Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Backebo Runners - 19 maj 2012 19:22

Per:
Som ni kanske kommer ihåg så vann vi en startplats i Kistaloppet och då var det ganska gjutet att anmäla sig till Skärholmsloppet också, man vill ju inte missa Förortsdubbeln!


Skärholmsloppet är bara 5 km och för att ha lite pigga ben så startade jag dagen med en 7 km morgonjogg. En morgonjogg brukar ge lite bättre fart till kvällens tempopass tycker jag. Målet är att klara 18 minuter.

De första 400-500 metrarna var en rejäl uppförsbacke och det var många som rusade rejält i början. Jag försökte ta det lite lugnt för att inte dra på mig för mycket syra i början och det betalar sig senare då jag sprang om en hel del löpare. Efter ca 2 km sprang man genom Skärholmen C och det var ju lite kul. Här känner jag mig rätt stark och går upp och kör lite hårdare mellan 2-3 km och försöker rycka från min grupp, men vid en liten uppförsknix (som man säkert inte skulle märka om man var fräsch i benen) slår syran till hårt och farten sjunker. Jag tappar några placeringar och sliter resten av sträckan. Går i mål på 17:51 så jag når mitt mål men tycker jag borde kunna springa

lite fortare. Kommer in på plats 20 verkar det som just nu, resultatlistan är lite flytande.



Jag joggar hem längs Mälaren och njuter av den första riktigt varma dagen. Tar av mig tröjan och passar på att suga i mig ordentligt med D-vitamin, oj vad skönt!


Helena:
Om det inte hade varit för Förortsdubbeln hade jag nog avstått från att springa idag. Visserligen har hälen känts bättre och bättre men kanske inte så smart att lägga in en tävling så snart efter Göteborg. Särskilt inte som jag varit förkyld och inte tränat ett dugg på en vecka... Men envishet går före förstånd så lördag förmiddag sprayade, inhalerade och svalde jag alla möjliga medikament som jag hade hemma - allt för att få fria luftvägar.

Skönt med en tävling på "hemmaplan" bara tre stationer bort. När vi lämnat in väskan gick vi bort mot starten för att värma upp. För min del gällde det att hålla igång foten hela tiden, det är när jag varit stilla en stund som det gör mest ont. Hade inget annat mål än att ta mig runt och det var nog en bra inställning. Andningen var tung, flåsade som en blåsbälg från start till mål och det var väl det som gjorde att smärtan i hälen gick att ignorera ganska bra. Peppade mig med att det faktiskt bara handlade om 5 km och att det snart skulle vara över, men jäklar vad jag fick slita för varje kilometer. När jag väl kom i mål fick jag ta stöd mot väggen och hämta andan. Tur att snälla funktionärerna hängde medalj runt halsen och stack bananen i handen annars hade jag blivit utan. 

 

Klockade mig på 21:49 men den officiella tiden blev av någon anledning 21:55, lite väl stor skillnad för att vara inom felmargionalen kan man tycka. Nu spelar det ingen som helst roll för placeringen men lite märkligt är det allt. I skrivande stund kom jag på elfte plats av 226. Och ja, jag är nöjd. Mycket nöjd.

 

ANNONS
Av Backebo Runners - 14 maj 2012 15:06

Helena:

Jag har knappast haft någon vind i seglen inför årets roligaste lopp - irriterad plantarsena, ingen löpning på två veckor, förkylningssymptom och dyster väderprognos. Känslan av att hala dem en efter en var inte långt borta. Senan var dock i mycket bättre skick vid återbesöket så jag fick i alla fall OK att springa ifall det kändes bra tävlingsdagen under förutsättning att jag värmde upp ordentligt innan. Check. Men skulle jag orka? Kunde några kilometers rodd, lite stakträning och ett par cykelrundor kompensera för den uteblivna löpträningen? Fick hoppas på det, så snabbt ska man väl ändå inte tappa konditionsmässigt? Och precis som förra året flyttade ett ovälkommet förkylningsvirus in, den här gången valde jag att förneka dess existens. Det visade sig vara rätt taktik. Vädret däremot var svårare att göra något åt även om prognosen blev något bättre för varje dag. Det var rejält grått och vindarna friskade på när vi på fredagskvällen tog oss ut till mässområdet för att hämta våra nummerlappar. Enda fördelen var att gatorna torkade upp efter allt regnande.


