Helena:

För två veckor sedan var det dags för Friskis&Svettis årliga prestigetävling Kista Iron Man. Så klart att vi ville vara med i år igen och försvara vår titel från förra året! Men det var inte utan att man kände en viss press på att göra bra ifrån sig. Gulp. Sagt och gjort, körde ett par pass i gymmet på roddmaskinen och det passade ju bra in i schemat med alternativträning under behandlingen av löparknät.

Vi fick vår slot på torsdagen men på söndagen innan tävlingsveckan var det typiskt nog jag som blev förkyld (se förra inlägget). Panik i laget, vad gör vi nu?? WO var bara inte att tänka på. Tur i oturen att det bara var en lättare förkylning jag drabbats av så på tisdagskvällen joggade jag en kort runda för att "känna på pulsen". Mådde i alla fall inte sämre av det så nu var det bara att satsa allt och ge järnet!

Vågade inte gå ut med fullt motstånd utan fegade och låg strax under max. Taktiskt disponerade jag min kilometer riktigt bra, men kände att jag inte var i toppform för det var tungt utan att jag för den skull nådde mjölksyranivån. Målet var så klart att kapa ett par sekunder men det fixade jag tyvärr inte utan tappade istället en ynka sekund jämför med förra året och slutade på 3:59 (3:58). Per gick ut hårt på löpbandet och tryckte direkt upp farten till 19 km/h för att sista hundra metrarna öka ytterligare till 20 km/h vilket motsvarar 3:00 min per km. Endast nödstoppsknappen fick till slut stopp på honom... De två kilometrarna avverkades på otroliga 6:28 (6:44). Mats sparade inte heller på krutet utan trampade fokuserat sina tre kilometrar och rullade i mål på suveräna 3:23 (3:27).

Totaltiden blev 13:51, netto förbättrade vi alltså vår egna vinnartid med 19 sekunder! Per och Mats var outstanding inom sina grenar, om något ska förbättras inför nästa år så är det definitivt rodden...

 
Nöjda med tävlingsinsatsen

På fredagen blev vi kallade till prisutdelning i samband med en föreläsning som avslutade hälsoveckan. Extra roligt i år att vi dessutom vann på ny rekordtid i tävlingens historia!

Ibland gör vi som Fantomen och går klädda i vanliga kläder...