Helena:

Lördagen tillbringades med en tur på Mälaren i kompis båt, kanske inte den mest optimala uppladdningen med sol & bad inför ett lopp, men väldigt trevligt.

Uppvärmningen inför loppet kändes bra, ingen stelhet alls faktiskt. Några varv på grusplanen och lite stretchövningar fick räcka. Gillar att springa på kvällstid, då har kroppen hunnit vakna och mjukas upp under dagen.

Tillbaka till toakön där jag fick köa i en kvart och med bara två minuters marginal var jag så på plats i startfållan. Starten gick men när jag passerade mattan och skulle starta klockan la den bara av. Försökte få igång den igen men inget hände. Jaha, då får jag väl springa på känsla tänkte jag. Det kändes otroligt bra och flöt på i fin fart. Trodde jag. Hemma igen kunde jag kolla resultatet och då visade det sig att jag sprang i mål på söliga 48:50. Vad är det för tid?? Hade siktat på mycket bättre så jag var inte alls nöjd, men när jag sedan fick veta att jag var "bäst i klassen" i företagets damlag insåg jag att det kanske inte var så illa trots allt. Totalt kom jag på plats 183 av 5731. Och medalj kom jag ihåg att ta den här gången!    

Per:
I år var det fjärde året på raken och femte totalt (nu ska man få diplom va?) som jag sprang Midnattsloppet och jag tycker det är ett av de festligare loppen. Man lyckas kombinera det som jag tycker är roligt med löpning, dvs att det är fokus på att det ska vara kul med ett visst showinslag men ändå på allvar. Det är kontrollmätt och delar av den svenska eliten är med. Sedan är ju banans karaktär så pass tuff så man kan inte räkna med några supertider, men det är ju lika för alla.

Historiskt har jag lyckats förbättra mig för varje gång på de här loppen, ända tills i år vill säga. Sprang på 37:22 förra året och hade hoppas komma i närheten av det i år och de första fyra km kändes bra, allt flöt på bra. Mattias och jag startade tillsammans och jag hade honom inom synhåll de första fyra km men sedan direkt vid första lilla uppförsbacken, upp från Hammarby kanal, kände jag att det tog emot och farten sjönk något. Såg inte Mattias efter det, inte bra. Passerade första fem på 18:08 och tänkte att det fortfarande fanns chans att göra en bra tid, men jag fick slita väldigt tungt upp till Sofia kyrka trots att jag drog ned på farten rejält och blev omsprungen av flera stycken där. Efter Sofia fick jag inte upp farten riktigt utan slogs mot syran och de sista fem går på 20:04 och det är för långsamt. Är i mål på 38:13 och plats 80. Det känns ju inte bra att få en sämre tid trots ett års mera träning, men det var nog inte riktigt min dag. Sol och bad på dagen är inte den bästa uppladdningen och värmen på kvällen gjorde att tiderna över lag var sämre. Jag springer 51 sekunder långsammare i år men kommer 8 placeringar bättre än förra året tyder på att flera hade ont av värmen och luftfuktigheten igår kväll. Med tanke på omständigheterna är jag trots allt rätt nöjd.

Och ett tronskifte i den inofficella klassen "snabbast i familjen" blir det också. Jag anser mig själv ha haft den titeln ända sedan jag slog Mats i Hjulsjöjoggen i september 2007. I går sopade Mattias söders gator med mig och springer på 37:03, riktigt starkt. Jag är slagen men inte uppgiven. I´ll be back...

Helena:

Hemma på svensk mark igen var det åter dags för teamträning! Per behövde ett längre pass och frågade om jag inte skulle hänga med ut till Lidingö och springa en för mig ny sträcka av Lidingöloppets bana.

