Per:
Bestämde mig sent i veckan att springa Kvantumloppet, ett 10 km lopp jag aldrig sprungit förrut. Helena är på sydligare breddgrader men jag fick sällskap av Matilda och två av hennes orienteringskompisar Sonja och Frida. Och Emma hängde också med som hejarklack så vi var ett stort gäng som åkte till Källbrink och efteranmälde oss. Det var lite småkyligt så man fick vara rätt påpälsad för att inte frysa ... av sig. Min plan för loppet är enkel, de två första km i 3:45, sedan öka till 3:40 vilket ger en sluttid runt 37.

Starten går och vi är i väg. Matilda, Sonja och Frida är smarta och ställer sig en bit bak för att inte ryckas med i starthetsen, vilket jag gör. Min första km går på 3:16, men det var mycket nedför så det var inte så farligt. Efter någon km hittar jag rätt tempo och då har startfältet tunnats ut ganska mycket. Ett gäng snabba löpare ligger en bit fram och sedan finns jag och ett par till i min närhet men annars ganska tomt på folk. Det blåser ganska mycket så en rygg att hänga på hade vart bra och jag kommer ikapp en kille efter 2-3 km men han har stummnat så jag fortsätter förbi. Ungefär samtidigt blir jag omsprungen av en tjej men hon springer lite för snabbt för att jag ska våga hänga på. Nu kommer jag att ha henne straxt framför mig resten av loppet. Vid varvningen plockar jag en placering och sedan fortsätter jag att jaga tjejen framför men hon håller sitt avstånd på ca 50 meter hela tiden. Kanske lyckas jag ta in lite precis innan vändpunkten på andra varvet men då händer en grej in en korsning som får mig lite ur balans, jag blir nästan påkörd av en bil. Det är en korsning med två flaggvakter (som står vid sidan av vägen, inte mitt i) och jag ser att det är bilar på varje sida av korsningen och båda bilarna bromsar ner och jag dundrar på. Precis när jag är på väg in i korsningen så ser jag att en av bilarna liksom tar fart igen och jag hinner precis över innan en tant, som inte har koll på läget, kör igenom korsningen. Hon missar mig med ungefär 50 cm, inte mer. Det här gör mig lite upprörd så jag stannar till precis efter korsningen och berättar för flaggvakten vad jag tycker om kvalitén på hans arbete. Stoppet blir helt kort, sedan sätter jag fart igen och jag tappar nog lite koncentrationen där men försöker fokusera på loppet igen. Nu går det tungt och sista 2,5 km är det bitvis lite uppför och motvind och jag sliter hårt men tappar på tjejen framför för avståndet ökar men det är ingen som kommer ikapp mig heller. Jag kommer i mål på 37:45 vilket ger 11:e plats och jag är rätt trött förstås. Jag hade hoppats på lite bättre tid, men loppet kändes betydligt bättre än Premiärmilen för tre veckor sedan och det gick 20 sekunder snabbare på en lite tuffare bana och blåsigare väder. Jag tror att de intervaller jag kört har gett resultat så det är bara att fortsätta träna på.

  
Är detta årets coolaste medalj?

På nedjoggen möter jag Matilda, Sonja och Frida som hänger ihop hela loppet och gör en stark insats. De tog det lugnt i början och plockade flera placeringar, bra där!

En kul grej med loppet är att prisbordet är riktigt digert och Sonja vinner en fin resväska, Matilda en bok och jag en 40 liters skridskoryggsäck från Lundhags, inte dåligt!

   
Min vinst

 

Micke W

27 april 2010 13:33

"...omsprungen av en tjej..."
Vem var det som hade någon kommentar om en sån sak tidigare?
Kul med ryggsäcken. grattis till den, tiden & placeringen. Ryggan blir bra nästa vinter.

 

Per J.

27 april 2010 20:48

Va, jag har väl aldrig sagt något om det...
Tack. Visst var ryggan snygg. Är det en sån som du har? Kommer att bli perfekt på Vikingarännet.

 

Micke W

1 maj 2010 15:33

Hej!
Nä, min säck har rätt måmga år på nacken nu. Från mitten av 90-talet då skridskoåkningen blev mer känd och "allmän". En Haglöfs "Thule". Är dock fortfarande en bra säck m.a.p detaljer etc.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...