Alla inlägg under mars 2012

Av Backebo Runners - 31 mars 2012 15:01

Helena:

Förra helgen gick startskottet för årets tävlingssäsong (och medaljsamlande...   ). Bröderna Martin, Mattias och  Max samt Jerker och Henrietta skulle alla springa seedningsloppet på Mantorp medan Per och jag satsade på Premiärmilen. Jag satte som mål att fixa sub50 på min comeback och hade bestämt mig för att vara nöjd med det, men när resultaten från Mantorp började trilla in via SMS vaknade tävlingsinstinkten. Grabbarna sprang in på fina 35:09 för Mattias (och en 4:e plats), Martin på 37:41, Jerka på 47:07 och 50:22 för debutanten Max. Bra jobbat! Men bäst av dem alla var Henrietta som dundrade in på 42:46 och en andraplats av totalt 201 i damklassen!! Inte illa!   


   
Henrietta plockar placeringar och kniper silvermedaljen! (Snyggt grepp om mobilen där Jerka...)

Inte ville jag hamna på efterkälken redan från början! Särskilt som varken Jerka eller Henrietta enligt egen utsago inte var helt i form och fria från förkylningar. Det satte lite press på mig att skruva på måltiden. Men lika mycket som solen sken över Mantorp, lika lite visade den sig på söndagsmorgonen i Stockholm. Dessutom hade det börja blåsa under natten. Och det var riktigt kalla vindar ute på tävlingsområdet så överdragskläderna åkte inte av förrän speakern annonserade att startskottet snart skulle gå. Inte precis samma förutsättningar alltså, men något att skylla på ifall det inte skulle gå bra...


Hann inte stressa upp mig och bli nervös innan starten, antar att jag glömt hur det ska vara. Fast det där med bristande nervositet är inte riktigt sant, tänkte helt galet kvällen innan när jag skulle ställa om väckarklockan efter sommartid och försökte således köra upp Per en timma tidigare än vad som var tänkt. Måste ha varit tävlingsnerverna som spökade.


När loppet väl var igång stämde jag bara av tiden efter första och andra kilometern så att jag höll rätt fart, tycker det är svårt att känna hur fort det går. Och när jag passerade 5 km på 23 någonting var det bara att hålla ihop löpningen in i mål. Tappade 12 sek på andra varvet och sprang in på 46:36 - nästan 2 min bättre än förra året. Klättrade dessutom på resultatlistan från 142:a plats till 99:e. Grattis till mig!


När jag senare skulle kolla mina kilometertider hade klockan flippat ur totalt och nollställt sig. Kanske dags att köpa den där Garmin nu?


Per:
Jag sprang på 37:13 och även om det inte är någon tid att skriva hem om så är det bra mycket bättre än förra året (38:53). Jag tror/hoppas vinterns alla tusingar i Sätrahallen har gett resultat och nu gäller det att få in en del långpass också för att orka hela distansen (ja, maran alltså).


ANNONS
Av Backebo Runners - 20 mars 2012 10:03

Helena:

Ja, säg den glädje som varar... Drog på mig en förkylning efter söndagens långpass, gissar att man är mer mottaglig för sådan skit när man kört systemet i botten. Passar på att gå upp i vikt också för kroppen fullkomligt skriker efter fett och socker vid förkylning - och jag ger så klart efter för det begäret. Perfekt uppladdning inför Premiärmilen på söndag. Eller inte.


Annars har söndagspassen varit bra som test av kläder och skor "i skarpt läge", nu vet jag i alla fall vad jag INTE ska ha på mig på maran för att undvika skavsår både här och där. Och nya skor måste jag införskaffa ganska snart. Mina Mizuno Wave Alchemy som hittills känts så bra får numera framfoten att domna redan efter 7-8 km och det blir inte direkt bättre ju längre jag springer. Funderar på ett par Saucony ProGrid Guide5 eftersom jag har en tendens att landa på mellanfoten. Någon med erfarenhet av den uppgraderade modellen?


                  
Lidingö 25 km                      Brunnsviken/Lidingö 27 km     Djursholm 27 km

ANNONS
Av Backebo Runners - 13 mars 2012 15:32

Helena:

En andra löptur hann jag med under vår fjällvistelse, men den här gången valde jag att hålla mig inom rikets gränser och nöjde mig med att springa ner till Sjöstugan som ligger vid själva Grövelsjön. Fast först var jag tvungen att göra ett besök uppe på fjällstationen - väldigt strategiskt placerad och en sann räddare i nöden.


                
De har finfin toa också...


Efter att ha kämpat uppför i ca 4 km var det alltså bara att vika av ner till Sjöstugan. Där slutar vägen abrupt i Grövelsjön så efter det obligatoriska insupandet av de storslagna vidderna var det bara att vända tillbaka upp mot vägen och äntra den långa utförslöpan mot stugan.


      

Point of return        Norska fjäll...                                           ...och svenska dito



 


Fick ihop ett lagom pass på 12 km som Martin och Mattias repriserade senare på dagen. Men vid det laget hade jag gjort Sudden sällskap...


 
Löpning? Bah!

Av Backebo Runners - 12 mars 2012 20:02

Helena:

Vi har varit uppe i stugan i Grövelsjön i ett par dagar. Eftersom jag avstår från skidåkning den här säsongen packade jag istället ner löpargrejerna för att avverka några kilometrar medan de andra åkte längd och utför. Kanske inte den mest optimala idrotten att utöva i fjällen, för om man ska springa finns det egentligen bara tre vägar att välja mellan, mot Norge, upp till fjällstationen eller ner till Idre. 


Utrustad med mobil och ett "om jag inte är tillbaka om en timma..." gav jag mig iväg mot norska gränsen. Det blir väl lagom att springa dit och tillbaka tänkte jag, särskilt med tanke på att det är rejält uppför i ena riktningen även om man har det tillgodo på hemvägen. Och jädrar vad det sög i benen den första kilometern! Men sedan är liksom det värsta gjort och man kan börja njuta av den vackra omgivningen. Att solen sken från klarblå himmel och termometern visade på +7 gjorde inte saken sämre.


                    

The only way is up!       Snart där...                          Jakobshöjden i fjärran


Efter ca 3,5 km löpning var jag framme vid gränsen och varför inte fortsätta en bit till? Vem vet vad som väntar bakom nästa krök? Jo, jag. För vi har åkt här med bil ett par gånger, men det är ju inte riktigt samma sak som att springa över en färist in i ett annat land. Lite exotiskt är det allt. Och genast blir man lite mer vaksam.


     

Gränsmarkering,     renar på väg...       ...och spår av varg??

Sen gick det av bara farten. Fast det är lätt att glömma att det är lika långt tillbaka, och inget att dricka hade jag med mig - väldigt orutinerat - men det gick bara inte att sluta springa. Uppe på kalfjället blev det naturligt att vända, här brukar vi alltid göra ett stopp när vi passerar med bil. Då hade jag sprungit 9 km så det var bara att hala fram telefonen och meddela hemmabasen var jag höll hus.


        


Efter att ha pustat, stretchat och njutit av den otroligt vackra naturen vände jag tillbaka mot Sverige.



"Suptallen" står kvar än idag, men jag hade inget att dricka...


    
Slut på äventyret!



Norge ToR 19 km

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se