Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Backebo Runners - 25 september 2011 16:28

Per:
Det blev inget Lidingölopp för mig i lördags, jag har inte varit helt kry i veckan så Martin tog min plats istället och det gjorde han med den äran. 2:46 för honom helt oförbered, mycket bra. Mattias gjorde ett kanonlopp och sprang in på 2:07 lite drygt, Mats gör en stabil insats på 2:41 och Anna kämpar sig runt trots en rejäl väggning sista fyra km.


Så jag sprang inte men jag var där och plåtade massor i det fina höstvädret så här kommer lite bilder.


 
Syncronized running 



Stilstudie av täten vid ca 7km. Lewis Korir till höger vinner LL.

   
Lars Johansson (3:a), David Nilsson (2:a), Patrik Engström(9:a) och Matte (223:a) vid ca 7km
 
Martin (4018:e) vid 7km

       
Vid ca 19 km. Korir, Charlotte Karlsson och Matte

             
Målrakan. Lewis Korir, David Nilsson, Lars Johansson, Jonas Buud, Patrik Engström, Charlotte Karlsson, Matte


       
Matte efter mål, Martin på upploppsrakan och vinnargänget.


Av Backebo Runners - 18 september 2011 17:45

Helena:

Så var det upp till bevis för vad torsdagsträningarna med TSM har gett. Egentligen hade jag inte planerat att springa halvmaran men efter att ha vunnit en plats i sommarträningen kändes det bara konstigt att vara med och träna utan att tävla. Alltså var det bara att signa upp sig!


Eftersom Per inte skulle springa (men signade upp sig för nästa år när vi var och hämtade ut nummerlapparna...) fick han det stora uppdraget att agera hejarklack och fotograf på strategiskt valda platser utmed banan.

   

Taggad löpartrio!             "Starten går där!"


Vi kom iväg i god tid innan start så vi hade gott om tid för väskinlämning, toabesök och uppvärmning. Men ju närmare start desto mer okontaktbar blir jag. Då är det skönt att stå i första startgruppen så man "har det gjort" och äntligen får komma iväg.

 

Allt annat än turister      På väg in i min egna bubbla...

Kom i väg bra i starten och sedan rullade det på. Minns att jag tittade på klockan efter första kilometern och tänkte att "så här fort behöver jag inte springa". Den här gången hade jag på mig kilometerarmband med sluttiden 1:38:00 och varje gång jag sneglade på det låg jag under måltiden. Och då glömde jag ändå ta hänsyn till att det var bruttotiden jag jämförde mot!

Per hade skissat upp sina "hållplatser" och tre gånger - vid 9, 14.5 och 20.5 km - fick jag den där extra skjutsen av att ha någon som hejar på just mig. Plus att kollega Mats J oväntat stod strax innan 16 km.

   

Henrietta på Söder Mälarstrand och jag på Skeppsbron


Absolut värsta sträckan var mellan Hornstullstrand och Götgatan, tungt och ganska publiktomt. Och att strax efter 13 km bli omsprungen av 1:30 farthållaren som startade i gruppen efter mig var inte heller särskilt kul. Men i mål kom jag till slut på 1:36:27 (snitt 4:35/km) och det var jag VÄLDIGT nöjd med.

   

Inga sura miner här inte!

Henrietta sprang i mål strax efter mig på 1:38:13 och Jerka på 1:40:20. Träffade också några av löparkompisarna från 1:40 gruppen som också klarade slutprovet!

Spana in vilka som dyker upp i rutan 03:59 och 04:38 in i videon från DN Stockholm Marathon på Marathon.se.

 

Av Backebo Runners - 10 september 2011 21:10

Per:
Eftersom jag tillbringar (alldeles för) många av mina vakna timmar i Kista så kunde jag inte motstå att ställa upp i Kistaloppet. Nu var inte förutsättningarna de bästa idag eftersom den här veckan har bestått av allt för mycket jobb och mat, för lite sömn och träning, men jag fick ändå en smärre chock i morse när jag vägde in mig. Nästan 1,5 kg över min vanliga vikt och det har skett på i princip en vecka!  Jag bestämde mig för att göra en förmiddagsbantning som får kvällstidningarnas snabbantningstips att verka lika långsiktiga som Christer Fuglesangs strävan efter att nå rymden...


