Helena:

Numera gör jag mig inte besväret och klär om för en löptur om den är kortare än milen. Det är för mycket meck med lager-på-lager (för att inte tala om vilket tvättberg som byggs upp, puh!) för att ge sig ut på kortare rundor. Så i fredagskväll sprang jag till och med en omväg och landade på 10,5 km.

Igår var det teamträning med betoning på kvantitet före kvalitet (för min del i alla fall), allt med syftet att länga distansen. Vi sprang Pers nyupptäckta runda (se inlägget 4/3) och fick ihop 14 km - det längsta jag har sprungit och en tredjedel kvar till komplett halvmara... Luftrören krånglade i början på rundan och i uppförsbacken till Årstabron, men annars var det inga som helst problem med orken. Och med kall O'boy i vätskebältet kan man nog springa hur långt som helst!

Idag är det återhämtning som gäller, det känns verkligen i HELA kroppen att den varit utsatt för fysisk aktivitet, men i morgon är ett fartlekspass med Per inplanerat. Ombyte förnöjer!