Senaste inläggen

Av Backebo Runners - 19 april 2011 10:23

Helena:

Paris har, precis som Stockholm, alla förutsättningar för att kunna ge bra support till en maratonlöpare. Det krävs bara lite planering och en karta samt en Metro-biljett för att klara uppgiften. 



Dan före dan...


Den snitslade banan genom Paris

Eftersom vi bodde precis vid Rue de Rivoli passade det bra att gå en bit österut till Bastiljonen för att hojta de första hejaropen vid 5 km. Därifrån är det bara en kort sträcka att gena till Avenue Daumesnil där löparna avverkat halva loppet. Tredje stoppet planerades till 32 km för langning av gel och ett fjärde vid 35 km som back-up ifall reservbatteriet skulle behöva kopplas in. Och så möta upp vid mål strax innan Triumfbågen så klart!

Ingen tvekan om vad som är på gång!

Metron går hyfsat ofta och jag vet hur lång tid jag behöver för att förflytta mig så planen var helt realistisk. Om man nu bara har sig själv att tänka på vill säga. Vi kom sent iväg från hotellet så det blev till att stressa på duktigt till första anhalt men vi hann med några minuters marginal.


Vid 5 km


Mer tid hade vi till nästa stopp så det blev en kaffe på det strategiskt placerade caféet precis där löparna skulle passera. Skönt att få sitta ner en stund i solen!


    
Halvvägs

Sedan var planen att snabbt ta oss över bron och ta metron från Gare d'Austerlitz bort till Porte d'Auteuil. Men här kan jag egentligen sluta rapportera för något mer av Per såg jag inte förrän långt efter att han gått i mål.

Tidplanen sprack och när vi väl var framme chansade jag mot bättre vetande på att jag precis skulle hinna ner till 32 km markeringen på Rue Molitor för den utlovade supporten. Ganska snart insåg jag att jag kommit för sent och på väg tillbaka får jag veta att jag även missat nästa langningstillfälle. Stort fiasko med andra ord. 

Vägen bort till mål var rena golgatavandringen som aldrig ville ta slut och väl framme ville jag bara glömma alltihop, så totalt misslyckad insats! Skönt ändå att Per fixade en så bra tid alldeles på egen hand. Och dessutom till slut hittade sin uppmärkta påse med överdragskläder som funktionärerna lyckats avläsa upp & ner (!) och lägga i fel hög. Det är viss skillnad på startnummer 1258 och 8521....

    

Triumfens (!) ögonblick


Resten av dagen spenderade jag längs med Champs-Elysées fönstershoppandes utan några som helst hämningar! Gratis är gott!


Av Backebo Runners - 10 april 2011 16:43

Per:
Sitter i Lobbyn på hotellet tillsammans med Helena och surfar efter restauranger för kvällen. Passar på att skriva en kort racerapport innan nu när middagen är bokad. 


Jag är lite mör i benen efter loppet idag, man blir ju lätt det efter en mara. Racet startade redan 8:45 och det var bra för det blev varmare och varmare under dagen. Men under själva loppet var vädret perfekt. Svag vind och kanske 20 grader. Det var en del strul innan start, men allt löste sig till det bästa.


Jag fick suverän support av Helena, Matilda och Emma under loppet med langning och hejarop. Jag träffade dem tre gånger under loppet och det var bra för det var hela fem kilometer mellan vätskestationerna. Men loppet var suveränt roligt, mycket fin bana och otrolig stämning bitvis. Det här loppet rekommenderar jag starkt. Jag vill gärna springa det igen och förhoppningsvis så deltar även Helena då (se det som en utmaning sötnos!). Min tid blev ~3:01. Lite försmädligt att missa tretimmarsvallen, men bättre tid än vad jag trodde innan med tanke på brist på långpass (nada!) och allmänt slarvig förberedelse.

