Alla inlägg under november 2011

Av Backebo Runners - 14 november 2011 21:15

Helena:

Redan torsdag morgon hoppade vi (i varje fall jag...   ) på gratisbussen ut till mässan, himla smidigt eftersom den stannade för att plocka upp nästan precis utanför hotellet vi bodde på. Det höll på att bli en snabb returresa för ingen av oss hade med sig passet för den obligatoriska legitimeringen. Som tur var hade inte Per strippat sin plånbok på "onödiga" kort inför resan (som jag alltid har en tendens att göra) utan kunde plocka fram sitt körkort, och efter att killen vid ingången fjollat iväg och kollat om det funkade som foto-id och sedan, precis som i Tomteverkstan, stämplat startbeviset med ett OK, blev vi insläppta. Vi behövde inte gå långt för utlämningen av startnumren i Local Competitive låg alldeles till vänster om entrén. Sedan vet jag inte vad som hände med Per - det blev nästa shop 'til you drop för hans del. Snygga löparkläder fanns det gott om, och vi kom båda därifrån med varsin välfylld kasse plus löparskor.


      
Leta, leta...           I'm in!                   



Det första kan jag instämma i...

På dagen D klev vi upp i svinotta, tack och lov fick vi en timma extra eftersom USA gick över till vintertid den helgen, och kvart i fem var vi nere på vår deli och åt frukost. Nu började tävlilngsnerverna ge sig till känna men Per kom i väg i tid och kunde messa och berätta att allt gått bra.

   
Det viktigaste är med - kaffet!

Sedan var det bara att vänta och vänta. Följde NBC's utsändning på hotellrummets TV så jag var ju nästan där.

           
Nervösa löpare och The Star-Spangled Banner

       
Snart fyrar New Yorks borgmästare Michael Bloomberg av startskottet - and off we go!

Eftersom mina handleder var överansträngda och händerna ömma fick jag den här gången verkligen planera för min insats i loppet. Tog metron till 5th Ave och därefter bussen upp till East 72nd Street som leder rakt in i Central Park ungefär där 40 km passeras. Efter att ha följt Isabellah & Co den första timman på TV fick jag nu se dem passera förbi IRL. Mäktigt.

   
Isabellah plockade placeringar medan jag tog mig till Central Park

Efter ytterligare väntan kom så herrarna. Kunde heja fram Szalkai, Jerker och Mima innan Per kom uppför backen. Han såg riktigt fräsch ut och jag blir lika varm om hjärtat varje gång jag ser honom! Kanske därför jag inte fick upp kameran i tid?


Inte långt kvar nu

Det här var mitt första besök i "the big apple" och den tuggan gav verkligen mersmak! Nästa år vill jag också springa och med mitt resultat från årets Stockholm Halvmarathon klarar jag kvalgränsen på egna meriter så jag hoppas verkligen att jag kommer med!


     
Vem kom vinglande på Broadway om inte Svampbob Fyrkant, full som en alika... 

 
Men hallå, det är faktiskt november!!

  
Run Forrest, run!


Av Backebo Runners - 12 november 2011 23:55

Per:
Cykling ska ju vara bra för återhämtningen så det passade bra att köra Stockholm Rogaining tillsammans med Jonas idag, sex dar efter maran. Jag hade inte cyklat på Rimfaxen sedan förra året så kartstället var monterat och klart. Jag cyklar alldeles för lite, det är helt klart. Nåja, jag lyckades hitta alla prylar till slut och klockan 12:00 gick starten från Farsta gymnasium och Jonas och jag drog iväg. Vi tog det lite piano idag men lyckades köra fel (läs vilse) tre gånger. En gång efter första kontrollen (en bedrift må jag säga), en gång i mitten ungefär och sedan på väg mot mål lyckades vi komma 180 grader fel på slutet men efter lite kartläsande så kommer vi rätt och kan stämpla imål med drygt sex minuter till godo.


 
Irrfärder runt Farsta


Det här är fjärde gången Jonas och jag kör detta och det är alltid väldigt trevligt. I år blev det mest en social grej där vi passade på att snacka en massa och efter hemkomst blev det en snabb dusch sedan väntade middag samt vätskepåfyllning hemma hos Jonas och Therese. Nu börjar benen kännas bra igen!

