Per:

Det var nära att dag två i min 100 km vecka slutade i fiasko idag. Jag hade planerat att springa hem från jobbet och hade verkligen sett fram emot det passet hela dagen. Solen sken och jag var laddad och eftermiddagen var rätt lugn så jag kunde checka ut i skaplig tid. Glad i hågen går jag ned i källaren på jobbet och börjar byta om. Kalsoner och tröja ett på, tröja två på och tröja tre på. Strumpor på, byxor på, Nej inga byxor! Vad är detta? Mitt nöt, jag har glömt byxorna hemma! Stor frustration! Jag blir så j..vla irriterad när jag inte får till ett planerat pass. Vad gör jag? Förra gången det hände hade jag sån tur att jag kunde låna ett par brallor som hängde i omklädningsrummet, men sån tur har jag inte idag. Springa i kalsonger hem? Nej, för kallt. Nu består ju Backebo Runners inte av en person utan två så jag ringer Helena (som har kontor i huset brevid) för att diskutera olika möjligheter. Helena erbjuder sig att springa in i Kista C och köpa ett par (hon behöver ändå ett par till Premiärmilen visar det sig) och det gör hon. Straxt kommer hon till mig med två par brallor som vi båda provar och det blir det billigaste paret som vi fastnar för. Tack älskling, I owe you one!

Så, med Queen i öronen kan jag springa hemåt och det blir klassresan (Kista-Tensta-Bromsten-Spånga-Bromma-St Essingen-Gröndal-Mälarhöjden), 21 km. Efter ca en timmes löpning blir jag väldigt stel i benen. Ska man bli det? Nej, absolut inte. Jag måste träna mera!

Per:

Det blev ett sent pass för Backebo Runners. Jag och Helena startade tillsammans och sprang längs Mälaren på isiga stigar mot Vinterviken. Helena följde med mig till andra sidan Trekanten, vid Liljeholmen. Där sprang Helena hemåt och uppåt genom Aspudden och jag fortsatte över Liljeholmsbron för att köra min 14 km runda. Benen kändes ganska stela idag trots söndagsvila men jag tog mig runt. Veckans första pass avklarat.

Per:

Lite dålig fart på bloggandet, men dess bättre fart på träningen. Förra veckan summerades till 6 pass och 69 km och denna vecka 5 pass och 78 km so far. Helena och jag körde teamträning i tisdags. Det var meningen att vi skulle köra fartlek men det var lite för halt för det så det blev bara vanlig löpning (JFT träning helt enkelt, som de flesta av mina pass). I tisdags sprang jag hem från jobbet 21 km på ganska grisigt underlag (käkade lunch med en fd kollega igår. Han är duktig löpare och numera mest cyklist och är med i ett gäng som har sub7 på VR som mål i år. Han frågade varför jag inte sprang något i Sätrahallen men det är ju fusk tycker jag. Man ska känna årstidernas växlingar även på underlaget!) och detsamma i fredags. Mötte upp Helena under E4:an bortom Vinterviken. Jag insåg att jag var några minuter sen när jag passerade Brommaplan men efter en gel kunde jag öka marginellt och kom nästan i tid så kunde vi springa tillsmammans hem. Idag är det lite körigt men lyckades klämma in min patenterade 14 km runda efter bak av levainbröd som vi ska ha i morgon. Nu snabb dusch, sedan B.A.R och Dramaten. Får se om vi kan klämma in en teamträning i morgon eller om det blir vila.

Helena:

Numera gör jag mig inte besväret och klär om för en löptur om den är kortare än milen. Det är för mycket meck med lager-på-lager (för att inte tala om vilket tvättberg som byggs upp, puh!) för att ge sig ut på kortare rundor. Så i fredagskväll sprang jag till och med en omväg och landade på 10,5 km.

Igår var det teamträning med betoning på kvantitet före kvalitet (för min del i alla fall), allt med syftet att länga distansen. Vi sprang Pers nyupptäckta runda (se inlägget 4/3) och fick ihop 14 km - det längsta jag har sprungit och en tredjedel kvar till komplett halvmara... Luftrören krånglade i början på rundan och i uppförsbacken till Årstabron, men annars var det inga som helst problem med orken. Och med kall O'boy i vätskebältet kan man nog springa hur långt som helst!