Av Backebo Runners - 3 april 2011 20:11

Helena:

Två dagars tjänsteresa till Estlands huvudstad förlängdes med en weekend som turist. Per kom över på fredagseftermiddagen med det viktigaste av allt nerpackat - löparskorna! Efter att ha traskat runt i gamla stan halva dan bytte vi om till löparkläder och sprang bort till Kadriorgs Slott. Det gick inte att hålla ett jämnt tempo eftersom vi fick vänta på grön gubbe på ganska många ställen och däremellan parera för vattenpölar. Vägen genom slottsparken ner mot havet var en blandning av snö, issörja och lergegg. Efter att ha rundat minnesmärket Russalka körde vi några fartökningar innan vi vände in mot stan igen. Ganska prick 7 km fick vi ihop.


Och nu sitter vi på flygplatsen och hoppas på att få komma hem ikväll. Maskinen som skulle ha lyft för 2 timmar sedan fick fel på ena motorn så det var bara att kliva av. Lång dags färd mot Stockholm...


Per:

En vecka kvar innan Paris och nu blir det försiktig träning sista veckan. I fredags morse stack jag ut en sväng och hade mina nya skor för första gången, ett par Nike zoom streak 3 tror jag de heter. De var jättesköna, satt som en smäck. Och riktigt lätta också, 180 gram. Nackdelen är förstås att dämpningen blir lite mindre än vad jag är van vid, men det är nog mycket en vanesak tror jag. Och mina skor jag hade tidigare, Nike zoom elite, hade gått så långt så jag tror dämpningen var helt slut så även om de var betydligt tyngre så tror jag inte det skiljer sig så mycket. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv :-)


Ja, i fredags morse blev det alltså en morgonjogg på 7 km. Gick lätt och fint. Sista 1,5 km gick under 4 min/km eftersom jag fick ett akut behov att att göra nr 2. Men jag hann! Och igår sprang jag och Helena en sväng i Tallinn och det blev lite ryckigt pga all trafik. Men på väg tillbaka hittade vi en cykelbana som var ren och fin så där blev det lite Tabata protocol.


Tallinn var en trevlig stad, gamla stan mitt i centrum påminner om Visby. En ringmur runt och fullt med gamla vackra hus. I fredags käkade vi på en rysk restaurang och det var väl inga större fel men inget man fick ståpäls av. Restaurangen i lördags däremot var fantastiskt bra. Ribe heter den och har ni vägarna förbi Tallinn så kan jag starkt rekommendera den. God mat och bra service. Vi pratade lite med sommeliern och han trollade fram en flaska Ch. Poujeaux 1989, som vi kunde köpa ett glas av och det var fantastiskt gott. Mjuka tanniner men fortfarande spänstigt och bra frukt. Mycket gott.


Nu sitter vi som sagt på flygplatsen och väntar på bättre tider. Precis som för ett par veckor sedan när jag var till Genoa så är planet inställt. Har vi tur kommer vi med ett senare plan eller så blir det ett dygn till i Estland. Men som en klok person (min mamma) sa, hellre problem på marken än i luften...


Av Backebo Runners - 29 mars 2011 21:16

Per:
Paris närmar sig med stormsteg och formen är inte vad jag vill att den skall vara. I ett sista desperat försök att få ordning på kroppen drar jag ned på antalet kalorier samtidigt som jag tränar rätt intensivt (men kort). Lite vågat kanske, jag gissar att skaderisken ökar när man tränar tom men man kan ju inte sejfa jämt :-)


Var iväg och körde 400-hundringar i Sätrahallen ikväll och det blev bara sex (ja, intervaller alltså). Snittet landade på 1:16,1 med 60 sekunders vila. Skapligt snabbt (för att vara mig) men efter sista var jag helt slut. Då hade jag inte ätit något på över sju timmar så när jag kom hem slängde jag ihop en korvstroganoff. Taktiken är att äta lååångsamt så att det känns som om man äter en normal portion. Kryddar man ordentligt blir det riktigt gott och så är matlådan till i morgon kirrad också...

