Senaste inläggen

Av Backebo Runners - 14 oktober 2013 20:51

Helena:

Redan efter Kalmarmilen i somras har både Per och jag velat försöka oss på att sätta nytt PB på milen, känns som den distansen fått stå tillbaka efter allt fokus på marathonlopp – både inställda och genomförda sådana. Och då låg ju Hässelbyloppet bra till. De senaste veckorna har jag i - bokstavligen - ur och skur sprungit mina tröskelpass och intervaller så nu banne mig skulle det bli pay back time.J


Fia kom och hämtade upp oss strax efter 10 så vi var verkligen i god tid ute vid Hässelby idrottsplats. Skönt att inte behöva stressa utan kunna vela om lämplig klädsel, gå på toa och värma upp. Och hinna prata med Martin, som också skulle springa, och Annika som för dagen var supporter. Det var verkligen varmt, nästan lite overkligt, men till slut bestämde jag mig för långärmat för SÅ varmt kunde det väl inte vara ute längs med banan?


Efter uppvärmning och stretch gick vi bort till startgärdet och när Per, som startade i första tävlingsklass, sprungit iväg gick jag och ställde mig hyfsat långt fram i startfållan. När startskottet bränt av händer samma fenomen som alltid, folk tokrusar och kryssar sig fram. Det känns som att jag blir omsprungen av varenda löpare och fastän jag inte vill ryckas med är det svårt att hålla eget tempo i början. De två första kilometrarna gick därför i 4:13 resp 4:12. Sedan hittade jag mitt eget tempo och efter ytterligare någon kilometer bestämde jag mig för att verkligen gå in för ett PB. Det fick bära eller brista men någon gång måste jag släppa försiktighetsprincipen och våga springa på.


Vid 5 km visade klockan på en tid under 22 min och kunde jag bara hålla i skulle ett pers inte vara omöjligt. Började räkna ner kilometrarna men sjunde och åttonde kilometern är inte helt enkla så här tappade jag lite fart. Sedan flackar det ut och strax efter 9 km fick jag syn på Stina & Johan som hejade på en Runday löpare 7-8 m före mig. Orkade precis påkalla deras uppmärksamhet och fick hejarop tillbaka. Strax efter stod Per och hejade och då lyckades jag till och med pressa fram ett leende (vilken skillnad mot tidigare år då jag bara fräst åt honom när han tilltalat mig under ett lopp...). Uppförsrakan längs med IP kändes oändlig och väl inne på upploppet hade jag inget extra att ge efter att de två sista kilometrarna gått i 4:11. Men hejarop ger alltid extra energi så handen åkte i alla fall upp i luften när jag hörde Annika från läktaren.


  
Hässelbyloppet sett från ovan


 

Stark i början, stark på slutet -snittade 4:23


Var helt slut när jag kom i mål men nöjd med att jag verkligen gett allt och inte gett vika för mina egna psykningar utan vågade ligga på runt hela banan. Och nytt PB blev det för oss båda! Jag förbättrade mitt med 37 sek till 43:55 och Per med 4 sek till 36:05.

    

ANNONS
Av Backebo Runners - 7 oktober 2013 21:24

Helena:

Med fyra veckor kvar till NYCM är det dags att klämma in längsta långpasset innan nedtrappningen börjar. Minst 30 km måste det bli för både fysik och psyke. Men ingen draghjälp får jag den här gången heller eftersom Per är på väg hem från Berlin så det är bara att stänga av hjärnan och ge sig ut. Det handlar ju trots allt bara om att springa ytterligare några kilometrar jämfört med förra söndagen...


De första kilometrarna bort till Hornstull är stela men sedan lossnade det. Över Västerbron, genom Rålis och längs med Norr Mälarstrand bort till Stadshuset. Måste bara stanna till och imponeras av denna pampiga byggnad!  


Fortsätter förbi Kungsan och snirklar mig bort till Strandvägen, springer förbi Diplomatstaden, längs med Djurgårdsbrunnskanalen och fortsätter ut på Djurgården.

  
På väg mot point of return


 
Hoppla, pågår det en tävling??


Springer och springer tills det tar stopp och jag har hamnat i trädgården nedanför Waldemarsudde. Här får jag sakta ner och gå i trappor och på grusgångar tills jag kommer ut på vägen igen. Strandvägen tillbaka men vid Kungsan viker jag istället av mot Slussen. Kommer in i ett flow längs med Söder Mälarstrand men vid Liljeholmsbron börjar det ta emot. Börjar bli hungrig  och trött i benen men har inte så mycket annat val än att ta mig hemåt.

