Per:
På lördag em var Helena och jag var bjudna på bröllop i Sturefors, som ligger straxt söder om Linköping. Vi startade i god tid men efter att ha kört fel, hamnat bland vägbyggen, missat avfarten mot kyrkan samt hamnat bakom traktor med en massa höbalar på smal slingrig väg blev det lite stressigt på slutet. Om ni tänker er Hugh Grant i fyra bröllop och en begravning så har ni känslan. Men vi hann (nästan). Det var vår gode vän Leif som gifte sig med sin amerikanska flickvän Michele. De var redan gifta i USA, men gjorde det en gång till för säkerhets skull. Efteråt bjöd Leif och Michele på smörgåstårta och en kyld Prosecco men eftersom jag körde så fick Helena stå för vindrickandet denna gång. Lagom till kaffet var vi tvugna att bege oss hemåt för att sadla om till nästa lopp, Midnattsloppet.

När vi kom hem var det bara att byta om och så stack jag, Martin och Matte in till Söder. Det var otroligt trångt överallt och Hammarby tyckte det var en bra idé att ha en öppning som var ca 4 meter bred in till innerplan på Zinken. Allt för att man ska fastna och komma så nära till deras sponsorer som möjligt. Det är sällan man stöter på ett lopp som är så totat inriktat på att klämma in så många löpare och sponsorer som möjligt istället för att satsa på kunderna (dvs löparna). De får rycka upp sig om jag ska fortsätta springa det här loppet. Det är ett kul lopp men jag börjar ledsna på deras amatörmässiga organisation och att de sätter löparna i andra rummet.

Matte skulle inte springa, men eftersom han är kenyan måste han hämta ut sin tröja mm på Zinken. Jag och Martin slängde in kläderna i /// tältet och stack och värmde upp lite lagom för att sedan sälla oss till löparna i 1b. Starten var som vanligt försenad, i år dock bara drygt fem minuter.

Starten gick och vi drog iväg. Trångt, trots att vi stod långt fram, men efter 2-3 kilometer lättar det. Jag tyckte det kändes bra så jag öppnade ganska hårt på 3:29, 3:35 och 3:27. Jag såg inte till Martin, men han låg i mina hasor men släppte efter ca 3 km. När vi närmar oss Sofia tar jag det lite lugnare för att ha lite extra krafter till backen och även den flyter på helt ok. Jag blir nog omsprungen av några men plockar snart in dem på utförslöpan efteråt. På Renstiernas gata är det lite motvind men jag glider in bakom en lång kille och försöker vila lite. Ligger kvar en bit när vi svänger norrut igen och märker inte direkt att farten sjunker. När vi närmar oss Folkungagatan inser jag att det går för långsamt och går om och höjer farten. Upp till Mosebacke är det förstås tungt men känns helt ok ändå. Man vet att nu är det i princip bara nedför hem. Vid Rival står Helena, Annika och Matte och jag hinner se dem innan jag försöker dra upp en spurt på Hornsgatan.

  
Skriet utanför Rival

Väl i mål är jag säker på att ha slagit förra årets tid på 37:01, men till min förvåning stannar klockan på 37:16. Fattar inte riktigt varför det gick långsammare i år trots bättre känsla. Kanske att jag låg kvar lite för länge på en ryggen innan jag gick om. Den kilometern gick på 3:54 och där är inga backar, men några tvära böjar. Placeringen blev dock något bättre än förra året, plats 85 (av 13 868) och 4:a i min åldersgrupp. Trots en någon sämre tid är jag nöjd ändå. Martin gör ett bra lopp och går in straxt bakom på 38:21 och plats 130.