Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Backebo Runners - 9 november 2011 20:53

Per:
Jag hade hört en hel del om New York maran och det visade sig inte vara några överdrifter, den är helt fantastisk. Otroligt mycket folk längs banan och alla hejar i det närmaste hysteriskt. Att det skulle vara mycket folk på Manhattan hade man förstått men att hela Brooklyn skulle gå man ur huse för att heja på visste jag inte. Vilken stämning!


Organisationen kring det hela är mycket bra också. Min färja till Staten Island gick redan 06:30 så jag tog en tidigt tunnelbana ned till Södra ändan på Manhattan och vid färjeterminalen stod Jerker och spanade efter mig. Det var trevligt att få sällskap fram till starten. Väl där hade vi olika startområden, så vi skiljdes åt och jag checkade in mitt överdrag och gick bort till startområdet, där jag fick vänta kanske en timme innan vi blev utsläppta på bron där starten går. Eftersom jag hade lyckats komma med i local competitive gruppen så stod jag ca 5 meter bakom startlinjen (rätt så bra med tanke på att det var ca 47 000 startande, i och för sig uppdelat på tre startplatser och tre starttider, men ändå!).


 
Verrazano-Narrows Bridge där starten går 


De första två kilometrarna är uppför bron men det gick ändå rätt fort. Väl över på Brooklyn så stabiliserade sig farten och jag sprang i knappt 4 minuter per kilometer, vilket var lite snabbare än planerat men det var lite medvind och kändes så lätt så jag ville inte bromsa. Första fem går på 20:24 och milen passeras på 40:31 och det flyter på lätt så jag fortsätter i samma fart. Passerar Tregaro straxt innan halvmaran, som passeras på 1:26:26 och ungefär här börjar jag känna av benen något. Bron över till Manhattan, Queensboro bridge, är riktigt seg och farten sjunker något. Väl över på 1:a Avenyn möts man av ett vrål från massorna som står långs avenyn. Matilda och Emma står vid 77:e gatan så jag får langning av några gel från dem och det piggar upp.


 
Vid 77:e gatan


Men det är väl här någonstans, vid sprungna 29-30 km som km tiderna börjar bli för höga. De är plötsligt över 4:20 och jag får slita ordentligt. Benen stumnar alldeles för tidigt. Sista milen har jag två dagar tidigare sprungit med Mima så jag vet ungefär vad som väntar och det är bra mentalt inbillar jag mig. Tyvärr så sinar krafterna mer och mer och när det är 4-5 km kvar så har farten sjunkit rejält och jag inser att jag kommer att missa tre timmarsgränsen precis igen (som i Paris i våras) om jag inte ökar farten dramatiskt. Precis då kommer en kille med bra fart och springer om alla och jag beslutar mig för att hänga på honom. Nu är det make it or break it som gäller. Efter ett par hundra meter så kommer adrenalinet och plötsligt lättare det och går det rätt så fort (det är det här jag älskar med långlöpning, man blir aldrig riktigt klok på hur kroppen reagerar i olika situationer), klockar ett par km på 4:00 och jag läser ett plakat som en tjej har precis vid ingången till Central Park där det står: "Fuck the wall". Jag kan bara instämma. Vid 40 km står Helena, Matilda och Emma och jag får lite nya krafter av dem som bär mig in i mål på 2:59:25 och placering 1003 (bland herrarna).


       
Jerker vid 40km               Mima vid 40km                 Jag vid 40 km                 Slängpuss eller ?


Det första jag ser när jag gått i mål är Mima (som slår mig precis) som pustar ut på sitt eget speciella sätt och senare lite längre fram träffar vi Jerker också, som gjort ett kanonlopp och går in på 2:55 lite drygt.


Hela loppet var en otrolig fest som måste upplevas. Nästa år springer vi igen och då ska Helena springa också. Jag ska ha revansch.

Sedan är ju New York en trevlig stad att besöka, vilket inte gör saken sämre.

  
Fredag kväll uppifrån Rockefeller Center

 

 
Nedre Manhattan

 

 
Lady Liberty

ANNONS
Av Backebo Runners - 30 oktober 2011 11:51

Per:
Idag är det en vecka kvar till New York och det börjar kännas lite spännande, minst sagt.


