Helena:

Nu börjar sträckorna att bli riktigt långa på långpassen med TSM. Missar man en söndag känns det som man halkat efter, och med två missade söndagar på raken känner man sig frånsprungen. Men även om man är med på träningen kan man bli akterseglad...

Idag skulle det dessutom bli distansrekord för min del, har aldrig sprungit längre än 29 km och då med en paus efter 2/3 av sträckan. Sånt finns inte när man springer med TSM, där matas det på med kilometer efter kilometer. 31 sådana närmare bestämt skulle det bli denna söndag. Fast det där med paus är inte riktigt sant, men den var högst ofrivillig.

För att få ihop 31 km skulle vi springa olika två banor med Östermalms IP som knutpunkt för att där lämna av de som av olika anledningar inte skulle fortsätta efter första avklarade 23 km samt fylla på våra vätskebälten. Jag passade på att trycka i mig en gel, andra tog teknisk paus. För killarna är det här ju en lätt och snabbt avklarad grej i närmsta buske (i bästa fall...), medan tjejer måste söka upp en för ändamålet utformad inrättning. Och det säger sig självt att det tar några minuter extra... Jag hade inget behov av detta men var fullt upptagen med gelen och att hitta en papperskorg att slänga skräpet i att jag inte reagerade på att IP ganska snart blev tom. Vart tog min grupp vägen?? Nyss hade jag ju full koll men plötsligt var de helt försvunna. Frågade några andra i gruppen men de hade hoppat av så det var klart de lugnt stod kvar. Fick en vag vägvisning och väldigt bråttom. På väg ut från IP fick jag sällskap av en tjej i gruppen som just kommit ut från tidigare nämnda inrättning och tillsammans påbörjade vi mission impossible med att 1) hitta resten av gruppen och 2) komma ifatt.

Vi lyckades inte med något av det men fick en trevlig avslutning på löppasset och ytterligare 9 km innan vi klockade oss på 32 km. Bara en mil kvar till ett marathon...