Av Backebo Runners - 27 mars 2011 20:10

Helena:

Uppladdningen inför Premiärmilen kunde varit bättre. Snö och is kunde jag bemästra med broddar, men kylan fixade jag inte. Det blev en hel del inställda löppass på grund av att luftrören inte klarade av den. Sedan blev jag magsjuk och stressad för att jag inte skulle bli frisk inför skidresan till Vemdalen. I väg kom vi i alla fall förra veckan, men eftersom jag knappt ätit något på en vecka var jag ganska klen första dagen. Men ett par dagar i fjällen gjorde gott så i måndags sprang Per och jag ihop för första gången på hur länge som helst. 10,5 km blev det och i onsdags fick jag ihop 12 km på blytunga ben. I fredags trappade jag ner och nöjde mig med 7 km. Allt som allt alltså 3 pass på totalt mindre än 3 mil inför säsongens premiärtävling. Hur skulle det gå??


 

På väg som i en akvarell...


Mitt mål var att klara sub 50. När jag stod på startlinjen märkte jag att jag druckit alldeles för lite inför loppet så vid första vattenhålet var jag tvungen att offra några sekunder och stanna till för att dricka lite. Gjorde likadant på de två andra. Vågade inte titta på klockan förrän vid 5 km och då visade den 24 nånting. Bara att bita ihop och inte känna efter. Men bitvis var det riktigt, riktigt tungt, särskilt på sträckan efter 2,5 resp 7,5 km där man sprang i tjockt grus. Bestämde mig för att försöka hålla jämt tempo hela vägen, kände att jag inte skulle orka annars. Ökade när målet var inom synhåll men sen fick jag också hänga på räcket ett tag tills yrsla lagt sig. Klockan stannade på 48:29 vilket jag är väldigt nöjd med. Det var till och med 13 sekunder bättre än förra årets resultat då jag kom till start bra mycket mer vältränad och förberedd än vad jag var i år!


  

Årets första medalj!

 

Per:
Loppet gick väl rätt ok (38:53) med tanke på omständigheterna*. Det var lite trång i början eftersom jag ställde mig rätt lång bak men efter någon km så gick det bra. Förhållandena var inte helt optimala med kraftig blåst och bitvis sugande underlag men det fanns alltid ryggar att sikta på och stämningen var bra. Jag hade en svacka vid 3-4 km, sedan kändes det något bättre på andra varvet. Men benen var sega och jag fick slita hela vägen. Nu får man se framåt och jag behöver mera fartträningen och korta intervaller.


  
Helena efter målgång


Just det här med korta intervaller tror jag kan vara en nyckel för mig. Tidigare i veckan var jag och Helena på ett seminarium på GIH (anordnat av Mikael Mattsson) där man pratade om vilka otroliga effekter på mitokondrietillväxt som extremt hårda och korta intervaller kan ge (samt att "train low, compete high" var bra och att antioxidanter är skit om man tränar uthållighet men det visste vi ju redan). Kanske var det det fenomenet som jag upplevde i slutet på sommaren/hösten förra året då jag tyckte det lossnade lite grand för mig. Jag hade kört några pass med 400 metersintervaller då och de intervallerna är väl lite längre än vad som förespråkades men det funkar nog också.

Paris får bli en genomkörare, sedan får jag gå på kortintervaller!

  

 
*Omständigheterna. Mycket trevlig middag kvällen innan race men att dela fyra flaskor vin på fyra personer kan ev ge viss negativ effekt på löpningen dagen efter. Antagligen pga ovan nämnde antioxidant effekt. Men La Croix de Beaucaillou 2004 var bland de godaste Bordeauxer jag druckit. Man undrar hur deras förstavin smakar.

Av Backebo Runners - 21 mars 2011 20:36

Per:
Jag skulle överdriva om jag sa att träningen går bra. Och nu är det bara 20 dagar kvar till Paris så nu får jag ta mig i kragen. I helgen blev det inte mycket sprunget, jag och Helena var på skidresa till Vemdalen med jobbet. Det var suveränt roligt, bra väder och fina backar. På fredag em lyckades jag klämma in några km löpning också. Stora vägen var lite för trång och trafikerad så jag lyckades hitta en backe in i skogen som jag sprang uppför ett antal gånger, alltid något. På lördagen tog vi bussen till Björnrike och backarna hade lite högre fallhöjd där. Söndagen körde vi i Vemdalen igen och solen sken, skönt!