Väl på plats vid tävlingsområdet tvekade jag in i det sista vad jag skulle ha på mig - kortärmat eller långärmat? Provade det första alternativet men frös alldeles förfärligt så det fick bli det senare. Som vanligt går tiden snabbt när loppet väl är igång och helt plötsligt var det bara 10-12 min kvar tills jag skulle starta. Snabbt bort till grusplanen för ett par varv och lite stretch. Frös ännu mer, kändes som feberfrossa. Pratade lite med kusin Jerker innan det var dags att ställa sig i startfållan. Vi startade båda i grupp 5, Per var redan iväg hack i häl på eliten och Henrietta inte långt efter i startgrupp 3.


Lagom till att min startgrupp släpptes iväg tittade solen fram och himlen blev mer och mer blå för varje tillryggalagd kilometer. Hälen kändes väl så där, svårast var det nerför eftersom jag inte kunda landa på den och efter halva loppet kände jag att vaden närmade sig kramptillstånd. Antagligen försökte jag kompenserade det genom att lägga belastningen på andra benet så på Götaälvsbron fick jag dessutom känningar av löparknä. Sedan hade jag så jäkla ont och fick lägga all fokus på att ta mig i mål så jag uppfattade ingenting av vad som hände längs med resten av banan. Min räddning var att Annika och Kurre skulle stå någonstans efter 19 km och heja på så istället för att känna efter hur tungt och jobbigt det var koncentrerade jag mig på att hitta dem i folkmängden. Gissa om deras (och de glada okända gossarnas) hejarop gav den extra energi jag så väl behövde!!


 
Äntligen i mål!

Trots usel uppladdning och inte de allra bästa förutsättningarna sprang jag en minut snabbare än förra året. Plockade dessutom placeringar hela vägen och slutade som 552:a (av totalt 13 768 i damklassen) på tiden 1:40:58. Direkt efter loppet fick mina ben välbehövlig massage i vårt välordnade företagstält, och efter att ha tackat för oss åkte vi tillbaka till hotellet och avslutade kvällen i trevligt sällskap på River Café.



Återställare efter loppet

Per:
Jag var högst osäker på formen inför Göteborg. På minussidan var att allt i löpväg har kännts skit sedan två veckor, att förra helgens halvmara fortfarande satt i benen och att det har varit så många förkylningar runt om mig på jobbet så jag trodde/misstänkte mig att jag dragit på mig något. Men å andra sidan gick Kungsholmen skapligt och jag fick till ett ganska bra intervallpass i veckan och jag har både ätit och sovit bättre på sistone och det talade för att formen var på gång. Jag har också ökat mitt syreupptag med nästan 4% under vintern och det borde väl synas någonstans kan jag tycka. Jag hade i vilket fall spänt bågen ordentligt och när Helena frågade om jag ville ha ett mellantidsarmband så sa jag: Visst, gör ett 1:20 till mig!

  
Rättesnöret för dagen

Jag startade i grupp 1 och det var aldrig speciellt trångt. Sprang om en legend efter 200 meter, Kjell-Erik Ståhl. Han har fortfarande ett rappt steg. För mig flöt det på bra i början men i uppförsbackarna upp mot Älvsborgsbron börjar jag bli trött och i motvinden på själva bron går det lusigt långsamt. Jag vet att jag tänker att det blir inga 1:20 i den här farten men väl över bron får jag upp farten igen och hittar några andra löpare i samma fart som jag slår följe med. Jag får slita ganska ordentligt periodvis på Hisingen och det känns inte helt bra. När vi passerar milen ser jag till min förvåning att klockan står på 37:25, dvs 25 sekunder under min plan. Detta samt att jag börjar plocka en del löpare ger mig ny kraft som räcker en bit upp på Avenyn, där farten sjunker igen. Efter en evighet närmar jag mig 19 km och letar efter Annika med familj och får massor av hejarop från Annika och Matte. Vid 20 km ser jag att jag ligger några sekunder efter min plan och nu satsar jag allt jag har för att nå mitt mål och när jag springer in på Slottsskogsvallen så inser jag att jag kommer att fixa det och går i mål på 1:19:45! Jag kommer på mig själv stå och kippa efter andan samtidigt som jag skrattar högt av glädje över att få till en så pass bra tid, när det kändes så tungt. Placeringen blev 223 och 11:a i min åldersgrupp (tiden är bara 13 sekunder sämre än min bästatid på distansen och den är satt i Bålsta, en betydligt flackare bana) och jag är väldigt nöjd, det här är nog ett av mina bättre lopp!

