Per:

Jag hann inte med lunchpasset på jobbet idag, det körde totalt ihop sig. Så när jag kom hem var det bara att kasta i sig lite i magen och sen på med skorna. Helena skulle också ut men hon blen sen från jobbet men jag fick sällskap av Matilda idag och det var trevligt. Hon cyklade och jag sprang till Sätra IP. Väl där anslöt en orienteringskompis till Matilda så de körde 400 meter intervaller medan jag gav mig på mina tusingar igen. Nu har jag gett mig den på att jobba hårt med 1000 meter intervaller den här våren för att se vad som händer. För en del verkar den här VO2 max träningen helt outstanding för att få snabba resultat. Läs t ex denna blogg där Mima presterar otroliga tider på väldigt lite träning och den träning han gör verkar mest vara långa intervaller. Nu ska väl inte jag jämföra mig med honom men det kan ju vara värt att testa lite mera av hans upplägg.

Nåväl, dags intervaller gick bra. Hade bestämt mig för att sex fick räcka så farten blev lite högre och snittet landade på 03:31, klart godkänt. Hela passet blev ca 15 km.

Helena:

Ikväll var det dags för ett ordinärt milpass men jag försökte öka på farten i nedförsbackar och inte tänka att "oj, oj nu går det lite fort" och sedan utnyttja den istället för att bromsa som jag brukar.

Skönt att det äntligen är lite ljusare om kvällarna så man kan utnyttja tiden maximalt. Bonus är att springa mot solnedgången som färgar himlen rosa och veta att det bara kan bli bättre!

Per:

Efter en heldag i trädgården så var det dags för dagens träning. Jag och Helena slog följe till Sätra IP men där skiljdes våra vägar åt. Helena skulle köra intervaller och jag fortsatte i ganska lugn fart ned mot Mälaren, fast västerut denna gång. Efter Sätrastrandsbadet är stigen längs Mälaren riktigt trevlig. Den slingrar sig fram längs vatten, ömsom lite uppåt och så en sväng till höger och ömsom ned och kanske en liten sväng till vänster. Med andra ord en mycket trevlig strandstig som är som gjord för att springa på. Själva passet blev 16 km och benen var lite slitna efter gårdagen så jag tog det lugnt och fint men det känns väldigt bra i kroppen just nu när jag springer.

Testade ett par två år gamla skor, Nike Zoom Elite. Jag köpte dem två dagar innan Stockholm 2008 och dämpningen var inte den bästa nu men det funkar att springa med dem på stigar och så. Jag håller på och inventerar min skopark, jag och Helena har nämligen köpstopp på löparskor. Det börjar bli trångt i hallen...

  
Skärholmens strand

Helena:

Sätra IP är ett fascinerande ställe att träna på. Ena stunden är man helt själv på löparbanan för att i nästa stund ha sällskap av motionärer med varierande ambitionsnivå. Många verkar komma dit för att bara promenera runt, runt eller jogga lite lugnt. Och så plötsligt försvinner de och man är själv igen!

Hade bestämt mig för att köra 400 m intervaller med en minuts vila idag. Planerade att genomföra sex stycken, ökade sedan dosen till åtta och va fasen, bara två till så var tio fixade! Förökte hålla mig kring 1:40 men varvtiderna varierade mellan 1:32 och 1:43 - det är svårt att hålla jämn fart.

Nu är jag så där härligt trött, inte bara i benen utan i HELA kroppen. Frisk luft och kroppsarbete tar på krafterna!

Helena:

Jag är förvånad över att jag varken haft ont i muskler eller leder efter torsdagens långpass - har jag äntligen lärt mig att stretcha efteråt? Ännu mer förvånad blev jag när dagens återhämtningspass gick så lätt som det gjorde. Det var en härlig känsla!

Efter dusch väntade en sen lunch med nybakat bröd - allt fixat av Per så klart! Och ikväll får förhoppningsvis skrattmusklerna en omgång med R.E.A.

Per:
När jag vaknade i morse kände jag mig helt bra igen. Vet inte vad det var jag kände igår, men hellre en vilodag för mycket än en för lite.

När Helena stack iväg mot Vinterviken sprang jag åt andra hållet, mot Sätra IP och tusenmeters intervaller. Att jogga dit är lagom uppvärming, 3 km. Väl på plats var det ganska blåsigt och lite kyliga vindar men jag var rejält påklädd.

8 intervaller hade jag tänkt köra och den här gången lyckades jag ta det någorlunda lugnt i början och det var nog det som gjorde att det kändes bra hela vägen. Jag lyckades hålla farten ganska jämnt genom intervallerna, de två sista var dock mycket jobbiga men då har man målet i sikte. Använde pulsbandet för första gången sedan i somras så håll tillgodo med all data:

Totalt med upp och nedjogg landade passet på 15 km.
Nu blir det förströelser!

Per:
Jag hade min planering helt klar för dagens pass, ett långpass från jobbet och hem. Det skulle gå från Kista via Spånga och Hässelby slott och sedan vidare västerut och sedan svänga ned mot Mälaren och in mot stan. 32-33 km var det planerat. Som ni ser så hade jag planeringen klar och i princip hade jag börjat springa passet.

