Alla inlägg under september 2013

Av Backebo Runners - 29 september 2013 20:33

Helena:

Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt världsrekord sättas på Berlin Marathon men när det väl var gjort var det svårare att hitta en undanflykt. Hade det inte gått väl länge sedan frukost så jag behövde äta lite för att orka springa...? Till slut undrade Per om det skulle bli ett kvällspass men strax efter 12 gav jag mig i alla fall ut. Och sprang, och sprang. Ända till Göteborg innan det var dags att vända hemåt igen. 


Med bara ett hundra meter kvar ser jag Per komma cyklande. Efter 26 km är man inte så snabbtänkt så jag har svårt att fatta vart han är på väg, men då har han kommit för att möta mig med en Gainomax! DET är kärlek det.


 
Inte lika trångt i spåret idag...

Av Backebo Runners - 29 september 2013 16:22

Per:

I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året innan. Har väl inte riktigt fått till ett bra Lidingörace så kanske var det dags i år, formen har varit på uppgående ett tag så jag var riktigt laddad. Dessutom hade jag väldigt bra support i år. Helena, Matte, Johan och Stina var på lite olika ställen runt banan och det underlättar alltid att ha något att se fram emot under loppet.


I år hade jag förmånen att starta i 1A och det är ju inspirerande. Försökte ta det någorlunda lugnt vid starten men det är lätt att ryckas med. Efter 1-2 km börjar jag hitta mitt eget tempo som blir straxt under 4min/km på flacken. Andningen känns väldigt lätt och ledigt men benen är lite småtunga, men av erfarenhet vet jag att det brukar bli bättre en bit in i loppet. Efter ca 5 km står Johan och peppar och langar vatten och en bit fram emot Kyrkviken (~7km) står Helena och Matte och jag tar en gel av dem som jag öppnar lite senare. Här är en lättsprungen bit så jag drar på rätt bra.


  
Vid ca 7km


 
Henrietta vid ca 7km


Väl in i skogen börjar det bli mera kuperat och farten går lite upp och ned. Jag får väl slita lite och blir omsprungen av några stycken men när vi börjar närma oss halva loppet börjar det gå lite lättare och jag ökar något. Mellan 16-9 kvar är kanske den tyngsta delen av loppet men jag tar det försiktigt i uppförsbackarna och det rullar på rätt bra. Helena, Stina och Matte står vid 10,5 km kvar och jag får en ny gel.


 
Uppe vid ca 19,5 km, börjar se lite mera sliten ut


 
Matte springer med och peppar


Efter Grönsta backen försöker jag öka farten men blir trött nästan direkt. Kämpar en del och så plötsligt ser jag Johan (ca 7 km kvar) och han langar en gel och lite cola och det här ger mig energi och plötsligt börjar jag springa om en massa löpare. Abborren och Karins backe är tunga men när jag ser 29 km skylten drar jag på en långspurt och går om ett gäng löpare till. Fantastiskt skönt att komma in på upploppet och spurta in på 2:03:00 vilket ger plats 163 och nytt pers med 5 minuter! Skönt att äntligen få till ett bra Lidingölopp.


   
Upploppet och äntligen i mål


Mina femmor såg ut så här:

5 km: 19:29 @3:54 fart

10km: 19:31 @3:54

15km: 20:42 @4:09

20km: 21:16 @4:15

25km: 21:33 @4:19

30km: 20:23 @4:09


Henrietta gör också ett kanonbra lopp och springer hem en silvermedalj med bred marginal på 2:32:35. Otroligt bra!

Nu ska vi försöka få med Helena till nästa år och det ser lovande ut...

Av Backebo Runners - 18 september 2013 18:15

Helena:

Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmning men jag har en nojja att bli trött redan innan ett lopp så jag brydde mig inte så mycket om det. Och tur var väl det för klockan tickade på och plötsligt var det dags att ställa sig i startfållan. Lika bra det, då hinner man liksom inte stressa upp sig och bli nervös.


 

Efter sol...


Henrietta och jag startade båda i A men medan hon inte drar sig för att klättra över staket för att få en bra startposition smyger jag in längst bak eftersom jag ändå alltid blir omsprungen i början. Men vid Slussen kom jag ifatt och kände att jag inte kunde ligga och trycka bakom rygg på henne så jag sprang om för att en stund senare själv bli omsprungen. Repris på förfarandet innan jag lyckades hålla avstånd, men det beror nog mest på att Henrietta hade problem med magen och fick hoppa in på Holken någon kilometer senare. Annars hade jag inte haft en chans.


Minns som vanligt inte särskilt mycket av loppet till skillnad mot Jerker som efteråt kan berätta om allt han sett och hört längs med banan. Det bestående intrycket för min del är att jag konstant sprang med solen rakt i ögonen (vilket inte kan vara möjligt) enbart fokuserad på att ta mig framåt. Så inne i min egna bubbla var jag uppenbart eftersom jag inte la märke till TV teamet som stod uppställt mitt i ”körbanan” vid Tanto, det blev jag medveten om först när jag kollade på sammandraget av loppet...


När 18 km skylten dök upp insåg jag att det inte var långt kvar till mål (snillen spekulerar...) och fick förnyade krafter. Sista kilometrarna gick på 4:19 resp 4:18 fastän det kändes som Skeppsbron aldrig ville ta slut. Skön känsla att äntligen komma i mål på tiden 1.37:50 Henrietta var strax efter på 1.39:04


På väg till det efterlängtade kaffet i målfållan lyckades vi hamna framför TV-kameran och fick representera nummer 7 och 8 i Lotto 2-dragningen, tursamt nog var det andra nummer som sedan drogs...


Igår kväll var det annan dresscode som gällde, långa tights och Goretex-jacka. Och sommaren kändes med ens väldigt avlägsen.

 

...kommer regn!
  

Skapa flashcards