 
Glad och trött. Lägg märke till den tomma blícken...

Martin, som har gjort ett strålande resultat och sprungit på 1:26:06, kommer förbi vårt tält efter loppet. Det var hans första halvmara och han tog placeringar hela tiden! Bra jobbat!


 
Martin funderar redan på nya utmaningar

PS! På mässan hade Göteborg Energi en monter där man kunde vinna en startplats till Varvet 2012 genom att gissa sin sluttid. Jag gissade på 1:19:47, vi får se hur långt det räcker...

ANNONS
Av Backebo Runners - 6 maj 2012 17:19

Per:

Jag sprang Kungsholmen runt igår. Helena kunde tyvärr inte springa pga sin onda fot så hon hejade på från sidan. Henrietta och Jerker var på besök och de sprang milen medans jag sprang halvmaran, som också var veteran SM.

Formen har känts riktigt bra ända tills förra helgen, då en allt började kännas skit. Vet inte om det beror på en lite tyngre herrmiddag förra fredagen eller om jag hade något virus i kroppen (väligt många på jobbet har hostat och snörvlat omkring mig), men lagom på lördagen (efter ett segt intervallpass på onsdagen) började det kännas bättre.


Jag siktade på under 1:20, men orkade inte riktigt utan landade på 1:21:14. Kom på plats 52 totalt och 6:a på VSM i H45. Banan var tyngre än väntat, de hade gjort om den så man fick en rejäl stigning två gånger per varv istället för en gång per varv förra året och det kändes. Jag var bra trött på slutet.



           

Lite blandat från loppet. Jag ser ut att vifta med armen, men det gör jag bara när någon tar kort på mig.


 

  

Ja, sedvanlig focus av Jerker...

Av Backebo Runners - 3 maj 2012 21:00

Helena:

Det gick ju så bra. Alltför bra. Var i gång med träningen igen och sprang långt. Nu skulle jag börja komplettera med kvalitetspass för att få upp kapaciteten.


Förra veckans torsdagsträning med TSM innebar korta intervaller i serie om 4x4 i kyligt, regnigt och allmänt ruggigt väder. Efter ordentlig uppvärmning och löpskolning körde vi igång. Visst var det jobbigt men inte omöjligt. När två intervaller återstod kände jag att det stramade i höger häl men jag sprang på ändå. Återjoggen gick bra men när jag skulle gå till tunnelbanan gjorde det ont när jag belastade hälen. Morgonen därpå kunde jag till en början inte alls stödja mig på foten, det tog ett bra tag innan den var "brukbar". 


Smärtan kom och gick under helgen men det tänkta långpasset med Per på söndag eftermiddag fick jag avstå. Plockade istället fram cykeln och slog följe på den. Styrkeövningar på måndag, inget långpass på tisdagen heller, åter i gymmet på onsdag. Frustrerande. I dag hade jag tid hos duktiga naprapaten Annica. Hon kunde ganska snabbt konstatera att jag har början till plantar fascialgi, alltså hälsporre i vardagligt tal. Senan är irriterad men inte inflammerad så med rätt behandling kan den läka ut förhållandevis snabbt. Men något Kungsholmen Runt och årets första match mot Jerka och Henrietta på lördag blir det inte. Har blivit ordinerad egenbehandling i form av "knådning" och stretch av senan samt de klassiska tåhävningarna. På måndag ska jag tillbaka för fortsatt behandling. Och nu vet jag dessutom på förhand hur det känns att få en akupunkturnål satt i hälen... det är INTE skönt.


 

Av Backebo Runners - 26 april 2012 09:52

Helena:

Varje år avgörs klubbmatch i terränglöpning mellan löpsektionerna på Ericsson och Telia. I år var Telia arrangör och tävlingsplatsen var som sig bör på deras hemmaplan, Farstanäset. Den här klubbmatchen har pågått sedan 1986 med 14 vinster till Ericsson och 12 till Telia.


     

Per har varit med vid två tidigare tillfällen, senast förra året och bidrog då till vinsten i Ursvik. För mig var det debut i dessa sammanhang och jag hade ingen aning om vad som väntade. Stämningen var i alla fall god men ärligt talat hade jag ingen aning om vem som sprang för vilket lag...