I början av veckan kändes det inget vidare och jag tyckte alla gick och hostade och snörvlade omkring mig och trodde något skit var på gång in i systemet, men efter att ha mutat kroppen med mycket sömn och bra mat känns det bättre igen. Formen är bra och det ska bli kul att se vad jag kan göra för tid. Siktet måste vara inställt på att slå pers, dvs under 2:58. Taktiken för själva loppet blir att räkna miles istället för km. Det säger sig självt att 26 är färre än 42. Det var Helena som kom på den geniala taktiken inför Paris i våras :-)


Just nu funderar jag mycket på hur jag ska toppa formen och så här har mitt upplägg varit denna vecka:

Måndag fm: 8 km morgonjogg

            em: 8x400/60 intervaller på Sätra, 10 km tot

Tisdag: Vila

Onsdag: Vila

Torsdag: 8 km distans

Fredag: Vila

Lördag fm: 7 km morgonjogg

           em: 8x400/60 intervaller på Sätra, 10 km tot

Söndag: Vila


Som synes är det mycket vila nu och så blir det även nästa vecka. Jag planerar att springa måndag, onsdag och fredag och sedan gäller det på söndag.


Jag har kört en del 400 meters intervallerna och jag tror stenhårt på dem. Har kört det fyra gånger nu på två veckor och det känns bra. Har siktat på att snitta 1:20 och det har inte varit några problem alls. Men nu får det nog räcka med intervaller, resten av träningen blir kort och snabbt och lite vanlig distans bara. Och några dagar innan söndag ska jag börja ladda med pasta, det ser jag fram emot.


Om man vill följa mig så kan man göra det här, jag har startnummer 841.

Och vill ni se hur banan ser ut, kan ni göra det på detta Youtube klipp.

ANNONS
Av Backebo Runners - 22 oktober 2011 19:53

Per:
För att komma i rätt stämmning inför Solsidan runt så åt Helena och jag Avokadofjäril med löjröm samt gratinerad hummer på fredagkvällen, nedsköljt av en Jacquart Blanc de Blanc från -96. Det funkade perfekt som laddning. Inte så mycket kolhydrater kanske men en massa annat nyttigt och framför allt gott.


     
Laddning inför Solsidan runt...

  

Solsidan runt var en trevlig och familjär tillställning. Vi kom lite sent till starten så någon uppvärning att tala om blev det inte men plötsligt var vi ca 230 stycken som satte av på en ganska kuperade 10 km bana.



Starten har gått. Jerker och jag två och trea från höger.


Första km var utför hela vägen (3:16 gick den på!) och då rann det på lätt. Jag och Jerker (som också ska springa NY) sprang tillsammans första två km och det flyter på bra. Efter 2 och en halv kommer ett par löpare ikapp oss, bl a Charlotte Karlsson som vann Lidingö på 2:03 och slog mig på Midnattsloppet med 2s. Jag hinner ge henne en komplimang om framsidan på Runners World innan hon släpper gruppen och plötsligt är det bara jag och en annan kille för Jerker släpper också. Jag hänger på löparen framför och efter 4-5 km kommer det ett par riktigt rejäla backar men jag hänger på och lyckas återhämta mig på flacken, vilket glädjer mig. Det blir lite småbackar innan det börjar en rejäl stigning när det är två km kvar. Då bär det upp över en ås och min mätare ligger på rött sedan ett tag och jag tvingas släppa killen framför mig.


   
Bara 200m kvar. Det är därför jag ser så glad ut.


När jag närmar mig upploppet står Matilda och hejar och det ger mig lite extra kraft och jag lägger på en spurt och går i mål på 37:42 och plats 10 (av 150 herrar).


Loppet känns riktigt bra, faktiskt bättre känsla än Hässelby förra helgen. Nu lyckades jag återfå krafterna efter backarna och det är ett bra tecken. Bara två veckor kvar till New York...

Av Backebo Runners - 17 oktober 2011 19:12

Per:
Sprang Hässelbyloppet i går och det gick skapligt.
Träffade Micke innan start och värmde upp lite med honom innan vi skiljdes åt. Eftersom jag visste att det var många snabba med så ställde jag mig i i kanske 5:e-6:e led men fick ändå ta emot flera armbågar i startrusningen, trots att jag öppnade på ca 3:20. Ett tydligt tecken på att fler och fler vill springa snabbt (och gör det också). Kom rätt snabbt in i en bra lunk och passerade den första femman på 17:27 och andra på 18:44 (sedan 26 s på sista biten), dvs första halvan går i 3:30 fart medans sista halvan går i 3:45! Jag tappar rejält på slutet men då är i och för sig fösta halvan betydligt mera lättlöpt. Min tid i mål blir 36:39 (plats 84), som är precis en halvminut sämre än förra året. Micke får till ett bra lopp och går under 48 lekande lätt. Hinner springa lite med honom precis när jag kommer ut från omklädningsrummet och är på väg tillbaka till IP. Bra jobbat!


