Senaste inläggen
Helena:
Jag springer! Hängde med Per bort till Sätrahallen ikväll för att prova på det här med löpning. Kändes väldigt underligt att springa igen, men samtidigt otroligt skönt. Och kul att träna med Per igen, det var ju ett tag sedan sist...
Fick ihop 3 x 1000 m innan jag valde att kliva av. Vågar (och orkar inte...) inte mer så här första gången. Måste hålla mig till mitt mantra. Sakta men säkert.
Per:
Efter två besök hos sjukgymnasten tidigare och ett hos kiropraktorn igår så har det känts så bra att jag vågade mig på ett lite snabbare pass idag. Och trevligt nog så hängde Helena på till Sätrahallen. Det var länge sedan vi hade en teamträning i Backebo Runners (dvs med kläderna på alltså) och det var mycket trevligt att träna tillsammans igen. Jag hade tänkt att springa 2000 meters intervaller, men när jag startade så insåg jag ganska snart att det gick fortare än så så jag tänkte om till tusingar istället. Orkade bara fyra stycken, på den femte klev jag av efter 600 meter. Flåsade som en blåsbälg och hade ingen ork kvar. Men tiderna var rätt ok med tanke på all ofrivillig vila, mellan 3:29 och 3:24. Men det viktigaste var att det kändes bra i ljumsken, sköönt! Men det blir inget IVDM 3000 meter på lördag tyvärr. Jag får hitta en 3000 meter tävling senare i vinter i Stockholm. Om någon känner till någon sådan där även glada amatörer är välkomna så tar jag tacksamt emot tips.
Per:
Nu kör vi lite rehabträning. Eller snarare Helena gör det och jag sköter musiken och instruktioner. Rätt kul faktiskt, man kanske skulle bli spinninginstuktör. Man liksom kan ta ut sin egen träningsiver på andra. Man blir inte ens svettig, men det blir Helena vill jag lova. Hehe...
50% av Backebo rehab
Själv körde jag lite försiktigt på löpband på lunchen (häromdagen stod de och delade ut tre veckor gratis träning på ett gym i Kista och jag nappade direkt. Bra timing med tanke på snön och halkan). Det blev totalt 8 km med fyra kilometer långa fartökningar, två i fyra fart och två i 3:45. Och skönt nog så känns det bra i ljumsken, ta i trä. I morgon ska jag träffa min sjukgymnast och få lite styrkeövningar, det blir nog bra. Förra gången jag träffade honom tyckte han jag såg lite svag ut i sätesmuskeln och han trodde det kunde vara orsaken till min ömma ljumske. Vi får se, men det går definitivt åt rätt håll för Backebo Runners nu.
Helena:
Oj, oj - nedräkningen har börjat och nu gäller det att komma igång med träningen. Från 0 till 42,2 km på ett halvår. Årets första förkylning är avklarad och rehabträningen med TSM har kommit igång. Nästa vecka börjar konditionsträningen på löpband och cykel. Sakta men säkert är mantrat att rabbla.
En extra sporre till nystart fick jag häromdagen då jag såg att jag hamnat i startgrupp 1A i LT10. Äntligen! Att seedningsreglerna utökats med 3 min gjorde förstås sitt till, men lite av ett plåster på såret känns det som efter det snöpliga slutet på förra årets lopp som inte ens fick en start.
Per:
Helena har ju varit skadad en tid (men lyckligtvis på väg tillbaka nu) och nu har jag tyvärr gjort henne sällskap på avbytarbänken. Har nämligen fått ont i en ljumske som kräver vila (det är bristen på svettiga träningskläder som håller lukten av pungråtta i badrummet borta). Jag körde rätt hårt förra veckan och i söndags på passet kändes ljumsken lite stel i början och tänkte inte mer på det men på måndagen fick jag ont och har vilat sedan dess. I min ålder har man inte råd att vara skadad, man har för dåligt läkkött och tappar för mycket. Men det är antagligen en överansträngning, det har hänt mig förrut. Lyckades få en tid hos en sjukgymnast (som Helena har kommit i kontakt med på TSM) och var hos honom idag. Han tyckte jag var för stel och hade för korta muskler (surprise!) samt var lite för svag på baksidan i förhållande till framsidan. Så nu har jag fått ett stretchprogram som skall köras igenom tre gånger per dag. Undrar hur kollegorna kommer att reagera när jag lägger mig på skrivbordet och sträcker ut höftböjarmusklen? Men de tycker redan jag är konstig så det gör inget. 