Hur som helst, vi värmde upp och sedan var det samling inför starten. Det blåste redan ganska rejält och lagom till start började det dessutom regna. Vi blev informerade om att banan bitvis var blöt och att vi efter ca 400 m var tvugna att ducka för en nedfallen gren som de inte lyckats baxa undan. Slingan vi skulle springa var 2,6 km, för herrar i tävlingsklass gällde tre varv (7,8 km) och för damer i motsvarande klass två varv (5,2 km). Det låter kanske inte så mycket men det här loppet var bland det värsta jag sprungit. Tänk de värsta partierna under sista milen på Lidingöloppet så har ni Farstanäset. Ingen walk in the park där inte.


Jag gick ut lite för hårt, det är svårt att hålla igen när det är en lagtävling och man inte vet nivån på de andra tävlande. Det gäller också att tidigt positionera sig och inte bli inlåst bakom någon som springer i "otakt" jämfört med en själv. Banan gick verkligen över (och under...) stock och sten, inte en chans att lyfta blicken, och hade många grymt jobbiga uppförsbackar. Efter 2 km var jag helt slut och mådde illa. Bara att bita ihop och kämpa på. Andra varvet gick tyngre, nu visste man ju vad som väntade. På blytunga ben kunde jag till slut som första löpare svänga in på upp(!)loppet och ta mig upp till klubbstugan och målet. Klockades på 25:56 och det kan jag inte annat än vara nöjd med. Vann med det både åldersklass och damklassen totalt och det var ju placering som räknades.


Per sprang in på 32:16 med vilket hann vann sin åldersklass och kom tvåa totalt efter segrarens imponerande 30:02. Sammanräkningen visade att segern och vandringspriset även i år gick till Ericsson, kul!! Roligt också att det fanns priser till alla deltagare så ingen behövde gå hem tomhänt.



Av Backebo Runners - 22 april 2012 16:43

Helena:

Nu börjar sträckorna att bli riktigt långa på långpassen med TSM. Missar man en söndag känns det som man halkat efter, och med två missade söndagar på raken känner man sig frånsprungen. Men även om man är med på träningen kan man bli akterseglad...


Idag skulle det dessutom bli distansrekord för min del, har aldrig sprungit längre än 29 km och då med en paus efter 2/3 av sträckan. Sånt finns inte när man springer med TSM, där matas det på med kilometer efter kilometer. 31 sådana närmare bestämt skulle det bli denna söndag. Fast det där med paus är inte riktigt sant, men den var högst ofrivillig.


För att få ihop 31 km skulle vi springa olika två banor med Östermalms IP som knutpunkt för att där lämna av de som av olika anledningar inte skulle fortsätta efter första avklarade 23 km samt fylla på våra vätskebälten. Jag passade på att trycka i mig en gel, andra tog teknisk paus. För killarna är det här ju en lätt och snabbt avklarad grej i närmsta buske (i bästa fall...), medan tjejer måste söka upp en för ändamålet utformad inrättning. Och det säger sig självt att det tar några minuter extra... Jag hade inget behov av detta men var fullt upptagen med gelen och att hitta en papperskorg att slänga skräpet i att jag inte reagerade på att IP ganska snart blev tom. Vart tog min grupp vägen?? Nyss hade jag ju full koll men plötsligt var de helt försvunna. Frågade några andra i gruppen men de hade hoppat av så det var klart de lugnt stod kvar. Fick en vag vägvisning och väldigt bråttom. På väg ut från IP fick jag sällskap av en tjej i gruppen som just kommit ut från tidigare nämnda inrättning och tillsammans påbörjade vi mission impossible med att 1) hitta resten av gruppen och 2) komma ifatt.


Vi lyckades inte med något av det men fick en trevlig avslutning på löppasset och ytterligare 9 km innan vi klockade oss på 32 km. Bara en mil kvar till ett marathon...


 


Av Backebo Runners - 18 april 2012 15:45


Helena:

I fredags passade jag på att utnyttja julklappen jag fick av Per: ett presentkort på en timmes Personal Running Coach med Lisa Blommé!


 

Jag vet ju med mig att jag har ett tungt löpsteg och när jag blir trött sjunker jag ihop så det känns som att rumpan släpar i backen, så mina förväntningar på denna timma var högt ställda. Hagaparken var platsen där mirakel skulle ske och underverk uträttas!