Det var ju inte så kul att springa långsammare än förra året men jag är lite nedtränad nu inför New York, som är om tre veckor. Har fått in några bra veckor och nu handlar det mera om när det är dags att släppa på träningen och våga vila. Än är det för tidigt, ska få in några tuffa pass till men sedan så ska jag vänta in formen...

Av Backebo Runners - 11 oktober 2011 21:24

Per:
Har fått in 2 st tiomila veckor på raken nu så förhoppningsvis börjar kroppen förstå att den slipper inte ifrån springandet i första taget. I torsdag kväll åkte Helena och jag upp till Grövelsjön för att titta till stugan och ha det allmänt bra. Trots mycket jobb både framför datorn och i "trädgården" så fick jag in några sköna pass, bl a 13 km runt och över Dyllen, ett spår som jag åkt skidor många gånger men aldrig sprungit. Det blåste en hel del så man fick hålla i mössan på sträckorna som gick över kalfjället.



På väg upp...
 


...och ned.
 


Av Backebo Runners - 4 oktober 2011 10:57

Helena:

Jag är inte den som uppsöker läkare i första taget, men när jag väl har ett "ärende" blir det gärna flera besök eftersom diagnosen sällan blir den rätta förrän på tredje försöket (nej då, jag misstror inte alls denna yrkeskår...). Så även denna gång. Surprise, surprise. Not.


Läkaren i sjukvårdstältet på Lidingö misstänkte att det onda kom från hälsenans infäste (rätt) men kunde inte göra mer än så på ort och ställe. Andra läkaren var tvärsäker på att jag fått in en bakterie i hälen (fel) och ordinerade penicillin medan tredje konstaterade att hälsenan var duktigt inflammerad och att penicillinet varken gjorde till eller från. 2-1 till hälseneteorin alltså. Så nu är det kryckor och däremellan vila och tålamod (tips om var man får tag på det, någon?) som gäller.


Har dessutom fått en remiss till ortopedtekniker för lämplig behhandling av akillestendinit som det så vackert heter på fackspråk, antar att jag kommer att få göra en och annan excentrisk tåhävning framöver. Och Hässelbyloppet om två veckor får en löpare mindre i startfältet. Nu tränar jag tålamod och satsar på att vara helt återställd när TSM drar igång vinterträningen!

Av Backebo Runners - 26 september 2011 20:15

Helena:

Måste bara publicera ett par bilder på startgrupp 1B som togs av Per strax efter starten. Ibland är inte världen större än så här.  J


   


Av Backebo Runners - 25 september 2011 19:15

Helena:

I fredags morse på väg till jobbet kände jag en skärande smärta bak på vänster häl så jag vågade inget annat än hoppa över löpturen på kvällen. I lördags morse joggade jag ca 7,5 km utan större besvär och kände inte heller något under dagen som supporter ute på Lidingö. Men så i dag på väg till starten kom det onda tillbaka, fast nu som tusen nålar under hälen. 40 min innan start försökte jag jogga men smärtan gav sig direkt till känna. 30 min innan start försökte jag mig på en rusch men den slutade innan den ens börjat och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. 20 min innan start gick jag bort till sjukvårdstältet och fick hälen undersökt av läkare. Ingen rodnad, svullnad eller värmeutveckling men antagligen har jag överansträngt mig. Vissa beslut måste jag få hjälp med att fatta och när den snälla läkaren erbjöd sig att skriva ut ett intyg förstod jag att det inte skulle bli något Lidingö Tjejlopp för min del. 10 minuter innan start kastade jag alltså in handduken och tog av mig nummerlappen. Efter att ha sett första starten gick jag bakvägen in på målområdet och fick som först i mål chipet borttaget. Bittert. Men vuxet. Igen.


Alla springer utom jag 

   
Ett chip mot en dricka
   
Extra bittert känns det när jag med största sannolikhet hade fixat topp 100 som var mitt mål, men en klen tröst i eländet är att medaljen var anskrämligt ful i år. Och den slapp jag ju få med mig hem.  J


Isabellah var snabbast...

  

Nu väntar en veckas rehab och sedan ett par dagars efterlängtad retreat i Sveriges sydligaste fjäll.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se