Idag är det återhämtning som gäller, det känns verkligen i HELA kroppen att den varit utsatt för fysisk aktivitet, men i morgon är ett fartlekspass med Per inplanerat. Ombyte förnöjer!

Per:

Träningen har kommit igång skapligt efter förkylningarna. Det går inte så fort men det kan man inte begära med all snö nu. Men stirra er inte blinda på farten utan jobba med ansträningsnivån istället. Mitt lunchpass idag t ex gick i snitt på 4:49, vilket inte ger någon ståpäls direkt men om man betänker att det var kraftig vind och på vissa delar av Järvafältet blev det ren snöpulsning så är det rätt ok. Snabbaste km gick på 4:19 och den långsammaste på 5:34 men ansträngningen var nog ganska lika genom hela passet.

I går sprang jag 14 km längs en ny bana som jag hittat. Riktigt trevlig faktiskt. Med start i Mälarhöjden, vidare längs Mälaren förbi Vinterviken och ut längs Trekanten förbi Liljeholmen. Sedan över Liljeholmsbron och sväng tvärt ned mot Mälaren igen längs Tantostranden mot Årstabron, som jag springer över. Efter Årstabron så kommer jag upp mot Midsommarkransen, förbi Svandammsparken, Telefonplan, Hägerstensåsen sedan är man i Mälarhöjden igen och voilá. Detta får nog bli min standardrunda. På söndag ska ni hålla utkik efter Backebo Runners längs banan för då blir det teamträning. Det är bara att hänga på om ni pallar!

Per:
Efter en lång dag på jobbet och strul med bussen hem så kom vi äntligen ut på en sen teamträning i Backebo runners igen. Helena hade beställt ett fartpass och det fick bli fartlek. Efter två km uppvärmning körde vi igång och Helena drog iväg som en gnu! Jag hängde knappt med, hon var ruskigt snabb i början men lugnade ned sig efter ett tag när vi kom in i andra andningen. När vi kört 3-4 km fartlek avrundade vi med en km nedjogg och sedan skildes vi åt och jag avslutade med något som kan liknas vid två intervaller á 1 km. Det gick inte så där jättefort direkt, 3:57 och 3:52. Till mitt försvar vill jag säga att den andra kändes lättare.

Otroligt vad Helena har utvecklats de senaste 1-2 åren. För inte så länge sedan var våra pass tillsammans rena återhämtningspassen för mig men nu är det något helt annat. Jag tror hon får bli ankaret i Parloppet.

Under punkten övrigt värt att notera vill jag berätta att jag lyckades slå Helena i kocklandslagets matspel för första gången i går kväll. Hehe, I'm on a roll!

Helena:

Summerar februari och kan konstatera att kilometrarna blir fler och fler. Har gått från sviten 6-7-8 km till 10-11-12 km under föregående månad.

Per frågade i morse om jag är intresserad av att springa Premiärmilen sista söndagen den här månaden. Den vårlika bilden med påskliljor på hemsidan känns helt surrealistisk när man en stund senare kikar ut genom fönstret och trött konstaterar kung Bores ovälkomna återkomst under natten... Har i alla fall ett par dagar till att bestämma mig på. Vågar man hoppas på barmark tills dess??

Per:

Har nu sprungit tre dagar på raken efter 14 dagars vila pga en förkylning. Känns bra att vara igång igen. Tycker att det är en tröskel att ta sig över för mig när jag har varit borta så länge från träningen. Tur att jag har Helena som pushar mig!

I tisdags blev det 10 km (tillsammans med dito), i onsdag 9 km lunchjogg och ikväll 11 km längs Mälaren. Det känns i benen att man inte är i toppform vill jag lova, men för att citera Howard Jones; "things can only get better". På passet ikväll hade jag vid två tillfällen draghjälp av en hare, i form av en hare. Men det var nog inte samma hare vid de två tillfällena för det här var ett par km ifrån varandra. Men vad vet jag, den såg ungefär likadan ut så det kanske var samma!

Haren på bilden har inget med artikeln att göra.