 
Starten har gått och jag springer (!)

Uppvärmningen känns stel och trög, men när startloppet väl går så rullar det på rätt bra första kilometern. Jag springer förbi där jag jobbar vilket känns lite surrealistiskt för att inte tala om att vi springer igenom Kista Galleria!


Efter ca 2-3 km känner jag syran komma och benen börjar bli riktigt tunga. Efter det blir hela loppet en enda stor och lång uppförsbacke. När vi svänger norrut och får lite motvind har jag turen att bli passerad av en stor kille, så jag tar rygg på honom och lyckas få in ett par kilometer i bra fart. Men efter ca 6 km är jag helt slut och tvingas dra ned på farten. Benen känns som stockar, ingen styrka alls. Trist, men jag springer på så gott jag kan och efter en evighet är det bara en km kvar och jag lyckas öka lite och gå om ett par killar (som nyss hade sprungit om mig). Jag kommer i mål på 38:09, vilket jag inte alls är nöjd med. Över en minut sämre än ML på en betydligt lättare bana. Men själva loppet var mycket trevligt och bra arrangerat med bra publikstöd längs banan. Extra kul att springa där jag ibland kör mina lunchpass. Jag återkommer nästa år för att ta revansch!


     
Ettan, tvåan...    ...trean...            ...och jag!


En extra kul sak som hände under loppet var att när vi sprang igenom Kista Galleria så passerar vi under en metallbåge utanför Tele2:s affär och precis innan vi är där ser jag att det står något om att man kan vinna en mobil om man tar en morot som hänger ned i snöre från bågen. Alla framför mig (dvs de seriösa löparna) springer bara förbi men jag gör ett litet skutt och lyckas fånga en morot som jag sedan krampaktigt håller i handen resten av loppet. Kan ju vara bra att ha om man tokväggar tänker jag. Väl i mål läser jag på den att jag vunnit en mobiltelefon som bara är att hämta hos Tele2. Inte dåligt alls, tack för det!

     
Det är bra med en morot när man springer.

 
Frank och jag. Frank till vänster.

 

      
Jag, Helena, Rydberg  och Tomten firade gott senare på kvällen.

Av Backebo Runners - 3 september 2011 16:51

Helena:

Två gånger har jag anmält mig så tidigt till Tjejmilen att jag fått en "jag tränar inför" tröja på köpet. Två gånger har jag fått avstå från just det loppet. Båda gångerna har varit samma år som "inför"-tröjan avsåg... Någon som ser ett samband?


Sedan i torsdags har jag känt av förkylningssymptom som jag på alla sätt försökt häva med både huskurer och ren förnekelse. Inget har hjälp. Så sent som i morse var jag i valet och kvalet hur jag skulle göra, så Per gav mig rådet att ge mig ut på en testrunda och känna efter. Drygt 3 km sprang jag och snittade 4:35/km, helt OK tempo. Men kvittot på mitt hälsotillstånd kom direkt efteråt med skenande puls och febrig eftersvettning så det var bara att kasta in handduken och erkänna sig besegrad. Bittert. Men vuxet. 

Av Backebo Runners - 14 augusti 2011 20:29

Per:
Då var det dags för Midnattsloppet igen, sjunde gången för mig tror jag och min femte raka. Inför denna gång var jag väldigt osäker på formen. Jag sprang mycket på semestern och drog ned rejält på träningen denna vecka för kroppen skulle få återhämta sig och det var nog tur det för jag har varit helt paj hela veckan. Trött och hur stel som helst trots nästan bara vila. Men efter jag fått en rejäl benmassage av Helena på torsdagen (benen var hårda som vedträn och lika smidiga också...) så kände jag att stelheten började släppa och lagom till lördag kväll kände jag mig rätt bra.


