Direktlänk till inlägg 29 september 2013
Helena:
Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt världsrekord sättas på Berlin Marathon men när det väl var gjort var det svårare att hitta en undanflykt. Hade det inte gått väl länge sedan frukost så jag behövde äta lite för att orka springa...? Till slut undrade Per om det skulle bli ett kvällspass men strax efter 12 gav jag mig i alla fall ut. Och sprang, och sprang. Ända till Göteborg innan det var dags att vända hemåt igen.
Med bara ett hundra meter kvar ser jag Per komma cyklande. Efter 26 km är man inte så snabbtänkt så jag har svårt att fatta vart han är på väg, men då har han kommit för att möta mig med en Gainomax! DET är kärlek det.
Inte lika trångt i spåret idag...