Alla inlägg den 31 december 2011

Av Backebo Runners - 31 december 2011 18:43

 

Foto: Micke Sjöblom, www.zebrabild.com


Jerker:
Har fått förtroendet att förära bloggen med ett gästinlägg och ska se vad jag kan bidra med, om inspirationen infinner sig.... så jag får väl börja med ett:  Hej!  ;-)


Fredag kväll: Vi (Henrietta o jag) är inbjudna på pastaparty/laddning hos Helena och Per i Backebo Runners klubbstuga, och vi mottages väl. Kyckling med pasta och Portugisiskt rött fungerar alldeles utmärkt och till dessert citrusfrukt med en "glassröra" med hasselnötskräm vars bunke Per gladeligen skrapade rent. Sängdax!


Lördag morgon:  Helena smyger in och ventilerar ett förslag till nytt PM: Vi struntar i löpningen och tar en låång sovmorgon...lyder förslaget...men vi vill nog alla inte riskera att i efterhand bittert ångra att vi inte sprang ett sista lopp under 2011. Så: Ursprungsplanen står fast och vi samlas snart kring ett uppladdande frukostbord med gröt och Bodils plommonsylt.


Ute är det på väg att bli ett riktigt fint löparväder: soligt, klart, friskt och utan vind men några kylande minusgrader, 4 stycken närmare bestämt.

Väl framme i Vallentuna, nu 5 minus, flyter det på med nummerlapps- och mössutdelning, lite uppvärmning, alltså UPPVÄRMNING! och allehanda toabesök som sig bör...


Allt funkar helt okej och det känns skönt att kunna vara inomhus fram till alldeles inpå start. Det känns faktiskt skönt att vara på plats trots att jag har en viss oro inför loppet och hur det ska kännas och funka med tanke på den senaste träningskvoten, trilskandes knän och hälsenor, och sist men inte minst en nysträckt rygg som inte vill vara med så som jag vill utan lever sitt liv med strålande smärta osv osv. Nog om alla gubbkrämpor nu......


Vi ställer upp oss, jag, Henrietta och Per på startlinjen och Helena i position med kameran för lite snygga actionbilder. Banan ska vara "nypreppad" med både sand och salt, men annars har vi ju i år inget vitt vinterväder alls.

  

    

Lite trångt i första kurvan, Per försvinner i väg som vanligt, Henriettas rygg har jag lite kontakt med under första kilometern innan även den försvinner i fjärran...men jag pinnar på. Lite betongsuggor som skall stoppa biltrafiken i bostadsområdet står lite illa till och kommer snabbt på trängseln, men det är ju inget som stoppar löpartågets framfart.. Vad jag vet så sker heller inga missöden här, inte eller någon annan stans längs banan.


Det är en tvåvarvsbana och löps mestadels längs cykelbanor genom villaområden och bland hyreshus. Strax innan varvningen står Helena med kameran redo och skjuter bild efter bild när vi passerar, senare under kvällen kommer dessa noga studeras för diverse analyser om löpsteg, grimarser och medlöpare.

     

Nu är jag halvvägs, ganska trött och ett endaste finger som jag fryser nåt alldeles om, men har inga skador som förvärrats så jag lägger in en växel till och börjar spana in möjliga ryggar, likt villebråd, framför mej som jag intalar mej att jag ska kunna beta av en efter en, sakta men säkert... Plockar några placeringar då och då, men har också vissa som springer ikapp och om mej själv, och DET tycker jag är fult.....att helt utan skam kopiera MIN taktik...det är ju jag som ska avancera uppåt i den ännu ej existerande resultatlistan.


En ganska lång, kraftig och kännbar uppförsbacke har vi att ta itu med längs banan. Där känner jag mej stark och tjänar säkert något på det, även om jag bara har någon enda ren passering just precis i backen, så har jag heller inga som tar mej just där... Det stärker mej lite i psyket....och jag pinnar vidare.


     
Foto: Micke Sjöblom, www.zebrabild.com



Efter 9 kilometer larmar klockan både med konstant pipande och även med vibrationer. "PRESS ENTER" står det, och jag lyder men utan framgång. Min redan trilskandes klocka (den också..) vill inte tystna. Den bråkar sedan nån vecka genom att inte visa sidorna där jag ställer olika värden, men FOT och MILES visar den minsann, bara.....  Men men, bara en kilometer kvar nu så det får väl kvitta, löper på....och gör allt för att hålla avståndet till dom som jag känner jagar mej och redan har tagit in på mej... Ett ganska kort upplopp, så som jag upplever det, men en något långsträckt utförslöpa som jag försöker utnyttja och jag startar EBK´n (EfterBrännKammare).


In på Vallentunaskolans "stadion", i första kurvan får jag kontakt med mitt sista offer i loppet. Han ska jag ta!!! ....så hinner inte de jagande heller ikapp mej. Fokus och full fart och in i mål....klart.....gött!!! 


     


Medalj, varm saft(eller vad det var) och banan. Promotar lite för Linköpingslöparklubb när Fyrishovs IF visar intresse.


 

Helena bjussar på fika i matsalen i väntan på prisutdelning, hoppas vi.....för vi vet inte riktigt hur det gått. Jag har en 96:e plats, Per 10:e plats och Henrietta, som har chansen till att förära ett pris utöver ära och medalj visar sig ha sprungit in som tjej nummer 6 och priser ges i varje klass till de 6 främsta löparna.... Det gick ju vägen, kul.

   


Frusna löpare packar in sig i bilen mot Mälarhöjden för en återhämtande korvlunch, samkväm och fortsatt nyårsfirande natten lång..... Vilken dag!!


 


  
Helena testar att springa lite. Skönt att se att tekniken fortfarande sitter...




Skapa flashcards