Blev rätt sen in i startfållan efter en halvtaskig uppvärmning, men det gjorde inte så mycket. När skottet small så bar det av och det kändes väldigt lätt och bra. Jag hade bestämt mig att hålla igen lite så att det fanns krafter kvar till backen vid Sofia men det gick rätt fort ändå. När backen kom så drog jag ned farten och när jag passerade krönet kunde jag öka nästan direkt igen och det är nog första gången det händer. Kände mig väldigt stark hela vägen och tog placeringar lite då och då. När jag kommer på St Paulsgatan med ca en kilometer kvar kommer jag ikapp Szalkai som springer och filmar. Morsar på honom, sedan springer jag förbi (inte med på hans film just där men man ser mig i mål, bakifrån). På upploppet ger jag allt och får en massa syra men då är man snart i mål så det gör inget. Får tiden 37:01 (placering 88) och jag är väldigt nöjd. Blev aldrigt riktigt trött utan kunde mata på bra och anpassa farten efter backarna. Har nog inte känts så här bra sedan Hässelby i höstas och tiden är min näst bästa miltid någonsin och det är ju kul. Det beror nog på att jag tränat på bra under sommaren och lyckades återhämta mig precis innan loppet. Nu gäller det att ligga i och få in ett par tunga perioder till innan New York!


Helena:

Uppladdningen inför loppet började inte särskilt bra. Två och en halv timma innan start sprang jag rakt in i bashögtalaren, som i beslut om ett framtida vara eller inte vara, står parkerad mitt på vardagsrumsgolvet med ett tungt KostaBoda glasfat (!) ovanpå. Smällen tog mitt på knäet, fatet for i golvet och svullnaden kom som ett brev på posten. Medan jag stod och svor över min klumpighet (jag har i ett par månaders tid kryssat förbi utan problem...) hämtade Per en isklamp för att kyla ner svullnaden och lyckligtvis funkade det.


Till tonerna av Champagnegaloppen gick starten och fastän det var trångt hade jag hela tiden utrymme framför mig. Benen var lätta och det kändes som att det gick undan. Backen upp till Sofia har jag aldrig förstått problemet med, då tycker jag upploppet på Hornsgatan är sju resor värre. Jag var aldrig trött under loppet och så här lätt har jag nog aldrig sprungit. Kom i mål på 46:52 och en 179:e plats. Efteråt visade det sig att jag sprang väldig ojämnt, de första 5 km förbrukade jag nära nog 25 min medan jag bara behövde 22 min på de sista 5 km. Det kändes som det gick mycket snabbare och jag borde ha gjort bättre ifrån mig eftersom årets bana var rakare och "mer lämpad för att springa snabbt" enligt tävlingsledaren. Så varför gjorde jag inte det då?

Av Backebo Runners - 3 augusti 2011 22:06

Helena:

Ikväll var det premiär för Kalmars nya stadslopp - Kalmarmilen. Totalt hade över 700 löpare anmält sig och 570 fullföljde, enligt resultatlistan, loppet. För mig var det "hemmaplan" så bansträckningen bjöd inte på några större överraskningar eftersom jag gått otaliga hundpromenader där, men det var kul att avverka den på annat sätt än gående eller på cykel. Fastän banan är flack är den inte helt lättsprunget då delar av underlaget består av gräs (i vallgraven vid slottet...), stenkross, gatsten och kullersten. Och så var det motvind förstås. Fast den här gången försökte jag gå upp och ligga i lä bakom framförvarande löpare, vilken skillnad det var!

  

I tätposition (på bilden i alla fall...) 

Såg några bekanta ansikten längs med banan, bland annat min gamla gymnasielärare från teknisk. På upploppet ropade en tjej "bra slutspurt" och det hjälpte mig den sista tunga biten in mot mål. Var helt slut efter målgång och svetten rann i värmen men så persade jag också. Sprang i mål på 44:32 och ännu bättre känns det då banan faktiskt var kontrollmätt av godkänd banmätare. Tiden räckte också till en klart godkänd placering, kom 21 av 215 i damklassen.


Det här loppet springer jag gärna nästa år - det var mycket bra arrangerat av Högby IF och många duktiga löpare i startfältet. Tyvärr fick hemmahoppet David Nilsson (tia i årets Stockholm Marathon!) lämna återbud, men han trampade i alla fall på ledarcykeln första kilometern från starten, över järnvägen (vi fick invänta klartecken från SJ innan start...) och genom slottsallén fram till rampen ner till vallgraven. På andra sidan väntade sedan en motorcykel på "stafettpinnen".


Extra kul att mamma & pappa fick vara med på ett lopp och heja på!

