Alla inlägg under september 2011

Av Backebo Runners - 26 september 2011 20:15

Helena:

Måste bara publicera ett par bilder på startgrupp 1B som togs av Per strax efter starten. Ibland är inte världen större än så här.  J


   


Av Backebo Runners - 25 september 2011 19:15

Helena:

I fredags morse på väg till jobbet kände jag en skärande smärta bak på vänster häl så jag vågade inget annat än hoppa över löpturen på kvällen. I lördags morse joggade jag ca 7,5 km utan större besvär och kände inte heller något under dagen som supporter ute på Lidingö. Men så i dag på väg till starten kom det onda tillbaka, fast nu som tusen nålar under hälen. 40 min innan start försökte jag jogga men smärtan gav sig direkt till känna. 30 min innan start försökte jag mig på en rusch men den slutade innan den ens börjat och då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. 20 min innan start gick jag bort till sjukvårdstältet och fick hälen undersökt av läkare. Ingen rodnad, svullnad eller värmeutveckling men antagligen har jag överansträngt mig. Vissa beslut måste jag få hjälp med att fatta och när den snälla läkaren erbjöd sig att skriva ut ett intyg förstod jag att det inte skulle bli något Lidingö Tjejlopp för min del. 10 minuter innan start kastade jag alltså in handduken och tog av mig nummerlappen. Efter att ha sett första starten gick jag bakvägen in på målområdet och fick som först i mål chipet borttaget. Bittert. Men vuxet. Igen.


Alla springer utom jag 

   
Ett chip mot en dricka
   
Extra bittert känns det när jag med största sannolikhet hade fixat topp 100 som var mitt mål, men en klen tröst i eländet är att medaljen var anskrämligt ful i år. Och den slapp jag ju få med mig hem.  J


Isabellah var snabbast...

  

Nu väntar en veckas rehab och sedan ett par dagars efterlängtad retreat i Sveriges sydligaste fjäll.


Av Backebo Runners - 25 september 2011 16:28

Per:
Det blev inget Lidingölopp för mig i lördags, jag har inte varit helt kry i veckan så Martin tog min plats istället och det gjorde han med den äran. 2:46 för honom helt oförbered, mycket bra. Mattias gjorde ett kanonlopp och sprang in på 2:07 lite drygt, Mats gör en stabil insats på 2:41 och Anna kämpar sig runt trots en rejäl väggning sista fyra km.


Så jag sprang inte men jag var där och plåtade massor i det fina höstvädret så här kommer lite bilder.


 
Syncronized running 



Stilstudie av täten vid ca 7km. Lewis Korir till höger vinner LL.

   
Lars Johansson (3:a), David Nilsson (2:a), Patrik Engström(9:a) och Matte (223:a) vid ca 7km
 
Martin (4018:e) vid 7km

       
Vid ca 19 km. Korir, Charlotte Karlsson och Matte

             
Målrakan. Lewis Korir, David Nilsson, Lars Johansson, Jonas Buud, Patrik Engström, Charlotte Karlsson, Matte


       
Matte efter mål, Martin på upploppsrakan och vinnargänget.


Av Backebo Runners - 18 september 2011 17:45

Helena:

Så var det upp till bevis för vad torsdagsträningarna med TSM har gett. Egentligen hade jag inte planerat att springa halvmaran men efter att ha vunnit en plats i sommarträningen kändes det bara konstigt att vara med och träna utan att tävla. Alltså var det bara att signa upp sig!


Eftersom Per inte skulle springa (men signade upp sig för nästa år när vi var och hämtade ut nummerlapparna...) fick han det stora uppdraget att agera hejarklack och fotograf på strategiskt valda platser utmed banan.

   

Taggad löpartrio!             "Starten går där!"


Vi kom iväg i god tid innan start så vi hade gott om tid för väskinlämning, toabesök och uppvärmning. Men ju närmare start desto mer okontaktbar blir jag. Då är det skönt att stå i första startgruppen så man "har det gjort" och äntligen får komma iväg.

 

Allt annat än turister      På väg in i min egna bubbla...

Kom i väg bra i starten och sedan rullade det på. Minns att jag tittade på klockan efter första kilometern och tänkte att "så här fort behöver jag inte springa". Den här gången hade jag på mig kilometerarmband med sluttiden 1:38:00 och varje gång jag sneglade på det låg jag under måltiden. Och då glömde jag ändå ta hänsyn till att det var bruttotiden jag jämförde mot!

Per hade skissat upp sina "hållplatser" och tre gånger - vid 9, 14.5 och 20.5 km - fick jag den där extra skjutsen av att ha någon som hejar på just mig. Plus att kollega Mats J oväntat stod strax innan 16 km.

