det är nog första gången jag varit med om att en stor grävmaskin flyttat på sig för att släppa fram två löpare.


Förra gången vi sprang den här sträckan, vilket var för ungefär en månad sedan, kroknade jag totalt när vi efter 15 km kom till backarna vid Fågelöudde så den här gången hade jag förberett med en gel. Halva tryckte jag i mig redan efter ca 10 km och resten när "berg- & dalbanan" nalkades. Och det hjälpte verkligen! Visst kändes backarna men de var inte omöjliga att ta sig uppför. Skönt ändå när 10 km skylten passerades och jag kunde kliva av efter att ha sprungit 23 km.

Per:
Jag tankade upp mig vid Grönsta och tröck i mig en energikaka, sedan lämnade jag Helena bakom mig och fortsatte. Jag tänkte trycka på lite för att se vilken fart jag kom upp i och efter den första jobbiga backen vid Grönsta gick det rätt bra. Snittade 4:23 ända till Abborren, där gick farten ned ordentligt. Fick gå efter halva backen. Sedan gick det tungt resten och snittet blev 4:38 till slut. Jag är rätt kass på att springa i backar. Uppför vill säga, nedför är jag som en raket.

Man blir rätt imponerad av de som springer under 2h, det kändes rätt avlägset idag. Enligt Studenternas tabell motsvarar det straxt under 1:19 på halvmaran eller milen på ca 35:30, vilket inte låter lika överjävligt. Det är nog det där med backarna som jag måste jobba vidare på men det får bli lite senare. I vilket fall som helst så blev det ett bra pass idag, drygt 33 km på straxt över 3h. Kul att springa tillsammans med Helena också. Hon har utvecklats otroligt. Det här passet hade varit omöjligt för bara ett år sedan. Nu springer hon 23 kuperade LL kilometrar utan att klaga. Det är starkt. Vi fick för övrigt till två bra alternativpass idag, ett före och ett efter långpasset. Det där snacket om att man blir tom på testosteron efter långpass är bara snack för övrigt...

ANNONS
Av Backebo Runners - 17 juli 2011 16:37

Per:
Jag tillbringade helgen i Vassemåla i Småland och fick in några löppass också. Stack ut fredag eftermiddag på en lugn 12 km runda. Skön lugn avslappnad löpning bland röda stugor och tjurar i hagar. Apropå tjurar i hagar så hände det en grej när jag sprang. Det var en flock tjurar i en hage brevid vägen där jag kom. De var inte så nära mig, kanske 50-70 meter och oftast blir de nyfikna och springer med en bit men idag så blev en tjur rädd för mig och började galoppera inåt hagen. Det dröjde inte förrän alla galopperade bort från mig. Nu var hagen konstruerad så att mitt i hagen var det en ståltråd som delade hagen i två och för att komma från ena delen till den andra så var tjurarna tvugna att passera en öppning i mitten. Och det gjorde alla tjurar utom en, nämligen han som drog igång det hela och han var den vassaste kniven i lådan. Han kommer kanske fem meter från öppningen men där tog tålamodet slut. -Jag hoppar, tänker han och plötsligt ser jag hur 500 kg tjur försöker hoppa över stängslet och ni kan tänke er hur det ser ut. Han var inte riktigt lika smäcker som Blanka Vlasic kan jag säga. Snarare tvärtom. Och mycket riktigt, han kom inte över. Han river och fastnar i ståltråden så stolparna far och han knäar över på andra sidan. Plötsligt ser det ut som tjuren praktiserar yoga, typ hunden eller vad nu övningarna heter. Han står på armbågarna och blir stående ett kort tag innan han lyckas resa sig och jogga bort till de andra. Det hela såg väldigt komiskt ut och han verkade ha klarat sig bra. Resten av passet flyter på utan incidenter för mig eller något annat djur (förutom att jag såg en makulerad huggorm vid vägkanten).



På lördag em har Mattias, Anna, Mats och jag bestämmt att vi ska springa intervaller tillsammans. Vi kommer överrens om att vi ska köra åtta treminutersintervaller med en minuts joggvila emellan. På så vis kan vi hålla ihop truppen trots att vi springar olika fort. Efter 3 km uppvärming bär det av. Matte i täten och jag tätt efter. Första går i 3:34 fart trots en del kupering på sträckan. Matte kommer ca 20 meter längre än mig innan vi saktar av och samlar ihop oss. Så där fortsätter det. Hur mycket jag än tar i kommer Matte hela tiden 20-30 meter längre än mig. Efter den sista intervallen är jag helt slut och har benen fulla av syra. Snittet landar på 3:32 fart för min del. Matte har blivit ruskigt snabb och det ska bli kul att se vad han kan göra på Lidingö i höst.