Av Backebo Runners - 24 juli 2011 21:39

Per:

I vår strävan att hjälpa PIGS länderna hade turen kommit till Portugal. Jag och Helena tillbringade några dagar i Lissabon med omnejd i veckan som gick. Lissabon ligger där floden Tejo rinner ut i Atlanten och vädret på sommaren är soligt, blåsigt och väldigt förutsägbart (dvs det är soligt och blåsigt varje dag). Den här vinden, som är ganska mild på förmiddagen för att friska i på eftermiddagen, gör att det inte blir för varmt trots att Lissabon ligger väldigt långt söderut. Stan är väldigt kuperad och full med spårvagnar som klättrar på de branta backarna runt om i stan. En vacker stad väl värt ett besök.


Här lämnar vi hotellet

Besöket sammanföll med vår vilovecka så det blev bara ett pass för oss. En morgon stack vi iväg längs Avenida da Liberdade, Lissabons paradgata, och fortsatte genom Parque Eduardo VII (eller flaskparken som vi kallade den för den ser ut att ha formen av en flaska på kartan). Det blev 2 km uppförsbacke i motvind, en bra början.

   
Vid "flaskhalsen" med vacker utsikt ned mot Tejo 

Efter ett tag kom vi helt oplanerat förbi Aqueduto das Águas Livres, en rejält gammal och fantastiskt vacker akvedukt.


Aqueduto das Águas Livres (det är ju fn att man ska landa på hälen precis när Helena tar en bild. Det gör jag aldrig annars...)

När vi passerat ett gäng korsningar med livet som insats kom vi in i en park där vi slapp bilarna ett tag och sedan var det dags att vända hemåt igen. Det blev drygt 10 lugna kilometrar, återhämtning för både kropp och själ.  

 
Helena har högtflygande planer...  

Av Backebo Runners - 18 juli 2011 17:30

Helena:

Idag åkte Backebo Runners ut till Lidingö för att avverka ett långpass. Bilen parkerade vi på Grönsta gärde och så joggade vi bort mot "starten" vid Koltorp. Vid Kyrkviken blev vi (när vi passerar i båda riktningarna) lotsade förbi pågående grävarbete av flaggvakter, det är nog första gången jag varit med om att en stor grävmaskin flyttat på sig för att släppa fram två löpare.


Förra gången vi sprang den här sträckan, vilket var för ungefär en månad sedan, kroknade jag totalt när vi efter 15 km kom till backarna vid Fågelöudde så den här gången hade jag förberett med en gel. Halva tryckte jag i mig redan efter ca 10 km och resten när "berg- & dalbanan" nalkades. Och det hjälpte verkligen! Visst kändes backarna men de var inte omöjliga att ta sig uppför. Skönt ändå när 10 km skylten passerades och jag kunde kliva av efter att ha sprungit 23 km.

Per:
Jag tankade upp mig vid Grönsta och tröck i mig en energikaka, sedan lämnade jag Helena bakom mig och fortsatte. Jag tänkte trycka på lite för att se vilken fart jag kom upp i och efter den första jobbiga backen vid Grönsta gick det rätt bra. Snittade 4:23 ända till Abborren, där gick farten ned ordentligt. Fick gå efter halva backen. Sedan gick det tungt resten och snittet blev 4:38 till slut. Jag är rätt kass på att springa i backar. Uppför vill säga, nedför är jag som en raket.

Man blir rätt imponerad av de som springer under 2h, det kändes rätt avlägset idag. Enligt Studenternas tabell motsvarar det straxt under 1:19 på halvmaran eller milen på ca 35:30, vilket inte låter lika överjävligt. Det är nog det där med backarna som jag måste jobba vidare på men det får bli lite senare. I vilket fall som helst så blev det ett bra pass idag, drygt 33 km på straxt över 3h. Kul att springa tillsammans med Helena också. Hon har utvecklats otroligt. Det här passet hade varit omöjligt för bara ett år sedan. Nu springer hon 23 kuperade LL kilometrar utan att klaga. Det är starkt. Vi fick för övrigt till två bra alternativpass idag, ett före och ett efter långpasset. Det där snacket om att man blir tom på testosteron efter långpass är bara snack för övrigt...

Skapa flashcards