Per:
Som ni kanske kommer ihåg så vann vi en startplats i Kistaloppet och då var det ganska gjutet att anmäla sig till Skärholmsloppet också, man vill ju inte missa Förortsdubbeln!

Skärholmsloppet är bara 5 km och för att ha lite pigga ben så startade jag dagen med en 7 km morgonjogg. En morgonjogg brukar ge lite bättre fart till kvällens tempopass tycker jag. Målet är att klara 18 minuter.

De första 400-500 metrarna var en rejäl uppförsbacke och det var många som rusade rejält i början. Jag försökte ta det lite lugnt för att inte dra på mig för mycket syra i början och det betalar sig senare då jag sprang om en hel del löpare. Efter ca 2 km sprang man genom Skärholmen C och det var ju lite kul. Här känner jag mig rätt stark och går upp och kör lite hårdare mellan 2-3 km och försöker rycka från min grupp, men vid en liten uppförsknix (som man säkert inte skulle märka om man var fräsch i benen) slår syran till hårt och farten sjunker. Jag tappar några placeringar och sliter resten av sträckan. Går i mål på 17:51 så jag når mitt mål men tycker jag borde kunna springa

lite fortare. Kommer in på plats 20 verkar det som just nu, resultatlistan är lite flytande.

Jag joggar hem längs Mälaren och njuter av den första riktigt varma dagen. Tar av mig tröjan och passar på att suga i mig ordentligt med D-vitamin, oj vad skönt!

Helena:
Om det inte hade varit för Förortsdubbeln hade jag nog avstått från att springa idag. Visserligen har hälen känts bättre och bättre men kanske inte så smart att lägga in en tävling så snart efter Göteborg. Särskilt inte som jag varit förkyld och inte tränat ett dugg på en vecka... Men envishet går före förstånd så lördag förmiddag sprayade, inhalerade och svalde jag alla möjliga medikament som jag hade hemma - allt för att få fria luftvägar.

Skönt med en tävling på "hemmaplan" bara tre stationer bort. När vi lämnat in väskan gick vi bort mot starten för att värma upp. För min del gällde det att hålla igång foten hela tiden, det är när jag varit stilla en stund som det gör mest ont. Hade inget annat mål än att ta mig runt och det var nog en bra inställning. Andningen var tung, flåsade som en blåsbälg från start till mål och det var väl det som gjorde att smärtan i hälen gick att ignorera ganska bra. Peppade mig med att det faktiskt bara handlade om 5 km och att det snart skulle vara över, men jäklar vad jag fick slita för varje kilometer. När jag väl kom i mål fick jag ta stöd mot väggen och hämta andan. Tur att snälla funktionärerna hängde medalj runt halsen och stack bananen i handen annars hade jag blivit utan. 

Klockade mig på 21:49 men den officiella tiden blev av någon anledning 21:55, lite väl stor skillnad för att vara inom felmargionalen kan man tycka. Nu spelar det ingen som helst roll för placeringen men lite märkligt är det allt. I skrivande stund kom jag på elfte plats av 226. Och ja, jag är nöjd. Mycket nöjd.