Av Backebo Runners - 9 november 2011 20:53

Per:
Jag hade hört en hel del om New York maran och det visade sig inte vara några överdrifter, den är helt fantastisk. Otroligt mycket folk längs banan och alla hejar i det närmaste hysteriskt. Att det skulle vara mycket folk på Manhattan hade man förstått men att hela Brooklyn skulle gå man ur huse för att heja på visste jag inte. Vilken stämning!


Organisationen kring det hela är mycket bra också. Min färja till Staten Island gick redan 06:30 så jag tog en tidigt tunnelbana ned till Södra ändan på Manhattan och vid färjeterminalen stod Jerker och spanade efter mig. Det var trevligt att få sällskap fram till starten. Väl där hade vi olika startområden, så vi skiljdes åt och jag checkade in mitt överdrag och gick bort till startområdet, där jag fick vänta kanske en timme innan vi blev utsläppta på bron där starten går. Eftersom jag hade lyckats komma med i local competitive gruppen så stod jag ca 5 meter bakom startlinjen (rätt så bra med tanke på att det var ca 47 000 startande, i och för sig uppdelat på tre startplatser och tre starttider, men ändå!).


 
Verrazano-Narrows Bridge där starten går 


De första två kilometrarna är uppför bron men det gick ändå rätt fort. Väl över på Brooklyn så stabiliserade sig farten och jag sprang i knappt 4 minuter per kilometer, vilket var lite snabbare än planerat men det var lite medvind och kändes så lätt så jag ville inte bromsa. Första fem går på 20:24 och milen passeras på 40:31 och det flyter på lätt så jag fortsätter i samma fart. Passerar Tregaro straxt innan halvmaran, som passeras på 1:26:26 och ungefär här börjar jag känna av benen något. Bron över till Manhattan, Queensboro bridge, är riktigt seg och farten sjunker något. Väl över på 1:a Avenyn möts man av ett vrål från massorna som står långs avenyn. Matilda och Emma står vid 77:e gatan så jag får langning av några gel från dem och det piggar upp.


 
Vid 77:e gatan


Men det är väl här någonstans, vid sprungna 29-30 km som km tiderna börjar bli för höga. De är plötsligt över 4:20 och jag får slita ordentligt. Benen stumnar alldeles för tidigt. Sista milen har jag två dagar tidigare sprungit med Mima så jag vet ungefär vad som väntar och det är bra mentalt inbillar jag mig. Tyvärr så sinar krafterna mer och mer och när det är 4-5 km kvar så har farten sjunkit rejält och jag inser att jag kommer att missa tre timmarsgränsen precis igen (som i Paris i våras) om jag inte ökar farten dramatiskt. Precis då kommer en kille med bra fart och springer om alla och jag beslutar mig för att hänga på honom. Nu är det make it or break it som gäller. Efter ett par hundra meter så kommer adrenalinet och plötsligt lättare det och går det rätt så fort (det är det här jag älskar med långlöpning, man blir aldrig riktigt klok på hur kroppen reagerar i olika situationer), klockar ett par km på 4:00 och jag läser ett plakat som en tjej har precis vid ingången till Central Park där det står: "Fuck the wall". Jag kan bara instämma. Vid 40 km står Helena, Matilda och Emma och jag får lite nya krafter av dem som bär mig in i mål på 2:59:25 och placering 1003 (bland herrarna).


       
Jerker vid 40km               Mima vid 40km                 Jag vid 40 km                 Slängpuss eller ?


Det första jag ser när jag gått i mål är Mima (som slår mig precis) som pustar ut på sitt eget speciella sätt och senare lite längre fram träffar vi Jerker också, som gjort ett kanonlopp och går in på 2:55 lite drygt.


Hela loppet var en otrolig fest som måste upplevas. Nästa år springer vi igen och då ska Helena springa också. Jag ska ha revansch.

Sedan är ju New York en trevlig stad att besöka, vilket inte gör saken sämre.

  
Fredag kväll uppifrån Rockefeller Center

 

 
Nedre Manhattan

 

 
Lady Liberty

Skapa flashcards