Helena:

Jag behöver knappast kommentera det varma vädret, det står att läsa om i varenda tidning, eller trängseln de första kilometrarna men båda komponenterna tog mer tid och energi än jag hade räknat med. Det var snudd på omöjligt att kunna springa i sin egna takt. Bestämde mig därför efter fjärde kilometern att inte titta på klockan något mer eftersom jag redan överskridit min tidsbudget med råge. Kollade dock vid 10 km och insåg då att jag skulle få problem med att klara 1.50.00 och en egen Garmin.

Segaste sträckan var på Hisingen med Götaälvbron långt, långt borta. Tror jag stannade vid varenda vätskekontroll utmed den här sträckan men det var nog klokt gjort. Väl över bron fick jag förnyade krafter och tog placeringar hela vägen in till mål. Det var en otroligt skön känsla att ha energi kvar och kunna spurta sista 100 metrarna. Missade min måltid med ynka 35 sek men jag är ändå nöjd med min debut och topp 1000-placering. Att sedan ta sig tillbaka till tälten tog nästan lika lång tid som hela varvet kändes det som...

 
Full fart mot mål 

Enligt Per är jag nu en riktig löpare eftersom jag sprungit en halvmara och fått en blå tå...

  
Besvikelsen över missad måltid glömdes snabbt!

Per:
Jag hade varit lite vissen torsdagen och fredag fm men som tur var mådde jag som en prins lördag morgon så det var bara att köra.

Planen var att komma under 1:24 och kanske lite bättre om det gick bra så jag startade i 3:50 tempo och det kändes behärskat. Höll igen i Säldammsbacken för att inte dra på mig syra men fick bra fart utför igen och genom Majorna gick det väldigt lätt. Det rullade på bra på Hisingsidan också, försökte få i mig lite vätska vid stationerna utan att tappa för mycket fart men det är inte helt lätt. Antingen skvalpar det mesta ur och man får en liten klunk eller så försöker jag ta några rejäla klunkar men då sätter jag oftast i halsen och tvingas springa hostandes en bit. Hur lär man sig springa och dricka samtidigt och vilken teknik är det som gäller?

Nåväl, efter 10-11 km blev det lite tyngre och farten gick ned något och jag tog det försiktigt upp för Götaälvbron men nedför får jag upp en bra fart och lyckas t.o.m. plocka några placeringar men halvvägs upp för Avenyn blir jag trött och farten sjunker igen. Min svacka håller i sig tills vi svänger upp från Vasagatan, då får jag lite fart igen och plötsligt känns allting väldigt bra. Jag njuter av loppet och börjar vinka/applådera åt publiken och responsen blir enorm! Och det är det som jag gillar bäst med det här loppet, storleken och det fantastiska publikstödet. Och vädret förstås...

  
Och kaffet var gott!

Jag går i mål på 1:23:37, en förbättring med drygt tre minuter sedan förra året, och plats 184. Jag är helt nöjd med min insats men ännu roligare är att det gick så bra för Helena. Detta bådar gott inför vårt riktiga mål, Parloppet...

   Medaljens fram och baksida