Helena:

Per tillbringar helgen på "riktiga" landet, utan vatten och internet, så jag får agera korre på distans och rapportera om dagens insats i Vimmerbyloppet.

Med bara en vecka kvar till GV blev det anmälan till 5 km loppet istället för som tidigare den dubbla distansen. Och är det inte glömda brallor som ställer till det så är det otydliga flaggvakter som kostar tid och energi...

När 1,5 km återstod av loppet blev nämligen killen som ledde visad fel och tvåan, vår man i Vimmerby, följde efter. När misstaget upptäcktes var det bara att vända om, nu med ombytta roller och Per i täten som följd, bara för att på nytt (!) bli visade in på fel väg... Efter dessa flaggvaktsmissar tappade ledarduon försprånget och bakomvarande klunga kom ikapp. Ursprungliga (och slutgiltiga) ettan drog ifrån med Per hack i häl, men 100 m innan mål blev tvåan omsprungen och slutade som trea på fina tiden 17:29.

Det bådar gott inför stundande Parloppet som förra året avverkades på 17:38. Nu återstår "bara" att kapa ytterligare 29 sek för Pers del på Backebo Runners väg mot en topp 10-placering!

Helena:

Banne mig om det inte är vår i luften! Förmiddagens 7 km runda runt Lindsdal bjöd på sol och värme trots SMHI's dystra väderprognos.

Vet inte om jag tränat för mycket/intensivt den senaste tiden eller vad det är som gör att hälsenorna stramar och benhinnorna bränner. Eller så känner jag bara efter lite extra mycket nu när GV närmar sig. Det går i alla fall tungt just nu och jag får verkligen koncentrera mig under löpningen för att inte "säcka ihop" och springa i slow motion. Kanske jag ska vila mig iform istället?

Helena:

Helgen tillbringades på östgötaslätten hos kusin Jerker och hans tjej Henrietta. Lördagen bjöd på besök i ett regnigt och kallt Gamla Linköping, men framåt kvällen hade regnet dragit förbi och höll sig sedan snällt borta under söndagens lopp längs med Göta Kanal.

Alla fyra ställde upp i 10 km klassen där man själv fick stå för den exakta tidtagningen. Per såg jag ryggen på den första kilometern och Henrietta ryckte efter 2 km men Jerka hade jag bakom mig hela tiden. Senaste veckans tunga steg satt i så jag fick verkligen kämpa för att komma framåt. Sista 1,5 km genom Borensberg går uppför och det kändes kan jag lugnt påstå.

När jag väl kom in på idrottsplatsen gav jag verkligen allt men höll på att snubbla sista biten i målfållan då jag blev prejad av tjejen framför mig. Vann till sist striden med en meter till godo och kom i mål som tredje tjej samt blev totalt 22:a av 108. Som grädde på moset satte jag nytt personbästa - 47:10 - och vann dessutom pris på nummerlappen! 

Sista biten upp mot mål...        ... och över mållinjen!

Per:

Vi var en trio som gick loss direkt efter starten, en kille från Akele, en från IFK Linköping och jag. Första km gick på 3:33, sedan lugnade vi ned oss lite och låg runt 3:45. Linköping var den som stod för farthållningen i början men efter 2-3 km började han försöka få fram Akele (jag låg sist i trion) som vägrade gå upp och dra så jag gick fram och plogade någon km. Rätt skön känsla att ligga i täten i ett lopp, det var nog första gången för mig. Sedan byttes vi av lite i täten och farten var precis vad jag mäktade med. När det var 4-5 km kvar började Linköping sladde lite och snart blev det en lucka fram till Akele och mig. Jag började bli rejält trött men bet mig fast som en igel och lyckades hänga med tills det var ca 2 km kvar, då tvingades jag släppa några meter som långsamt växte. När man kommer in i Borensberg är det slut på det flacka och en seg 1,5 km slakmota tar vid och det känns vill jag lova. Jag kommer inte ikapp han framför mig men jag lyckas hålla tätt bakåt och blir tvåa på 37:44.

Medaljer till Backebo Runners

Och så var alla i mål!     Inbördes placering

Helena:

Ikväll handlade det bara om att få till en kortare runda för att få fart på blodcirkulationen i benen inför Kanallöpet på söndag. Hade stämt träff med Per under E4:an så att vi skulle kunna springa sista biten hem tillsammans. Blev dock sen hem från jobbet så jag fick ringa återbud, men klädde snabbt om för att åtminstone möta honom på vägen. Hann väl ungefär en kilometer innan Per dök upp på stigen så det blev bara "hej!" och sedan fortsatte vi åt varsitt håll.

Benen var rejält stumma efter långpass och intervaller, och det kändes inte som jag fick tillräckligt med luft i lungorna - ett riktigt tungt pass med andra ord. Men 7 km fick jag ihop, mer hade jag inte tänkt och mer hade det inte blivit på träbenen.

Per:

Som löpare åker man på vissa mindra skadekänningar då och då. En del är inte så farliga medan vissa kan tvinga en till alternativträning eller i värsta fall vila. I morse när jag vaknade hade jag ordentligt ont i - axeln! Vad jag har fått det ifrån har jag ingen aning om men det ömmar rejält i deltoideus och det har bara blivit värre under dagen. Nu på kvällen har jag smörjt in den med voltarengel och knapprat alvedon så smärtan har lagt sig något. Hoppas det är bättre i morgon.