Råttan på bilden har inget med innehållet i texten att göra,
den var jultrafikens första offer.
Helena:
I morse drabbades ca 23.000 abonnenter i sydvästra Stockholm av elavbrott. Per var ute på en morgonjogg inför dagens intervallpass och märkte inget av det (förutom att han noterade att det var ovanligt mörkt i alla hus...) medan jag stod med näsan in i garderoben när det plötsligt blev becksvart.
Tunnelbanan slutade fungera på sträckan förbi vår station och bussen börjar inte gå förrän på måndag så när morgonbestyren var avklarade började jag promenera in mot stan. Och vilken morgon det var - solen sken från klarblå himmel, det var vindstilla och bara någon minusgrad. Det blev 3 km promenad innan jag hörde på radion att tunnelbanan börjat gå igen och jag kunde slinka ner på närmsta station för vidare transport. Känns som jag fick till ett perfekt "träningspass" och en rejäl dos D-vitamin på köpet tack vare ett tekniskt fel i ett ställverk. 
Helena:
...löpmängd: En fin kurva fram till störtdykningen på hösten. Liknar mest ett börsras...
...uppvärmning: Som den stressade storstadsmänniska man blivit gäller det att utnyttja tiden maximalt. Så varför inte använda transportsträckan på ca 1 km från parkeringen vid infarten till Hagaparken till starten när årets Parlopp skulle springas? Särskilt som det var enda chansen att hinna i tid till starten...
...lopp: Helt klart Stockholm Halvmarathon som var något av examen efter sommarträningen med TSM. Sprang över förväntan och kom i mål på 1.36.27 och en 88:e plats.
...DNS: Tjejmilen, LT10 och Hässelbyloppet. Alltid en besvikelse att inte kunna springa planerade lopp.
...bittra tårar: Fälldes strax innan starten på Lidingö. Och fler skulle följa de kommande två månaderna när kryckorna var mina ständiga följeslagare.
...förståndigaste beslut: Att inte försöka mig på att genomföra LT10. Vågar inte tänka på hur illa det kunde ha slutat.
...tålmodigaste: Min Per så klart. Som stöttat och peppat, i medgång och motgång när jag som mest behövt det. Vad vore livet utan dig?
Han kan sabrera också!
Per:
...löpmängd: 309 mil. Nio fler än i fjol.
...lopp:
IVDM Sätrahallen 2011-01-16 3000 m 10:20.45
Premiärmilen 2011-03-27 38:53
Paris Marathon 2011-04-10 3:00:55
Kungsholmen runt 2011-05-07 36:47
Klubbmatch Ericsson-Telia 2011-05-12 (10km) 39:04
Göteborgsvarvet 2011-05-21 1:21:47
Parloppet 2011-06-09, 5km 17:14
Grevskapsloppet 2011-07-02, 10 km 36:45
Musköloppet, 2011-07-09 10km 37:20
Midnattsloppet 2011-08-13 37:01
Kistaloppet 2011-09-10 38:09
Hässelbyloppet 2011-10-16 36:39
Solsidan runt 2011-10-22 (10km) 37:42
New York Marathon 2011-11-06 2:59:25
Nyårsloppet 2011-12-31 (10 km) 36:39
Så här har det sett ut. Inga pers men det har gått rätt så bra ändå. New York var årets höjdpunkt, så himla kul! Jag var trött efter den ganska jobbiga bron över från Queens till Manhattan men när man kommer ned på 1st Ave så möts man av ett hav av skrikande människor. Mäktigt. Den bilden har jag på näthinnan och plockar fram när det går tungt. Att vi också hade så trevligt tillsammans alla fyra och hann se massor av stan trots Helena på kryckor gör det också till årets semester.
Paris var också en höjdare, både som lopp och semesterresa med Helena och barnen.