   

Henrietta på Söder Mälarstrand och jag på Skeppsbron


Absolut värsta sträckan var mellan Hornstullstrand och Götgatan, tungt och ganska publiktomt. Och att strax efter 13 km bli omsprungen av 1:30 farthållaren som startade i gruppen efter mig var inte heller särskilt kul. Men i mål kom jag till slut på 1:36:27 (snitt 4:35/km) och det var jag VÄLDIGT nöjd med.

   

Inga sura miner här inte!

Henrietta sprang i mål strax efter mig på 1:38:13 och Jerka på 1:40:20. Träffade också några av löparkompisarna från 1:40 gruppen som också klarade slutprovet!

Spana in vilka som dyker upp i rutan 03:59 och 04:38 in i videon från DN Stockholm Marathon på Marathon.se.

 

Av Backebo Runners - 10 september 2011 21:10

Per:
Eftersom jag tillbringar (alldeles för) många av mina vakna timmar i Kista så kunde jag inte motstå att ställa upp i Kistaloppet. Nu var inte förutsättningarna de bästa idag eftersom den här veckan har bestått av allt för mycket jobb och mat, för lite sömn och träning, men jag fick ändå en smärre chock i morse när jag vägde in mig. Nästan 1,5 kg över min vanliga vikt och det har skett på i princip en vecka!  Jag bestämde mig för att göra en förmiddagsbantning som får kvällstidningarnas snabbantningstips att verka lika långsiktiga som Christer Fuglesangs strävan efter att nå rymden...


 
Starten har gått och jag springer (!)

Uppvärmningen känns stel och trög, men när startloppet väl går så rullar det på rätt bra första kilometern. Jag springer förbi där jag jobbar vilket känns lite surrealistiskt för att inte tala om att vi springer igenom Kista Galleria!


Efter ca 2-3 km känner jag syran komma och benen börjar bli riktigt tunga. Efter det blir hela loppet en enda stor och lång uppförsbacke. När vi svänger norrut och får lite motvind har jag turen att bli passerad av en stor kille, så jag tar rygg på honom och lyckas få in ett par kilometer i bra fart. Men efter ca 6 km är jag helt slut och tvingas dra ned på farten. Benen känns som stockar, ingen styrka alls. Trist, men jag springer på så gott jag kan och efter en evighet är det bara en km kvar och jag lyckas öka lite och gå om ett par killar (som nyss hade sprungit om mig). Jag kommer i mål på 38:09, vilket jag inte alls är nöjd med. Över en minut sämre än ML på en betydligt lättare bana. Men själva loppet var mycket trevligt och bra arrangerat med bra publikstöd längs banan. Extra kul att springa där jag ibland kör mina lunchpass. Jag återkommer nästa år för att ta revansch!


     
Ettan, tvåan...    ...trean...            ...och jag!


En extra kul sak som hände under loppet var att när vi sprang igenom Kista Galleria så passerar vi under en metallbåge utanför Tele2:s affär och precis innan vi är där ser jag att det står något om att man kan vinna en mobil om man tar en morot som hänger ned i snöre från bågen. Alla framför mig (dvs de seriösa löparna) springer bara förbi men jag gör ett litet skutt och lyckas fånga en morot som jag sedan krampaktigt håller i handen resten av loppet. Kan ju vara bra att ha om man tokväggar tänker jag. Väl i mål läser jag på den att jag vunnit en mobiltelefon som bara är att hämta hos Tele2. Inte dåligt alls, tack för det!

     
Det är bra med en morot när man springer.

 
Frank och jag. Frank till vänster.

 

      
Jag, Helena, Rydberg  och Tomten firade gott senare på kvällen.

Av Backebo Runners - 3 september 2011 16:51

Helena:

Två gånger har jag anmält mig så tidigt till Tjejmilen att jag fått en "jag tränar inför" tröja på köpet. Två gånger har jag fått avstå från just det loppet. Båda gångerna har varit samma år som "inför"-tröjan avsåg... Någon som ser ett samband?


Sedan i torsdags har jag känt av förkylningssymptom som jag på alla sätt försökt häva med både huskurer och ren förnekelse. Inget har hjälp. Så sent som i morse var jag i valet och kvalet hur jag skulle göra, så Per gav mig rådet att ge mig ut på en testrunda och känna efter. Drygt 3 km sprang jag och snittade 4:35/km, helt OK tempo. Men kvittot på mitt hälsotillstånd kom direkt efteråt med skenande puls och febrig eftersvettning så det var bara att kasta in handduken och erkänna sig besegrad. Bittert. Men vuxet. 

Skapa flashcards