Per:
Det är lika bra att säga det direkt, det blev ett riktigt skitpass idag!

På grund av andra kvällsaktiviteter och tjänsteresa så hade det inte blivit någon träning på tre dagar. Jag hade alltså inte sprungit sedan intervallpasset i tisdags så det var inte utan en viss förhoppning som jag tog mig an dagens långpass. Min plan var lika enkel som genial, gå ut lugnt och efter ca 20 km skulle jag lägga in en fartökning för att sedan avsluta lika lugnt som första delen av passet.

Jag öppnade enligt plan, men kände direkt att benen var stela. Muskeln på framsidan av låren kändes en decimeter kortare än normalt och steget kändes taffligt, helt utan kraft. Men det är nog bara stelt i början tänkte jag och körde på. Och det gick väl ok men efter 17-18 km började jag bli trött också. Jag hade med mig mjölk med o'boy i vätskebältet och det brukar funka bra men idag gillade inte magen det alls, fick ont när jag drack och det var lite eject varning ett par gånger.

När jag efter ca 22 km passerat Danvikstull och kom över på Söder lade jag in min fartökning med förhoppning om att den skulle mjuka upp benen men det var ju fåfängt. Det enda positiva är att jag lyckas hålla skaplig fart i 5 km (ca 4:19) men sedan är jag slut och joggar sista biten hem. Totalt blir passet 34 km på 5:01 i snitt.

Efter passet är jag rätt ynklig och är i behov av debriefing så Backebo Runners tar ett varmt skumbad och jag får lite massage på mina trötta vader (fast de inte har förtjänat det) och med  en kall öl i handen så känns det plötsligt mycket bättre!

Skitpasset