På Midnattsloppet kände jag mig väldigt stark och fick till en bra tid.
...mindre lyckade lopp: Premiärmilen gick inte bra, ett skitlopp. Kistaloppet gick inte heller speciellt bra men jag vann en mobiltelefon i alla fall. Och Frank. Han sover numera i sängen.
...sko: Saucony Mirage. Otroligt skön, lätt men fulldämpad. Funkar till allt.
...träningsläger: Grövelsjön. Jag och Helena åkte upp en långhelg i oktober och jag fick in ett par sköna "höghöjdspass" bl a över Dyllen.
...skitmånad: Februari. Jag har åkt på förkylningar i februari, ofta två stycken efter varandra, tre år på raken. Måste bryta den trenden nu.
...insikt: Jag har nog hamnat lite på en platå under året och behöver få till ordentliga långpass och hårda intervaller nu under vintern för att förbättra mig. Har fått bra analyshjälp av Mikael M och jag är försiktigt optimistisk inför 2012.
...mest saknade träningskompis: Helena som har hoppat på kryckor under en stor del av hösten. Nu är hon på G igen och jag ser fram emot alla träningspass vi ska ha tillsammans i vinter och vår. Hon är min återhämtningscoach, träningskompis och älskling! Jag älskar att resa och träna tillsammans med henne.
...spurt: Nyårsloppet i Vallentuna. Hela andra varvet låg jag 20-40 meter bakom en kille och ett Pre citat malde i huvudet; "Something inside of me just said 'Hey, wait a minute, I want to beat him,' and I just took off". När det är ca 200 meter kvar blir det en liten nedförsbacke där jag lyckas uppbåda de sista krafterna och får upp farten ett snäpp och lyckas ta mig förbi killen och säkra 10:e platsen. Väl i mål är jag så trött att jag missar att ta medalj och då kan ni ju förstå själva hur slut jag är :-)
...förebild: Min pappa som vid 78 års ålder fortfarande jobbar långa dagar i skogen och inte visar några tecken på att vilja dra ned på takten. Inte varje dag men säkert 3-4 dagar per vecka. Jag hoppas jag är hälften så stark vid den åldern som han är.
Backebo Runners:
...löparkompisar: Jerker och Henrietta från Linköpings Löparklubb. Alltid lika kul att träffas och springa stora som små lopp ihop. Särskilt som den inbördes placeringen numera aldrig är given för tvåan, trean och fyran.
...fan club medlem: Micke W som sprungit ett par lopp för Backebo Runners Fan club. Vackert!
...vin: En Champagne så klart. 1996 Pol Roger Brut Rosé. Perfekt att avnjuta en varm sommarkväll tillsammans med goda vänner.
Foto: Micke Sjöblom, www.zebrabild.com
Jerker:
Har fått förtroendet att förära bloggen med ett gästinlägg och ska se vad jag kan bidra med, om inspirationen infinner sig.... så jag får väl börja med ett: Hej! ;-)
Fredag kväll: Vi (Henrietta o jag) är inbjudna på pastaparty/laddning hos Helena och Per i Backebo Runners klubbstuga, och vi mottages väl. Kyckling med pasta och Portugisiskt rött fungerar alldeles utmärkt och till dessert citrusfrukt med en "glassröra" med hasselnötskräm vars bunke Per gladeligen skrapade rent. Sängdax!
Lördag morgon: Helena smyger in och ventilerar ett förslag till nytt PM: Vi struntar i löpningen och tar en låång sovmorgon...lyder förslaget...men vi vill nog alla inte riskera att i efterhand bittert ångra att vi inte sprang ett sista lopp under 2011. Så: Ursprungsplanen står fast och vi samlas snart kring ett uppladdande frukostbord med gröt och Bodils plommonsylt.
Ute är det på väg att bli ett riktigt fint löparväder: soligt, klart, friskt och utan vind men några kylande minusgrader, 4 stycken närmare bestämt.
Väl framme i Vallentuna, nu 5 minus, flyter det på med nummerlapps- och mössutdelning, lite uppvärmning, alltså UPPVÄRMNING! och allehanda toabesök som sig bör...
