Helena:

För två veckor sedan var det dags för Friskis&Svettis årliga prestigetävling Kista Iron Man. Så klart att vi ville vara med i år igen och försvara vår titel från förra året! Men det var inte utan att man kände en viss press på att göra bra ifrån sig. Gulp. Sagt och gjort, körde ett par pass i gymmet på roddmaskinen och det passade ju bra in i schemat med alternativträning under behandlingen av löparknät.

Vi fick vår slot på torsdagen men på söndagen innan tävlingsveckan var det typiskt nog jag som blev förkyld (se förra inlägget). Panik i laget, vad gör vi nu?? WO var bara inte att tänka på. Tur i oturen att det bara var en lättare förkylning jag drabbats av så på tisdagskvällen joggade jag en kort runda för att "känna på pulsen". Mådde i alla fall inte sämre av det så nu var det bara att satsa allt och ge järnet!

Vågade inte gå ut med fullt motstånd utan fegade och låg strax under max. Taktiskt disponerade jag min kilometer riktigt bra, men kände att jag inte var i toppform för det var tungt utan att jag för den skull nådde mjölksyranivån. Målet var så klart att kapa ett par sekunder men det fixade jag tyvärr inte utan tappade istället en ynka sekund jämför med förra året och slutade på 3:59 (3:58). Per gick ut hårt på löpbandet och tryckte direkt upp farten till 19 km/h för att sista hundra metrarna öka ytterligare till 20 km/h vilket motsvarar 3:00 min per km. Endast nödstoppsknappen fick till slut stopp på honom... De två kilometrarna avverkades på otroliga 6:28 (6:44). Mats sparade inte heller på krutet utan trampade fokuserat sina tre kilometrar och rullade i mål på suveräna 3:23 (3:27).

Totaltiden blev 13:51, netto förbättrade vi alltså vår egna vinnartid med 19 sekunder! Per och Mats var outstanding inom sina grenar, om något ska förbättras inför nästa år så är det definitivt rodden...

 
Nöjda med tävlingsinsatsen

På fredagen blev vi kallade till prisutdelning i samband med en föreläsning som avslutade hälsoveckan. Extra roligt i år att vi dessutom vann på ny rekordtid i tävlingens historia!

Ibland gör vi som Fantomen och går klädda i vanliga kläder...

 

Kim

13 mars 2013 15:46

Grattis! Imponerande att förbättra en så bra tid!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...