Direktlänk till inlägg 29 december 2011
Helena:
Sedan ganska exakt en månad tillbaka står kryckorna och samlar damm i ett hörn. Känslan att kunna gå är helt obeskrivlig, faktiskt att jag tänker på det med förundran varje dag. Nästan 9 veckor på kryckor var knäckande, att hela tiden vara beroende av andra och inte ha friheten att gå dit man vill när man vill är obeskrivligt jobbig. Men samtidigt en nyttig upplevelse.
Via TSM fick jag i slutet av november kontakt med idrottsnaprapat som konstaterade att min hälsena ser finfin ut och inte har några som helst ärrbildningar. Med det beskedet släppte rädslan och jag vågade börja belasta foten igen. Höften fick knäckas rätt efter att ha snedbelastats under hela hösten och ett rehab program togs fram att utföras var 4:e dag. Så nu har jag gått på gym och tröskat igenom 1,5 h program två gånger i veckan och idag vågade jag mig till och med på att springa i ca 5 min på löpbandet. Snittfarten på 7 min/km kändes svindlande och flåset var det sämsta på 20 år. Men nu är jag definitivt på väg tillbaka!