Alla inlägg under september 2010

Av Backebo Runners - 26 september 2010 19:47

Helena:

Mycket prestige stod på spel idag. Förra årets medaljmiss skulle inte upprepas, nu var det sub 50 och inget annat som gällde. Men som Per påpekade under hela lördagen och idag på väg ut till starten, silvermedaljen skulle jag inte få gratis, den skulle jag få kämpa mig till. Och så blev det.


Jag ställde mig i ledet bakom 1A för att få en bra start, men vad händer? Blir omsprungen av alla (kändes det som i alla fall...) redan på Grönsta gärde. Trångt värre blev det därför i första svängen och backen. Lyckades i alla fall att hålla mitt tempo någorlunda, men hade fullkomligt glömt bort (läs: förträngt) hur kuperad och jobbig banan är. Vid 5 km visade klockan 24:42 och nu började benen protestera. Vid sista stenhällen i Abborrbacken var det tvärstopp och jag fick gå ett par meter för att överhuvudtaget komma framåt.


Bestämmer mig för att haka på någon löpare som ser pigg ut i löpsteget och som säkert också satsar på sub 50, det hjälper att ha en referensram där ute i spåret. När 2 km återstår känns det som en evighet till mål men när klockan vid 9 avklarade km visar 45 min prick vet jag att jag kommer att fixa mitt mål. Ivrigt påhejad av Per spurtar jag i motvinden på upploppet och kommer i mål på 49:17 - vilken härlig känsla att få silvermedaljen i hand!! Jag måste ha sett löjligt lycklig ut för båda fotograferna i målfållan stannar mig för att ta kort. Och glad är jag verkligen!


  

Stolt silvermedaljör!

 

Jag kom på 133:e plats av totalt 4 585 fullföljande. Så nu är frågan; ska jag satsa på en topp 100-placering eller 3-milen nästa år?


     

We are all the winners...



Av Backebo Runners - 23 september 2010 19:30

Helena:

Det har tagit sin lilla tid att smälta alla intryck från resan till Moskva. Och ju längre tiden går, desto mer surrealistisk blir känslan av att faktiskt ha sprungit ett lopp utmed Moskvafloden med Kreml och Röda Torget som fond.


     

Backebo Runners goes Moscow

 

Ett lopp är ett lopp, men kan genomföras på olika sätt. Som glad amatör är man inte van vid gemensam start och bruttotider. Trängseln och knuffandet innan och vid start kan väl närmast liknas vid en odiciplinerad skoljogg, ingen löparetik där inte.   Men efter ett par kilometer när rundan på Kärrön mellan floden och Vodojotvodnijkanalen var avklarad tunnades leden ut. Och det var aldrig något tvivel om bansträckningen, militär var utposterad var 5-10 m och utgjorde på så sätt en stor del av publiken.


           

Redo att gripa in...


Banan, som inte alls var 10 km utan 10 695 m, var väldigt flack och lättsprungen men sista 195 m upp mot mål var såpahal efter nattens och morgonens regn. Det var helt omöjligt att spurta utan fokus fick läggas på att överhuvudtaget ta sig i mål utan att halka omkull.


  

En av Stalins maffiga sju systrar i bakgrunden



     

Bansträckningen


Och i mål kom jag på 49:11 vilket räckte till en 43:e plats (av 371), tvåa i min åldersklass och bästa utländska kvinna! Mitt namn var det första på resultatlistan som var skrivet utan kyrilliska bokstäver... Dessutom blev jag bästa svensk överhuvudtaget på den distansen! De placeringarna är jag inte så lite mallig över!


        

Mallig löpare          Nöjd löpare                    


Loppet var annorlunda på många sätt, men väldigt roligt att både delta i och stå vid sidan av och heja på.


  

I väntan på prisceremonin


Jag tycker att bildtexten till förstasidan av The Moscow Times sammanfattade mitt intryck av tävlingen mitt i prick: "The young and the old, Moscovites and foreigners, the disabled and even a runner with a sack on his back are among the participants".


     

Av Backebo Runners - 19 september 2010 16:58

Per:
Återhämtningen efter maran har tagit längre tid än vad jag trodde. Jag helvilade tre dagar sedan började jag försiktigt träna igen och nu har jag kört fyra pass på lika många dagar men benen är fortfarande tunga. Det har gått en vecka nu men känns som jag har träningsverk fortfarande, inte bra.


Idag blev det tolv km västerut längs Mälaren. Lite småkuperat samt ett par rejäla backar, perfekt inför Lidingö. Hade hoppats kunna lägga in några ordentliga fartökningar men det var bara att glömma. Och nu är det bara sex dagar kvar, hur ska detta gå?