Vi tränade mycket på löpteknik, att foten inte ska landa utan träffa marken, och på att hitta styrkan och balansen i rumpa & bål för att få med mig kraften framåt. Tre saker fick jag med mig att tänka på: "driva" med knät för en bra markträff, kroppshållningen och blicken långt fram för lättare andning och bättre löpsteg.


Det var verkligen en inspirerande timma och väl investerade pengar (för Pers del alltså...). På söndagens långpass försökte jag tänka på allt detta och jag inbillar mig nog att det gjorde skillnad. Snittfarten på de 25 kilometrarna var nämligen 10 sek snabbare än grundfarten på motsvarande TSM pass. Och då hade jag ändå bara mig själv som farthållare...

Av Backebo Runners - 9 april 2012 19:45

Helena:

Sist ut i PIGS kvartetten stod Spanien och dess vackra huvudstad Madrid på tur för ett besök av Backebo Runners. Då inte bara träningen är viktig utan också vilan gäller det att hitta rätt i hotelldjungeln. Och den här gången blev det verkligen fullträff!


  
Små, små ord av kärlek...


Eftersom vi numera har varsin Garmin behövde vi synka dessa, så det första vi gjorde vara att leta upp mittpunkten i Spaniens vägsystem på Puerta del Sol.


 
Redo för löpning!


Sedan var det lika bra att gå ut hårt direkt på Långfredagens morgon. Tre plusgrader och regntunga moln är inget som hindrar en sann löpare. Även om man tillhör de morgontröttas skara. Att Madrid ligger omkring 665 m över havet märktes direkt, benen var blytunga och andningen hängde inte riktigt med. Lite höghöjsträning på köpet med andra ord.


 
Yrvaken löpare


Vi bestämde oss för att springa bort till Parque del Retiro, stadens främsta grönområde. Parken ser större ut på kartan än vad den är i verkligheten, men efter lite snirklande hit och dit fick vi till slut ihop drygt 9 km.



Kalv på grönbete


På väg tillbaka till hotellet slank vi in på ett café för att avnjuta varsin café con leche och croissant till frukost.


    
Dagens viktigaste mål


Vår andra gemensamma löprunda gick genom eleganta Salamanca kvarteren bort till tjurfäktningsarenan Plaza de Toros de Las Ventas. Om tjurfäktning kan man tycka vad man vill, men arenan är en imponerande byggnad. Undrar om det var här som tjuren Ferdinand gjorde sitt enda framträdande?

    

På hemvägen tog vi en sväng via Retiroparken och fick ihop ca 10,5 km innan frukostlatten. En perfekt start på Påskdagen! 

Per:
Jag hade inte så stora förväntningar på maten, och Rioja kan ju faktiskt smaka ganska träaktigt ibland, så jag blev positivt överraskad av både maten och vinet. Deras tapas var fantastiskt goda och för det mesta också vackra. Och Riojorna var riktigt goda även om jag personligen håller vinerna från Ribera del Duero lite högre. Viner från Navarra hittade vi inte på glas men vi köpte med oss en flaska hem för att testa i lugn och ro. Sedan att allt var billigt gjorde inte saken sämre. Tapas kostade €3-4,5 styck och ett glas vin €2-3 styck. Kort sagt ett eldorade för gourmander som Backebo Runners. Vårt favoritställe D'Fabula är väl värt ett besök.

    
Exempel på tapas, goda och en mindre god (komage)

 
Tungan på vågen

På tal om besök, om man är konstintresserad kan vi starkt rekommendera Madrid. Det ligger flera av världens kanske främsta museér här. Jag hittade min personliga favorit på Prado museét, missa inte den när ni är där:

 
Hieronymus Bosch, Lustarnas trädgård målad ca 1505

Jag fick in tre pass, samtliga på morgonen. Ett solo och två tillsammans med Helena. Det blev inga jättepass, men det är ju ett suveränt sett att se stan på. På söndag morgon lade jag in sex Tabata ryck för att väcka kroppen lite. Började frusta som en tjur direkt. Är nog fortfarande lite stel från förra helgens 32 km pass i 4:30 fart tillsammans med Jerker Å. Det passet tog kan jag säga.

 
Helena försöker undkomma syran!     

Helena:

Men hur var det nu med pasodoblen? Jodå, Backebo Runners bjöd upp till dans utanför anrika tjurfäktningsarenan Plaza de Toros de Las Ventas.

   


Och Svampbob Fyrkant sprang vi också på, den här gången var han dock nykter....

 
 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se