Tog mig iallafall i kragen och sprang hem från jobbet och det kändes bra i benen men inget vidare i axeln. Det blev knappt 21 km i lite varierad fart men låg mest i 4:30 och det flöt på bra, inga träben för mig. De nya skorna är mycket sköna och med facit i hand skulle jag nog bytt lite tidigare, dämpningen är betydligt bättre och det märks i benen.

Helena:

Efter gemensam uppvärmning med Per blev jag lämnad åt mitt öde (och helt i händerna på min egna självdisciplin...) på Sätra IP. Drog ut på träningen med lite halvhjärtad stretching men sedan fanns ingen återvändå - bara att sätta igång med 400 meters intervallerna!

Öppnade på 1:33 vilket följdes av två varv på vardera 1:28. Det var uppenbart mer än jag klarade av för fjärde intervallen avverkades under illamående och slutade på 1:35. Var nära att ge upp men sedan bet jag ihop och gjorde följande fem varv på mellan 1:30 och 1:32 för att toppa tionde och sista intervallen på 1:25. Men då var jag också helt slut...

Transportsträckan hem var riktigt jobbig, minsta uppförsbacke och jag var tvungen att GÅ för att överhuvudtaget ta mig framåt. Elasticiteten i vadmusklerna var farligt nära noll, antar att det är känningar från söndagens långpass.

Nu återstår bara kvällens sista utmaning -  att ta mig uppför trappan och i säng...   

Per:
Efter helgens lite längre pass unnade jag mig en vilodag i måndags men idag var det dax igen. Jag och Helena slog följa till Sätra men där lämnade jag henne och fortsatte vidare mot Mälaren. Planen var att börja lite försiktigt för att känna hur benen mådde och det var stelt i början men efter några kilometer så kändes det något bätte och farten gick upp lite. Vände hemåt efter drygt 8 km och snart möter jag en av undomstränarna i orienteringsklubben. Han är ute på tömningspass inför Lidingö Ultra på söndag och vi slår följe hemåt. Farten ökar lite i början och snart ökar den ännu mer och plötsligt springer vi straxt under 4 fart och det känns bra det också. Konstigt hur det blir när man springer två och ingen vill bromsa. Bra, då blev det lite puls på passet också som mäter 17 km.

Dagens stora händels var för övrigt att jag tog fram mitt hemliga vapen från källaren, ett par nya Nike Zoom Elite. Så sköna de var, jag gillar inte att de slutade att tillverka dem. Jag köpte de i höstas på rea och de har stått mörkt och svalt och bidat sin tid och idag var det läge att ta fram dem. Mitt gamla par är slut, jag räknade lite och de har nog gått runt 270 mil och jag tror att det är rätt mycket för ett par löparskor.

  
Ej godkänt mönsterdjup

  
Godkänt mönsterdjup

Per:
Idag hänge jag och Helena på Mima som skulle provspringa Marathonbanan. Vi träffades där starten går på Lidingövägen. Där träffade vi också Frida, Agneta och Nils så vi var ett ganska stort gäng som satte igång straxt efter nio i morse. Vi var lite spända på hur det hela skulle arta sig, men vet ju aldrig när man stämmer träff med personer man inte känner men Mima visade sig vara lika trevlig i verkligheten som han ger intryck av på sin blogg och hans kompisar likaså.

Vi öppnade lugnt och fint och det hela flöt på bra och kilometrarna tickade på snabbt, det fanns alltid någon att prata med. I början var det inte så mycket folk, men till andra varvet blev det trängre och trängre. Jag hade en svacka ute på Djurgården, vid 26-28 km (runt Manilla ungefär) men ute på Strandvägen gick det lättare igen. Vid Nybroplan tog vi en paus och handlade fika på 7-11 och satte oss på trapporna till Dramaten och intog kanelbullar, snickers och framförallt kaffe. Det var lite stelt när vi körde igång igen, men sen gick det ganska komfortabelt fram till norr Mälarstrand där bena började bli rätt stela. Men då är det inte så långt kvar och snart närmade vi oss Stadion och efter lite snirklande kom vi in och kunde defilera i mål. Det blev ~43 km på ca 3:53 h (netto).

Ett bra och trevligt pass som genrep inför maran. Det var lite stelt på framsidan av låren på slutet, men nu ikväll känns det förvånansvärt bra. Jag tror det var fikat som gjorde susen!

Helena:

Jag är ju ingen marathonlöpare så jag hade egentligen bara tänkt springa med till Västerbron och sedan vika av hemåt och på så sätt få ihop en 14 km runda, men allt stämde idag så jag bestämde mig för att hänga på en bit till. Med SL-kortet i fickan kan man ju hoppa av var som helst och låta buss och tunnelbana fixa sista sträckan hem.   

En bit in på andra varvet vek jag och Frida av inåt stan medan resten av gänget styrde stegen ut mot Djurgården. Vid Nybroplan var det dags för nästa delning, Frida fortsatte tillbaka till starten och labbet medan jag tog sikte på Slussen och tunnelbanan hem.

Försökte hålla samma jämna tempo sista biten, men vilken skillnad det är på att springa själv och i grupp där man får draghjälp av de andra! Lyckades hyggligt och landade på 21,5 km när jag passerat Slussen. Med det här genrepet inför GV vet jag att jag utan problem fixar en halvmara. Även om det inte blir med samma trevliga sällskap som idag...