Per:

På lördag är det Lidingöloppet och det är fjärde gången för mig. Mitt första lopp var redan för 20 år sedan, 1989. Jag hade tränat på rätt dåligt under sommaren men körde på lite bättre under augusti o september så formen var väl sådär. Fem veckor innan sprang jag Stockholmsloppet, som halvmaran då hette, på ca 1:39 så det gick inte så fort. Men inför Lidingöloppet lyckades jag toppa formen något och jag hade helgerna innan sprungit igenom hela banan uppdelat på tre olika tillfällen med utmärkt guidningen av en kompis som var rutinerad Lidingöloppslöpare (tack Esse!). Planen var att springa på under 2:30:00, dvs 5 tempo. Jag hade en analog klocka som jag satte på 12:00 precis vid start så att jag skulle ha en chans att se tiden. Jag har också för mig att jag hade långkalsonger och ett par shorts utanpå samt en långärmad tröja i bomull. Skorna var från Karhu. Det här är kläder som jag idag knappast skulle vilja hittas död i, än mindre springa i. Men det gick ju också. Det jag kommer ihåg från loppet var att jag var väldigt trött sista milen och att det var en kamp mot klockan. Efter Aborrbacken insåg jag att jag måste få till en ordentlig spurt för att klara tiden och jag jobbade stenhårt och hade i princip ingen koll på klockan på slutet. Men jag klarde precis målet, 2:29:29 blev min tid och jag var väldigt nöjd.

Per på LL anno 1989. Lägg märke till blicken i backen!

Efter det blev det flera år utan någon träning alls och det var först 1999 som jag började röra på fläsket igen. Efter ha varit helt inaktiv i många år sprang jag LL efter bara ett par månaders träning och tiden blev därefter (ca 2:45). Året därpå var jag något bättre tränad, men en kraftig förkylning veckorna innan förstörde en del och tiden blev runt 2:35. Året efter sprang jag sönder knät och det blev cykling i flera år istället för löpning men sedan ett par år springer jag igen men eftersom Lidingöloppet krockar med skördefesten på Öland så har det inte blivit något lopp för mig. Förrän nu. Och nu ska cirkeln slutas, 20 år efter första loppet ska jag försöka förbättra min tid från 1989. Målet är att klara medaljtid, dvs 2:15 men jag försöker ha en ödmjuk inställning till loppet. Backarna efter 15 km är tuffa. När man inte tror att det kan bli värre så blir det värre och man har lika mycket kvar, är mina minnesbilder av banan. Jag försöker lura mig själv att jag är i toppform, men det går dåligt! Men jag ser fram emot lördag, det är en sak som är klar!