Vi gick på vid Kyrkviken med 22 km kvar av banan. Kan inte påstå att jag var i någon toppform (jetlag?    ) så när Per hade för mycket "spring i benen" drog han helt enkelt iväg för att efter en bit vända om och möta upp mig. Kämpade i alla fall på och det gick bättre och bättre ju längre vi kom. Passerade korsningen där jag förra året stod och langade gel till Per och helt plötsligt var vi vid 10 km-skylten. Ett par hundra meter till och sedan kunde jag kliva av vid Grönsta efter drygt 12 km. Medan Per fortsatte sista biten passade jag på att pusta ut!

Per:
I Backebo Runners jakt efter sisu gick vägarna till Helsingfors. En trevlig stad som ligger ett stenkast bort och där (nästan) alla pratar svenska. Vi tillbringade 4 dagar där och jag klämde in tre pass, varav två teamträningar. Vi sprang bland annat till Olympiastadion, där vi åkte upp i det 72 meter höga tornet och fick en fin utsikt över staden. Tyvärr var det inte möjligt att springa på själva stadion, det var fullt med grävmaskiner som ställde i ordning planen (när jag frågade fick jag till svar att om jag ville springa var jag välkommen tillbaka om tre veckor till Finnkampen   ), men vi hittade en liten IP i skogen bakom där jag kunde köra några 400 meters intervaller. Tre pass, 30 km och massor av sisu fick vi ihop i den Finländska huvudstaden!

Helena framför Olympiastadion

Jag och Paavo. Jag till höger.

Helena passerar Sibeliusmonumentet

Helena:

I guideboken fick vi tips om hur man kan se de viktigaste turistattraktionerna i Helsingfors till fots. Vi tog det ett steg (!) längre och sprang istället till några av dem, en perfekt kombination av sightseeing och träningspass! Dessutom hade vi gröna vågen hela vägen så det blev non-stop running.

Sightseeing by running

Helena:

Kvällens teamträning bestod av 400 meters intervaller på Sätra IP. Det märktes att det var länge sedan sist (3-4 månader) för det var verkligen tungt att ta sig runt banan. Jag lyckades i alla fall skrapa ihop 5 intervaller på tiden 1.29-1.34 med 1 min vila däremellan. Sedan var jag tvungen att hämta andan i tre och en halv minut (!) innan jag klämde i med 1.30 på sista intervallen. Orkade inte fortsätta med fler utan satsade sista energin på att jogga hem, totalt blev det 9 km i löparskorna.

Per:
Det blev dubbla pass idag, 9 km morgonjogg och 400 meters intervaller med Helena på Sätra IP på kvällen. Det var ett år sedan jag sprang fyrhundringar senast och det märktes. Det var tungt och jag orkade bara med 8 stycken, sedan var jag helt slut. Snittade 76 sekunder på intervallerna, vilket är något bättre än förra året. Måste försöka göra detta oftare helt klart. Dagen summeras till 19 km.

Helena:

Medan Per sprang i skogarna kring Örebro bytte jag löparskorna mot golfskor och den årliga golfveckan. Hann med ett par rundor mellan regnskurarna och fick samtidigt ett välbehövligt uppehåll i löpträningen, bra både för ömmande muskelfästen och motivationen. Jag har nämligen bara sprungit fyra pass på 7-9 km sedan tvåmilaren på OS-banan för nästan tre veckor sedan. Nu är det uppstart för andra halvan av "tävlingssäsongen" som gäller och den inleddes med en joggingtur i morse. Trodde det skulle bli tungt efter uppehållet men det kändes bara bra så nu är jag taggad för att springa mera!