Men ca 1h innan det var dags att checka ut från jobbet började jag känna mig lite hängig. Hade jag en liten känning i halsen också? Möjligen var det så eller så inbillade jag mig bara. Vet inte säkert. Ska jag ställa in eller ska jag bara köra på? Det är nog bara inbillning, jag går och byter om. Men när jag väl står i omklädningsrummet och ska byta om inser jag att om jag har något i kroppen och tömmer mig på ett långpass är jag garanterat sjuk i morgon. Om jag går på säkerhet och ställer jag in passet och tar en soft kväll så klarar jag mig antagligen. Så får det bli, nu gäller det att hålla sig frisk. Och vad det än är så är det ingenting som inte lite whisky dödar!

Helena:

Idag gjorde jag något som jag aldrig, aldrig någonsin trodde att jag skulle göra - springa hem från jobbet i Kista. Det är en nätt sträcka på 18 km, eller som Per uttryckte det att "nominellt är det 19 km men vi kan korta den en km". Jo, jag tackar! Var rejält trött vissa sträckor men jag tog mig hem och det är jag förbaskat stolt över! Nu känns inte längre en halvmara som något helt omöjligt att genomföra.

Per:

Kul att springa med Helena från jobbet. Hon gjorde en stabil insats, nu kommer Göteborg att gå som en dans.

Själv så är jag förvånad att mina ben blir ungefär lika stela oavsett om det går i 4:30 eller 5:30 tempo. Men det kanske är så att det är tiden man håller på som ger stelheten, inte farten? Kan det vara så enkelt?

Per:

Ingen träning idag, bara hemfärd. Hela träningslägret var mycket trevligt, både sällskap, maten och vinet var perfekt. Vi hann också med en hel del utöver löpningen så nu är man vederkvickad till både kropp och själ.

Backebo Runners letar löprundor på Saltön

Totalt blev det för mig 67 km och jag har inte sprungit så mycket på tre dagar förrut. Nu ska jag vila i två dagar, sedan tar vi nya tag!

Helena:

Summerat fick jag ihop 27 km löpning och minst lika många timmars god sömn under påskhelgen - härligt! Hann också lapa lite sol innan den försvann bakom molnen.

   
Bilden är naturligtvis arrangerad. Not. 

Helena:

Idag skulle vi egentligen sprungit ett långpass men benen kändes inte riktigt OK så det fick bli en kortare runda. Men var? Ville se något nytt så Per lurade in mig i bilen och körde till Mollösund där han helt enkelt dumpade mig och körde sin väg...

Smider hemska planer på          Nyligen dumpad löpare     

bryggan i Mollösund?                letar sig hemåt...

Jaha, så var man då prick 9 km hemifrån, utan varken mobiltelefon eller busspengar. Enda sättet att komma därifrån var alltså på egna ben. Och det gick trögt. Kände mig som ensammast i världen när bussen från Mollösund passerade. Men jag bet ihop och när jag skymtade havet kunde jag till och med uppskatta Pers tilltag, det ÄR verkligen vackert i den bohusländska skärgården.

Mollösund - Hälleviksstrand

Per:
Efter två ganska (för mig iallafall) löpintensiva dagar så beslöt jag mig för att vila på förmiddagen och bara köra ett pass idag. Från början hade jag planerat köra riktigt långt, men insåg att det skulle vara att utmana ödet och bestämde mig för att korta ned passet. Så efter ha dumpat Helena i Mollösund (hehe) så körde jag hem och parkerade bilen sedan bar det av på min 21 km runda. Jag har sprungit den många gånger förr och den första biten går på en ganska smal men rejält trafikerad väg så där springer man och är uppmärksam på bilarna hela tiden. Efter drygt 5 km ska man över ett stort berg och då går det inte fort. Väl uppe på platån ökade jag farten och fick in några km på straxt över 4 tempo. In på lite mindre vägar och efter drygt 15 km är man på vägen till Nösund och när jag har sprungit ca 17 km så blir jag rejält trött. Det känns att man har sprungit ganska mycket nu för energin är slut. Som tur är har jag med mig en gel så jag tar mig hem med mätaren på rött. Passet landar på 21 km i 4:41 tempo.

   21 km passet

Per:
Jag började dagen med en morgonjogg på ca 8 km. Benen var sega efter gårdagens intervaller och protesterade till en början, men efter ett tag så gick det bra. Jag tog det lugnt och fint och sprang på straxt under 5 tempo, precis som igår. Solen sken idag också!

Eftermiddagens pass började jag och Helena tillsammans. Vi styrde våra steg förbi kyrkviken och in mot Stockenområdet. En mycket trevlig tur som är omväxlande gräs, stig och lite klipphällar. Benen kändes bättre och det flöt på bra. Efter ca 9 km skildes vi åt och Helena sprang hemåt. Jag tog en extrasväng för jag ville få ihop några km till. Ut på stora vägen mot Ellös och ned till höger mot Nösund och sedan in på den lilla grusvägen över berget så jag kom ut ungefär vid kyrkan igen. När jag närmade mig huset såg jag att det saknades ett par hundra meter så jag tog ett ärevarv i hamnen innan jag sprang hem och passet blev 13 km och dagen totalt blev 21 km.

Löpare på väg!

Helena:

Dagens runda blev samma som uppvärmningen igår, fast två varv och totalt 10 km. Till skillnad från igår då magen bråkade kunde jag den här gången njuta av den vackra och skiftande naturen. Det är verkligen annat än att nöta asfalt i Stockholm.

Hälleviksstrand