Av Backebo Runners - 13 september 2010 22:12

Per:
Efter att vädret hade varit väldigt fint ett par dagar så regnade det ganska ordentligt på söndagsmorgonen när vi vaknade upp. Men som tur var så klarnade det upp straxt innan starten och det blev optimalt löparväder, stilla och runt 16 grader. Och eftersom träningen flytit på bra på sistone och formen verkar god så beslutar jag mig för att testa tretimmarsgränsen.


  
På väg till start; Tania (som gjort maran på 2:43), Max, Vesa och Helena.


Starten för 10 km loppet och maran är gemensam, så efter ha lämnat ryggsäckarna hos Tania, Vesa och Max så gick jag och Helena till starten och trängde oss lite lagom. Det visade sig snart att det var många andra som trängde sig betydligt mer än vad vi gjorde så vi hamnade lite onödigt lång bak.


       

Precis före start             Starten har gått, det är trångt.


Klockan 12.00 gick starten och vi kom iväg. Första kilometern var riktigt trång och det utdelades flera knuffar på den kilometern än på hela Midnattsloppet, men efter ett tag lugnade det ned sig. Banan var en fyrvarvsbana, där första varvet var lite annorlunda och dessutom gemensamt med 10 km loppet. I stort sett kan man säg att man sprang längs Moskvafloden fram och tillbaka fyra varv, så banan var lika platt som Lenins EKG.


Efter ett par kilometer hittar jag mitt måltempo, runt 4:15. Efter första varvet går 10 km löparna i mål och det blir plötsligt ganska glest av löpare på de breda gatorna. Vätskekontrollerna finns relativt tätt och man får vatten i en deciliters förpackningar som jag lyckas dricka när jag springer, mycket praktiskt. När jag kommer in för varvning efter halva loppet står Helena, Tania, Vesa och Max och hejar på mig och jag känner mig fortfarande pigg och klockan visar ca 1:28, så allt går enligt plan.


  
Efter halva loppet


Vid 24-26 kilometer får jag en liten svacka och det går tungt, men jag trycker i mig en gel och plötsligt går det lättare igen. Jag har sprungit i en liten klunga men ökar lite grand och lämnar klungan bakom mig, känns bra. Vid sista varvningen är jag trött, men får lite langning och hejarop från min hejarklack och det hjälper mig framåt igen. När jag vänder tillbaka sista gången mot mål är jag sliten, men med lite sött te och mörkt bröd vid en station så lyckas jag hålla farten uppe och jag inser snart att tretimmarsgränsen är inom räckhåll. Det sporrar mig och jag springer om rätt mycket folk nu och snart ser jag Kremls murar torna upp sig och när det är en kilometer kvar kommer Tania upp brevid mig och skriker att jag ska jobba mer med armarna och att jag borde klara 3 timmar. Efter den peppningen känns sista kilometern lätt.


  
Upploppet med 195 meter kvar


Efter ha sprungit om en kille på upploppet så går jag i mål på 2:58:03, fantastisk känsla att bryta tretimmarsvallen!


Efter målgång, bra trött.


  
Medalj, diplom och prispengar!


Jag hamnar på plats 41 (av 987) och kommer trea i min åldersklass och vinner därmed en väska, ett diplom samt 210 rubel (ca 50 SEK!), inte illa. Att jag dessutom slog personligt rekord med nästan 15 minuter gör inte saken sämre! Behöver jag tillägga att jag är riktigt, riktigt nöjd?

Av Backebo Runners - 11 september 2010 20:48

Helena:

Efter två dygn i Moskva har vi acklimatiserat oss riktigt bra, jag hittar till och med från våra goda vänners lägenhet ner till Röda Torget (och tillbaka...). Igår rekade vi kring start/målområdet mellan Vasilijkatedralen och Moskvafloden innan vi klämde Kreml. På eftermiddagen tog vi en löprunda längs med Moskvafloden med Sparvbergen och en av Stalins sju systrar i bakgrunden. Mäktigt!


 


Idag inspekterade vi liket Lenin (jag svär på att han kikade på oss under vänster ögonlock) innan vi hämtade våra nummerlappar vid Olympiastadion. Inte riktigt samma procedur som man är van vid men det gick bra så här också.


 


    


Efter lunch tvingade jag med Per på en tur i tunnelbanan. Här går tågen varannan minut till och med på helgerna, vilken skillnad mot vad vi är vana vid! Vi åkte mest ringleden och klev av vid nästan varje station för att häpna över de fantastiska utsmyckningarna. Trots att skyltningen bara är med kyrilliska bokstäver lyckas vi lista ut åt vilket håll vi skulle åka och hittade till och med i gångarna mellan de olika linjerna. Måste erkänna att jag var ganska imponerad av mig själv!