Per:
Jag har tillbringat veckan på en lerig campingplats på O-ringen i Örebro och i skogarna därikring och det hela kan sammanfattas med tre ord; Kul, bra träning och blött! Vi var 5 personer som åkte dit: Jag, Matilda samt tre av hennes klubbkompisar och vi bodde i två tält på campingen och jag sov i bilen, så länge den funkade. Jag hade knappast orienterat någon sedan O ringen förra året så jag var inte så lite ringrostig. Jag är inte ens duktig på det här när jag är varm i kläderna så ni kan tänka er själva hur vass jag var i början. Här följer en resumé över etapperna:

E1, Söndag:
När vi åker ut till TC och börjar leta efter klubbtältet välkomnas vi av ett spöregn. Vi blir dyngsura direkt, men det är inte så kallt som tur är. Min orientering är väldigt trevande och försiktig. Försöker ta det lugnt för att komma in i det hela, men fegar väldigt men trots det gör jag flera grova bommar. Hamnar på plats 17 av 33 och tappar väldigt mycket tid mot täten. Vid ett tillfälle skall jag korsa en bäck och kommer med full kreta genom skogen och precis innan jag tar sats för att hoppa ser jag att det är ett jordgetingbo precis i vägen. Jag hinner inte väja och springer rakt över det och får tre stick som tack. Tur att man inte är allergisk!

E2, Måndag:

Lite regn, men inte så farligt idag.
På denna etapp har jag masstart och det gör att det blir ett gäng som springer ihop en bit. Jag hänger på några kontroller i den stora klungan, men efter ett tag splittras vi upp i lite mindre grupper och jag samt två personer till bildar en trio som hjälps åt lite grann. Det ska erkännas att jag inte drar det tyngsta lasset, men jag börjar så smått komma in i kartläsandet. Jag hamnar till slut på plats 16, men bara 4:39 efter segraren. 

E3, Tisdag:
Etapp 3 är riktigt tung vill jag lova. Jag springer helt själv och orienteringen börjar gå bättre, men jag gör osmarta vägval och springer igenom en massa grönområden och höjder med stora branter när det finns betydligt bättre alternativ (som jag upptäcker efteråt). Men det spelar ingen roll för det här är väldigt kul och fantastikt bra träning. Jag är ute 1:56 lite drygt och jag ligger på rätt bra och har krafter hela vägen. Det blir mycket träning för pengarna! Jag hamnar på plats 16 och en dryg halvtimme efter segraren. Ett getingstick i ryggen (en feggeting).

Onsdag är vilodag och jag tar en tur med bilen och då passar kopplingen på att rasa, bra timing! Får bogseras av Mats (tack!) tillbaka till Örebro där vi ställer bilen på Volvo. De har stängt men jag droppar nyckeln i deras inkast som de har.

E4, torsdag:
Jag börjar med att låna en bil och åker ut till Volvo för att försöka få dem att reparera min bil. De har förstås fullt och hinner inte få den klar till fredag, men tjejen i kassan börjar ringa runt till andra verkstäder och på andra försöket hittar hon en verkstad lite längre bort på gatan som kan hjälpa mig. De ser också till att bogsera bort min bil dit så jag kan åka tillbaka och hinna med min start klockan 10.00 Väldigt snällt av Rejmes i Örebro, stort tack!

Ny masstart. Vi blir en klunga som går loss. Jag funderar på om jag ska hänga med eller köra själv men på en långsträcka så löser det sig av sig självt när klungan splittras och jag börjar orientera själv. Jag får sällskap av en norrman och vi beslutar att slå våra kloka (!) huvuden ihop. Det går rätt bra, lite enklare och mera stigar på denna etapp. Jag börjar få lite ordning på kartan och det är väldigt kul att springa. Jag hamnar på 11:e plats men bara 8:39 efter segraren. Klart nöjd. Ett getingstick idag, i vaden denna gång. Reagerar knappt längre.

På eftermiddagen och kvällen regnar det kopiöst mycket och allt börjar anta en lerfärgad ton på campingen.

E5, fredag:

Jaktstart idag. Tyvärr ligger jag 75 minuter efter täten och missar jaktstarten men en kvart, men eftersom jag ligger på 14:e plats så får jag en ny nummerlapp och det är ju kul. Jag var inte riktigt beredd på det så jag sätter den nya lappen över den gamla och springer med två nummerlappar.