Men Paris var det nu. 20 dagar och sista veckan går ju mer eller mindre bort så man kan säga att det återstår 13 träningsdagar. Jag behöver nog 2 stycken intervallpass, en lång snabbdistans och kanske 2 stycken 20+ pass och lite utfyllnad på det för att sätta lite press på systemet så jag kan få något som påminner om superkompensation när det blir dags. Borde kunna gå att få ihop planen ovan tycker jag. Den långa snabbdistansen får bli Premiärmilen som går på söndag. Resten får jag försöka knöka in på något sätt, vete sjutton hur det ska gå. Nämnde jag att jag behöver gå ned tre kilo också?

Av Backebo Runners - 28 februari 2011 18:28

Per:
Efter ha tränat tre dagar på raken utan bakslag så kan jag glädjande nog friskförklara mig. Det var segt, måste ha haft någon form av virus som bet sig fast. Nåja, nu känns det bra igen och i söndags sprang jag 14 km och visst var det lite segt på slutet men på det hela gick det bra. Nu får vi se hur lång tid det tar att komma tillbaka efter 4 svaga veckor (varav 3 veckor helvila med mycket hosta mm). Helena försökte få med mig ut idag, men tänkte att komma igång lite försiktigt med intervallerna i morgon så idag blir det vila och Helena springer själv nu. Bra jobbat!


Jaha, och det där med Biff Rydberg, var det bara snack eller?
Nejdå, i lördags blev det kalasmat, se själva:
        


Underbart gott.

Kom ihåg att bara bryna köttet, det skall vara ordentligt rött innuti. Och snåla inte med svartpepparen, den ger god smak. Och använd massor av potatis och lök, det brukar gå åt. Vilket vin man vill ha till är en smaksak, själv är jag svag för Bordeaux. I vårt fall drack vi en Ch. Camensac 2003. Mycket god doft och smak med fortfarande kraftiga tanniner, kan nog ligga till sig några år och bli ännu bättre.

Av Backebo Runners - 25 februari 2011 20:17

Per:
En riktigt intensiv vecka med mornar mellan 04.30 och 05.00 börjar närma sig sitt slut. Tokkörigt på jobbet med sena kvällar och tjänsteresor. För att hitta någonting av en motvikt till allt detta så började Helena och jag tidigt i veckan prata om vilken mat vi skulle äta på fredag. Jag hade en stark önskan om någon form av rött kött. Eller snarare, någonting som passade till en fin äldre Bourdeaux. Det är på något sätt back to basics för mig, typiskt ett tecken på stress. Efter lite diskuterande så stod det klart för oss att det skulle bli biff Rydberg.


När fredag morgon väl kom så kändes det inte riktigt lika självklart längre. Hmm, kanske passar det bättre till lördag kväll eftersom det inte kommer att bli någon sovmorgon på lördag heller. Kanke en pasta med vitlök och chilipeppar. Lika enkel som den är god. Förrätt? Tja, en getostmacka med honung i ugnen funkar alltid.


Så blev det och vi skickade på lite purjo och räkor också och det blev mycket bra. Den här skulle man göra oftare, enkel men fantastiskt god och en ordentlig sting av chili. Man ska inte klia sig i ögat efteråt eller någon annan vital kroppsdel heller för övrigt (sist vi gjorde denna rätt fick jag peta ut Helenas linser).

Så här gott blev det:


         

Träning?
Javisst ja, detta är ju en träningsblogg.
Var helt slut när vi kom hem och hade siktet inställt på något helt annat än löpning men blev utskickad av Helena så det blev 8 km i skaplig fart. Kändes mycket bättre efteråt.

Mitt femte pass i februari, I'm on a roll!
     

Skapa flashcards