Direktlänk till inlägg 3 juni 2012

Stockholm Marathon 2012

Av Backebo Runners - 3 juni 2012 12:00

Per:
I går sprang jag Stockholm Marathon och det blev en blöt historia, minst sagt. Min uppladdning var allt annat än optimal med lite ont i ett muskelfäste på smalbenet och taskigt med sömn dagarna innan men ett akutbesök till kiropraktorn (Daniel Salov, jätteduktig) och en god natts sömn natten till lördagen gjorde att jag kände mig redo på lördag morgon.


Eftersom det gått bra när jag och Jerker har tränat ihop ett par gånger så bestämmde vi oss för att springa tillsammans för att kunna hjälpa varandra med farten. Jag hade fått startgrupp C, men seedade upp mig till B för att hamna i samma grupp som Jerker.

 
Jag och Jerker vid 5 km, jag blundar och springer...

Vi kom iväg bra och öppnade kanske lite väl snabbt, första fem gick i 3:54 fart men allt kändes bra (förutom att det blåste småspik) och det flöt på. Jag fick påhejningar från flera kompisar och min syster Lena med familj vinkade till mig vid Norrmalmstorg. Efter någon dryg mil började jag känna lite i mitt muskelfäste men inte så mycket. När vi sprang upp för Greve von Essens väg över Gärdet blåste det ordentligt och vi fick slita rejält. Halvmaran passerade vi på 1:24:53 och straxt efter det vinkade Jerker till mig att jag fick fortsätta på egen hand, han behövde dra ner på tempot. Jag hittade snabbt några andra att springa med och tempot var fortsatt bra. Ute på Djurgården var det i princip folktomt och jag sprang hela tiden och funderade på om jag skulle stanna och kissa eller bara ignorera behovet. Eftersom det flöt på bra och jag hade några att springa med valde jag det senare. På Strandvägen stod Helena, Mamma, Berit och Jörgen och hejade på. Helena langade 2 gel också, som jag sprang med i handen ett tag.


 
Strandvägen, fortfarande någorlunda fräsch, dock fortfarande blundades


När jag vid Södermälarstrand skulle öppna en av dem var mina händer så stelfrusna att jag fick slita ett bra tag innan jag lyckades få upp den. Motvinden och kylan över Västerbron var episk, svår att beskriva. När bron tar slut var jag tvungen att släppa klungan för att göra ett snabbstopp för att lätta på trycket men det tog inte lång tid och på Norrmälarstrand försökte jag gå ikapp min klunga men märkte att trots jag försökte öka farten så gick det inte fortare än 4:25-4:30; väggen, here I come...


Helena stod utanför Centralen och gav mig lite ny energi (ingen gel men mentalt) och jag fick väl upp lite styrfart uppför Torsgatan. Straxt innan Odenplan springer jag förbi Lilian Magnusson och hejar lite på henne. Hon ser trött ut men tackar för stödet. Jag träffar på Helena ytterligare en gång innan mål (hon var överallt, hur bar hon sig åt?) och känslan när jag springer in på Stadion var obetalbar! Jag lägger på en spurt och kommer i mål på 2:56:10 och plats 180 (16 i min åldersklass).

   
Sturegatan och i mål

Jag tror aldrig det har varit så skönt att gå i mål någon gång. När jag har hämtat andan och träffat Helena utanför utgången och börjar gå mot Östermalms IP börjar jag tokfrysa. Ingen skön känsla, nu vill jag bara in i duschen. Man märker att hjärnan gått ned i viloläga också för jag tänker inte klart längre. Som tur är så har jag Helena med mig och hon hämtar väskan i Ericssontältet och leder mig mot duschen där jag äntligen får igång värmen igen. Vad skulle jag göra utan min främsta supporter och största kärlek? Tack älskling!


Första halvan gick på 1:24:53 och andra halvan på 1:31:17, dvs jag tappar drygt sex minuter på andra halvan.

Jag är mycket nöjd med tiden, det är nytt PB med 2 minuter (i Stockholm med 16 minuter) och om jag får in lite långpass borde jag kunna minska tappet på slutet tycker jag. Men det är en annan historia...


Lite reflektion:

Jag sprang 1985 och 1986.

1985 var det soligt och varmt, men 86 var det kallt och regnigt, men med årets väder ter sig 86 som en ren solskenshistoria. 1985 sprang jag på 4:23:37 och igår på 2:56:10, dvs en förbättring på en timme och 27 minuter eller 3:14 minuter per år. I år var segertiden 2:19 så om jag forsätter att förbättra mig i samma takt kommer jag att vinna år 2024, dvs om 12 år. Där har man något att se fram emot!


    
1985 och 1986. Det funkar med kläder i bomull också...

  

 
ANNONS
 
Ingen bild

Björnstigen

3 juni 2012 17:53

Vilken prestation och i detta väder! Grattis! Tack vare Helenas utmärkta supportinsats fick jag också se Dig !

 
Ingen bild

Kim

4 juni 2012 09:18

Wow! Jag är verkligen imponerad! Det var verkligen en fantastisk prestation i det vädret. De flesta andra verkade ha det väldigt tufft och med tanke på hur eliten fick slita så var du inte alls särskilt långt efter dem heller!

 
Ingen bild

Martin

4 juni 2012 12:42

Grattis! Satt och kollade på loppet på TVn och hade koll på dina mellantider via datorn (tyvärr blev det reklam när du skulle gå i mål). Du brukar alltså springa och sola dig på maratonlopp och behöver riktigt skitväder för att skynda dig i mål?
Mycke bra!

 
Ingen bild

Per J.

4 juni 2012 20:27

Hej!
Björnstigen: Kul att du kom upp och tack för stödet, det värmde. Skoj att Berit och Jörgen var där också. Hela Djurgårdsslingan sprang jag och tänkte på att ni skulle stå vid Strandvägen och heja.

Kim: Tack, det var kallt och blåsigt men nästan värst när jag stannade efter målgång. Då kännde jag hur kall jag var. Fingrarna var som ispinnar.

Martin: Hehe, visst är det så. Nu måste jag hitta en mara med ännu värre förutsättningar om jag ska förbättra mig. Jag har hört att de har en på Svalbard...

 
Ingen bild

Micke W

12 juni 2012 19:42

Jag är djupt imponerad Per!
Den tiden i det vädret, oj!

Med trenden du har, när kommer du vinna i din åldersklass?

 
Ingen bild

Per J.

13 juni 2012 15:53

Hej Micke!
Vinnaren i H45 hade 2:43 och det är ju en bit bort minst sagt men 2:53 hade räckt till topp 10. Vet inte hur mycket vädret påverkade tiderna men tror inte jag förlorade så jättemycket på kylan. Har en känska av att eliten tappade mera tid än vi blåbärsmotionärer.

 
Ingen bild

Micke W

16 juni 2012 10:16

Angående tappad tid så satte min helg-löparkompis BJörn även han nytt pers. 3:26. Min teori är att ni fick motsvarande isbad för benmusklerna (som ju elitlöpare brukar ta efter träning) kontinuerligt vilket då kontinuerligt höll tillbaka muskelnedbrytningen. :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Backebo Runners - 14 oktober 2013 20:51

Helena: Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hä...

Av Backebo Runners - 7 oktober 2013 21:24

Helena: Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från B...

Av Backebo Runners - 29 september 2013 20:33


Helena: Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt v...

Av Backebo Runners - 29 september 2013 16:22

Per: I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året in...

Av Backebo Runners - 18 september 2013 18:15

Helena: Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmnin...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se