 
Anna och Matte på LSD

Med lite nedjogg landar vi på 14 km och veckan summerar jag till drygt 10 mil, med två intervallpass och två vilodagar. Det är jag helt nöjd med och ska inte springa hårdare än så. Måste ju vila också så man inte skadar sig.

Av Backebo Runners - 11 juli 2011 19:07

Per:
Återigen dags för en tävling tillsammans med våra löpande vänner från Östergötland, Jerker och Henrietta. Denna gång på Muskö, av alla ställen. Frågan var om Helena kunde slå Henrietta idag, det var ju så nära sist. Med tanke på Helenas stigande form så var det kanske dags idag...


Jag hade hört talas om loppet via en arbetskamrat och på hemsidan såg det litet och trevligt ut. Loppet gick två varv på en ~5 km bana (lite kort) och min jobbarkompis hade varnat för att det skulle vara kuperat och eftersom det var riktigt varmt så bestämde jag mig för att öppna lite försiktigt. En gäng vassa löpare sticker iväg direkt, själv slår jag följe med två Linnealöpare som håller min fart. Efter någon km blir vår trio omsprungna av en Huddingetjej och jag överväger om jag ska hänga på men ligger kvar. Vi springer om någon och en av Linnealöparna släpper, det är väl ungefär vad som händer första varvet. Banan är riktigt jobbig, rejält kuperad på sina ställen och det tillsammans med värmen gör att man får slita hårt.

Efter första varvet sjunker farten något och jag går upp och drar och försöker få med mig Linnealöparen i jakten på Huddingetjejen, men han släpper nästan direkt så jag tar upp jakten själv. Jag tar in lite grann, men hon har fortfarande 50-70 meters försprång när vi kommer in i skogen för sista gången. Där är det kuperat och lite terräng och min fart sjunker känner jag. Jag är väldigt trött och tappar fokus lite gann. När det är någon km kvar så hör jag plötsligt hur någon närmar sig bakifrån och då får jag upp farten igen. Sista km ger jag allt (den går på 3:22) och kommer nästan ifatt Huddinge. Hon slår mig med någon sekund (precis omvänt från Hässelbyloppet i höstas lustigt nog) men jag lyckas hålla Linneakillen bakom mig med ungefär lika stor marginal. Jag blir sjua i herrklassen på 37:20 och är nog rätt nöjd med det.

Helena:
Värmen tog direkt, det kändes som att antingen lägger jag kraft på uppvärmningen eller loppet. Det fick bli loppet, men jädrans vad tungt det var. Henrietta stack som vanligt iväg medan Jerka och jag låg ungefär jämsides fram till första vätskekontrollen då han passade på att dra ifrån mig när jag stannade till för att dricka. Fick slita för att åtminstone inte tappa alltför mycket avstånd till dem.

En bit in på andra varvet gick han sedan upp och drog och jag la mig bakom Henrietta. Resten av loppet höll vi mer eller mindre ihop och det var också i den ordningen vi kom i mål - Jerker på 45:18, Henrietta på 45:42 och jag på 45:44 och en 8:e plats. Av den tänkta revanschen blev det inget. Denna gång alltså.

    
Resultatlistan är uppe, men prispallen långt borta....

Efter prisutdelningen hade vi picknick och analys av loppet på bryggan.

  
Depåerna fylls på!

  
Fotografen - så ser han ut!




Av Backebo Runners - 8 juli 2011 11:45

Helena:

Ett annat intresse som man som löpare kan ägna sig åt utan större hämningar är MAT. Och godare blir det när man lagar och äter med likasinnade.


Lördagens förrätt var en annorlunda variant på min absoluta favorit - ostron!


   
Råvaran redo för tillagning på grillen          Voilà!

 

Och med två hängivna fotografer i sällskapet måste läckerheten naturligtvis förevigas!