Imorgon är det alltså dags för våra respektive lopp, Per springer som sagt maran och jag den lite udda distansen 10 695 meter (!). Loppet är uppdelat i 10,5 km "etapper" samt en avslutande sväng på 195 m upp mot målgången. Wish us luck!

Av Backebo Runners - 7 september 2010 21:50

Per:

Det här med formtoppning är en gåta i klass med Fermats stora sats. Det jag har snappat upp är att man ska dra ned på volymen men öka (eller bibehåll) intensiteten. Jaha, låter ju enkelt men det kan ju göras på en mängd olika sätt.


Jag har tidigare inför längre lopp dragit ned rätt mycket på volymen och det har nog gjort mig fulltankad men har inte gett någon riktigt spänst i benen. Snarare har jag känt mig tung och stel i löpningen, inte alls bra. Så nu är planen att först vila två dagar (det gjorde jag i helgen) för att reparera mig och fylla depåerna, sedan springa lite men fort varje dag utom torsdag (som är resdag). Racet är på söndag. Ska bli intressant att se hur det funkar.


Vilan i helgen var lätt (passade ju bra eftersom vi i söndags hejade fram Helena till nytt pers i tjejmilen. Bara stå vid sidan av och komma med goda råd, typ: - Öka, bara lite kvar nu!). Passet i måndags var bedrövligt, 9 km med blytunga ben. Och långsamt gick det också. Idag tisdag gick det bättre. Det blev ett sent pass efter en lång dag, men betydligt mjukare och spänstigare i benen ikväll än i måndags efter vilan. Det blev 7 km i bra fart och kontrollerad ansträngning. Fortsätt så...

Av Backebo Runners - 5 september 2010 19:23

Helena:

I onsdags testade jag att springa i planerad tävlingsfart. Det gick inte alls bra, orkade hålla tempot i 4 km (!) innan jag gav upp och gick hem. I fredags lämnade jag därför låne-Garmin hemma för att inte stressa mig själv utan sprang 7 km i lugnt tempo. Inte världens bästa mentala uppladdning så självförtroendet var i botten när jag åkte ut till Gärdet. Dessutom hade min kompis Nicole åkt upp från Växjö med en formtopp i bagaget så jag kände pressen att prestera.


  

Före...


Eftersom vi antagligen skulle springa lika fort och Nicole är starkare på de första fem kilometrarna och jag på de sista kom vi överens om att springa tillsammans och vara draghjälp åt varandra. Min idé om 24+23 minuter godtogs och vi bestämde träff vid inpassagen till startgrupp 1. Vi missade naturligtvis varandra men efter 10 minuters spejande fick vi till slut kontakt och kunde starta tillsammans. Direkt efter att vi satt igång våra klockor stack Nicole iväg i farlig fart. Jag lägger inte längre någon energi på att kryssa fram så jag släppte vår kollektiva satsning. Efter 3 km var jag ikapp och hade fått upp ett bra tempo så jag sprang om och fortsatte i min egna takt, bäst så.


  

under...

 

Vid varje kilometermarkering slängde jag ett öga på klockan och insåg ganska tidigt att min plan nog skulle gå vägen. Det var egentligen bara sista kilometern som var seg, men här stod min lilla hejarklack och kom med glada tillrop (tack!!), annars flöt löpningen på riktigt bra. Spurtade på upploppet och kom i mål på 47:06 - nytt personbästa och ca 1,5 minuters förbättring sedan förra året! Plockade dessutom rejält med placeringar på sista halvan och det känns ju bra!


DistansTotaltidPlac
5 km23.55492
Mål47.06332




Jag är verkligen nöjd med tiden och det är kul att träningen har gett resultat. Lite fler intervallpass och sedan ska jag jäklar anamma klämma milen på 45 minuter!!

  
..och efter!

 

    
Men jag då...?

Av Backebo Runners - 1 september 2010 21:06

Per:
Träningen har rullat på riktigt bra på sistone. Helgens höjdpunkt träningsmässigt var ett 27 km pass i söndags morse där jag ökade på slutet och körde sista milen i 4:15 fart. Bra för självförtroendet.


Idag blev det 7 km morgonjogg och 400 meters intervaller rätt sent på kvällen. Hade planerat köra 5+5 stycken, men efter 5 lade jag av. Inte för att jag var för trött utan för att jag började frysa. Det blåste riktigt kallt på Sätra. Men det gör inget att det blev några färre, nu är det dags att börja dra ned volymen inför Moskva. Bara 11 dagar kvar och jag börjar bli riktigt taggad! Nu gäller det att hålla sig frisk och skadefri och inte slarva bort formen. Hur det nu ska gå till, jag tycker det här med formtoppning inför lopp är klurigt. Ska prova att inte dra ned så väldigt mycket denna gång så får vi se hur det går!

Skapa flashcards