Det är många kontroller idag (21 stycken), men det är ganska lättorienterat jämför med de första dagarna och det flyter på bra. Några småbommar på ett par ställen där det gick lite för fort men jag är nöjd. Segertiden blir runt en timme och jag kommer på 12:e plats och "bara" 13 minuter efter segraren. 

Totalt kommer jag på plats 15 och 88 minuter efter segraren i klassen Challenge 10 km män. Vi var 33 stycken från början så jag hamnar i mitten ungefär. Inget toppresultat men jag är nöjd ändå. Jag har haft kul och på slutet gick orienteringen bättre och bättre. Och att springa i obanad terräng och stigar är väldigt skonsamt för kroppen har jag märkt. Jag har sprungit över 7h på de här fem etapperna med bra fart och har inga problem med leder eller muskelfästen. Hade jag gjort samma sak på asfalt hade jag linkat som Zeb Macahan nu.

Mattias och Erik gör en kanoninsats i lång elit multisportklassen. Tyvärr missar de en stämpling sista dagen och blir diskade, men låg väl femma innan dess tror jag. Mycket starkt och på sprinten cyklar och springer de upp sig efter ha blivit påpaddlade och näst sist i växlingen till en hedrande fjärdeplats, mycket starkt!

  
Mattias i sprinten. Notera att solen skiner!

Erik och Mattias efter målgång i sprinten.   

  
Här sov jag så länge bilen funkade

Vårt läger

Efter regnet

Per:
Efter vårt långpass i värmen för knappt två veckor sedan fick jag lite ont i ljumsken och tvingades vila några dagar. Var till en naprapat ganska direkt och han trodde det rörde sig om en överbelastning i kombination med att jag har väldigt korta sätesmuskler, som gör mig något stel (jfr en glasspinne ungefär så har ni bilden) och belaster ljumsken för mycket. Så träningen har blivit lite lugnare efter det men nu känns det (nästan helt) bra igen. Men formen har fått sig en törn, tycker det går lite småtungt nu. Kanske är det värmen, försöker jag intala mig själv. Jag hatar verkligen att vara skadad.

Veckan som gått har hittills bestått av:

Måndag: 9 km i lugnt tempo tillsammans med Helena

Tisdag: 6 km fartlek

Onsdag: 9 km i skaplig fart med några fartökningar inlagda

Torsdag: Vila

Fredag: 9 km lugnt morgonpass

Jag har dragit ned på mängden dels för att skona ljumsken och dels för att vara fräsch när O-ringen startar i övermorgon, vilket ska bli kul! Det blir tredje gången jag är med. Första gången var i Göteborg 1990, andra gången i Eksjö i fjol och nu blir det Örebro (det går aldrig, ni vet). Jag ska springa en klass som heter 10 km Challenge. Det är nog samma som hette Vasaklassen förut. Det är enkel orientering och kontrollerna sitter nära tydliga ledstänger, orientering för 12-åringar som Matilda säger. Passar mig utmärkt!

Helena:

Ikväll provlöpte jag och kollega Anna tillsammans med 250 andra löpare första halvan av OS-banan från 1912, från Stockholms Stadion till Sollentuna kyrka. Provturen gick i behagliga 6:15 tempo med flera pauser inlagda för vätskepåfyllnad. Skönt att pusta ut i värmen men benen hann konstigt nog stelna till ganska rejält på den korta tiden. Efter ca 20,5 km och en avslutande tempoökning var vi så framme vid vändpunkten. Tanken på att vända tillbaka in mot Stadion kändes faktiskt inte helt främmande men det var samtidigt skönt att få kliva av och istället ta pendeln in till stan. 

Nu har man två år på sig att träna och förbereda sig mentalt inför jubileumsmaran 14 juli 2012. Kvällens arrangemang fick i alla fall ytterligare två intressenter...