 

 

Av Backebo Runners - 4 juli 2011 20:58

Helena:

I lördags var det dags för en av våra favoriter: mindre lopp arrangerade av lokala förmågor någonstans i vårt avlånga land. Denna gång Grevskapsloppet på Visingsö. En ny geografisk bekantskap för både Per och mig medan Jerker & Henrietta besökt denna trakt på otaliga klassresor.


   

Off we go!           Äntligen ombord på färjan


Färjebiljett ingick i startavgiften men vi tänkte ta med bilen för att passa på att se oss omkring på ön efter loppet. Sagt och gjort, bilen ställdes i kön för obokade bilar och en snabb koll med färjepersonalen hur många bilar som fick plats på färjan gav oss den sista platsen. Om det inte varit för att PRO med just denna tur valt att göra en utflykt till Visingsö och därmed tog "vår" plats ombord med sina cyklar! Så ett par minuter innan avgång fick vi snabbt köra bort bilen till parkeringen, försöka lösa P-biljett med ogiltigt bensinkort (en följetong...) och i all hast tömma bilen på väskor och sedan rusa bort till färjan och som sista passagerare hoppa ombord innan landgången drogs in. Vi som var på hamnplanen i så god tid före avgång höll alltså på att missa överfarten...

Alla fyra var anmälda till tävlingsklassen 10 km och min stora utmaning var att hålla någorlunda jämna steg med Henrietta, inte helt lätt med tanke på att hon är snabb som en vessla. Men vid vätskekontrollen efter 2,5 km hann jag ifatt och sedan låg jag som en skugga i döda vinkeln bakom henne. Bättre draghjälp har jag aldrig haft! Sista stöten kom efter 9 km då hon lade in en högre växel och eftersom jag redan låg på max hade jag inte en chans att hänga på. Henrietta sprang i mål som segrare i damklassen och jag ett par sekunder efter på 43:14. Jag knep i alla fall silvret!

Henrietta kämpar för segern

Men vad som sedan hände med resultatlistorna har vi ingen aning om, vid prisutdelningen hette det nämligen att Henrietta sprungit på 41 någonting och jag på 42 någonting. Inför noll publik fick vi ändå ta emot våra priser och medaljer!

   
Prisutdelning

Per:
Alltid kul med en ny tävling, denna gång på Visingsö tillsammans med våra snabba och löpglada kompisar Jerker och Henrietta. Jag hade sprungit rätt mycket i veckan, bl a ett varmt 27 km pass och det tillsammans med att det var uppförsbacke första 500 metrarna gjorde att jag gick ut ganska försiktigt denna gång. Jag har annars en förmåga att öppna lite för hårt men nu lyckades jag öppna lugnt och placerade mig kanske sjua-åtta. Det var en liten kille, kanske 11-12 år som drog iväg som en avlöning efter start men han blir snart trött, tänkte jag och körde på i mitt tempo. Plockade en del placeringar första 1-2 kilometrarna och nu var vi en klunga på fyra man som jagade en tätduo, som bestod av lillkillen plus en man till. Det var rätt blåsigt och jag drog vår kvartett mest hela tiden trots att jag försökte sakta in och få fram någon annan men ingen ville gå upp och dra. Det här gjorde att tempot sjönk något och vi tappade nog lite på tätduon. Så vid drygt halva loppet fick vi plötsligt medvind och då drog jag upp tempot och började jaga tätduon. De tre andra släppte direkt så nu var jag ensam på vägen och hade kanske 100 meter fram till tvåan och ytterligare 50 meter till ettan, som fortfarande var lillkillen. Liten och Snabb såg inte alls ut att tröttna, snarare tvärtom så ökade han sitt försprång trots att jag gav allt.


Jerker ger järnet på upploppet

Jakten forsatte ändå in i mål och jag lyckades ta in lite på tvåan men kom aldrig riktigt nära. Jag hade nog 40-50 meter fram till tvåan och hur långt Liten och Snabb var före mig vet jag inte men han gav sin segerintervju när jag gick i mål. Helt otroligt imponerande, han var elva år (skulle snart fylla 12) och vann herrklassen i ganska överlägsen stil. Jag landade på 36:45 (på den något korta milen) och jag gissar att Liten och Snabb kom in på lite drygt 36 eller något liknande. Det var en uppvisning som hette duga må jag säga! En blivande OS medaljör?

    
Prisutdelning                    Jag och segraren, 33 år och 40 sek skillnad

    
Om du visar din så visar jag min!

   
Alla tre valörer

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se