Allt funkar helt okej och det känns skönt att kunna vara inomhus fram till alldeles inpå start. Det känns faktiskt skönt att vara på plats trots att jag har en viss oro inför loppet och hur det ska kännas och funka med tanke på den senaste träningskvoten, trilskandes knän och hälsenor, och sist men inte minst en nysträckt rygg som inte vill vara med så som jag vill utan lever sitt liv med strålande smärta osv osv. Nog om alla gubbkrämpor nu......
Vi ställer upp oss, jag, Henrietta och Per på startlinjen och Helena i position med kameran för lite snygga actionbilder. Banan ska vara "nypreppad" med både sand och salt, men annars har vi ju i år inget vitt vinterväder alls.
Lite trångt i första kurvan, Per försvinner i väg som vanligt, Henriettas rygg har jag lite kontakt med under första kilometern innan även den försvinner i fjärran...men jag pinnar på. Lite betongsuggor som skall stoppa biltrafiken i bostadsområdet står lite illa till och kommer snabbt på trängseln, men det är ju inget som stoppar löpartågets framfart.. Vad jag vet så sker heller inga missöden här, inte eller någon annan stans längs banan.
Det är en tvåvarvsbana och löps mestadels längs cykelbanor genom villaområden och bland hyreshus. Strax innan varvningen står Helena med kameran redo och skjuter bild efter bild när vi passerar, senare under kvällen kommer dessa noga studeras för diverse analyser om löpsteg, grimarser och medlöpare.
Nu är jag halvvägs, ganska trött och ett endaste finger som jag fryser nåt alldeles om, men har inga skador som förvärrats så jag lägger in en växel till och börjar spana in möjliga ryggar, likt villebråd, framför mej som jag intalar mej att jag ska kunna beta av en efter en, sakta men säkert... Plockar några placeringar då och då, men har också vissa som springer ikapp och om mej själv, och DET tycker jag är fult.....att helt utan skam kopiera MIN taktik...det är ju jag som ska avancera uppåt i den ännu ej existerande resultatlistan.
En ganska lång, kraftig och kännbar uppförsbacke har vi att ta itu med längs banan. Där känner jag mej stark och tjänar säkert något på det, även om jag bara har någon enda ren passering just precis i backen, så har jag heller inga som tar mej just där... Det stärker mej lite i psyket....och jag pinnar vidare.
Foto: Micke Sjöblom, www.zebrabild.com
Efter 9 kilometer larmar klockan både med konstant pipande och även med vibrationer. "PRESS ENTER" står det, och jag lyder men utan framgång. Min redan trilskandes klocka (den också..) vill inte tystna. Den bråkar sedan nån vecka genom att inte visa sidorna där jag ställer olika värden, men FOT och MILES visar den minsann, bara..... Men men, bara en kilometer kvar nu så det får väl kvitta, löper på....och gör allt för att hålla avståndet till dom som jag känner jagar mej och redan har tagit in på mej... Ett ganska kort upplopp, så som jag upplever det, men en något långsträckt utförslöpa som jag försöker utnyttja och jag startar EBK´n (EfterBrännKammare).
In på Vallentunaskolans "stadion", i första kurvan får jag kontakt med mitt sista offer i loppet. Han ska jag ta!!! ....så hinner inte de jagande heller ikapp mej. Fokus och full fart och in i mål....klart.....gött!!!
Medalj, varm saft(eller vad det var) och banan. Promotar lite för Linköpingslöparklubb när Fyrishovs IF visar intresse.
Helena bjussar på fika i matsalen i väntan på prisutdelning, hoppas vi.....för vi vet inte riktigt hur det gått. Jag har en 96:e plats, Per 10:e plats och Henrietta, som har chansen till att förära ett pris utöver ära och medalj visar sig ha sprungit in som tjej nummer 6 och priser ges i varje klass till de 6 främsta löparna.... Det gick ju vägen, kul.
Frusna löpare packar in sig i bilen mot Mälarhöjden för en återhämtande korvlunch, samkväm och fortsatt nyårsfirande natten lång..... Vilken dag!!
Helena testar att springa lite. Skönt att se att tekniken fortfarande sitter...
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