    

Bara att bita ihop och följa uppmaningen...


När 30 km har passerats laddas batteriet snabbt ur och jag går på tomgång sista 3 km. Spanar efter Per för jag gissar att han gett sig ut på en runda så fort han kommit från Arlanda, men det visar sig efteråt att jag bara varit några hundra meter före de sista kilometrarna. Inte tillräckligt nära för att han ska ha kunnat komma ikapp men imponerande bra timing av honom ändå!

ANNONS
Av Backebo Runners - 29 september 2013 20:33

Helena:

Igår supporter på Lidingöloppet, idag "on my own" på långpasset. Var inte alls taggad för att ge mig ut (det har ju blivit så jädrans kallt!) så jag drog verkligen på det in i det längsta. Ett tag kunde jag skylla på att jag ville se nytt världsrekord sättas på Berlin Marathon men när det väl var gjort var det svårare att hitta en undanflykt. Hade det inte gått väl länge sedan frukost så jag behövde äta lite för att orka springa...? Till slut undrade Per om det skulle bli ett kvällspass men strax efter 12 gav jag mig i alla fall ut. Och sprang, och sprang. Ända till Göteborg innan det var dags att vända hemåt igen. 


Med bara ett hundra meter kvar ser jag Per komma cyklande. Efter 26 km är man inte så snabbtänkt så jag har svårt att fatta vart han är på väg, men då har han kommit för att möta mig med en Gainomax! DET är kärlek det.


 
Inte lika trångt i spåret idag...

Av Backebo Runners - 29 september 2013 16:22

Per:

I går sprang jag Lidingöloppet och det var sjätte gången i ordning. Den första gången var 1989 och det var ju ett tag sedan. Min bästa tid var från förra året då jag sprang på 2:07:58 och då var jag 10-15 sekunder sämre än Matte sprang året innan. Har väl inte riktigt fått till ett bra Lidingörace så kanske var det dags i år, formen har varit på uppgående ett tag så jag var riktigt laddad. Dessutom hade jag väldigt bra support i år. Helena, Matte, Johan och Stina var på lite olika ställen runt banan och det underlättar alltid att ha något att se fram emot under loppet.


I år hade jag förmånen att starta i 1A och det är ju inspirerande. Försökte ta det någorlunda lugnt vid starten men det är lätt att ryckas med. Efter 1-2 km börjar jag hitta mitt eget tempo som blir straxt under 4min/km på flacken. Andningen känns väldigt lätt och ledigt men benen är lite småtunga, men av erfarenhet vet jag att det brukar bli bättre en bit in i loppet. Efter ca 5 km står Johan och peppar och langar vatten och en bit fram emot Kyrkviken (~7km) står Helena och Matte och jag tar en gel av dem som jag öppnar lite senare. Här är en lättsprungen bit så jag drar på rätt bra.


  
Vid ca 7km


 
Henrietta vid ca 7km


Väl in i skogen börjar det bli mera kuperat och farten går lite upp och ned. Jag får väl slita lite och blir omsprungen av några stycken men när vi börjar närma oss halva loppet börjar det gå lite lättare och jag ökar något. Mellan 16-9 kvar är kanske den tyngsta delen av loppet men jag tar det försiktigt i uppförsbackarna och det rullar på rätt bra. Helena, Stina och Matte står vid 10,5 km kvar och jag får en ny gel.


 
Uppe vid ca 19,5 km, börjar se lite mera sliten ut


 
Matte springer med och peppar


Efter Grönsta backen försöker jag öka farten men blir trött nästan direkt. Kämpar en del och så plötsligt ser jag Johan (ca 7 km kvar) och han langar en gel och lite cola och det här ger mig energi och plötsligt börjar jag springa om en massa löpare. Abborren och Karins backe är tunga men när jag ser 29 km skylten drar jag på en långspurt och går om ett gäng löpare till. Fantastiskt skönt att komma in på upploppet och spurta in på 2:03:00 vilket ger plats 163 och nytt pers med 5 minuter! Skönt att äntligen få till ett bra Lidingölopp.


   
Upploppet och äntligen i mål


Mina femmor såg ut så här:

5 km: 19:29 @3:54 fart

10km: 19:31 @3:54

15km: 20:42 @4:09

20km: 21:16 @4:15

25km: 21:33 @4:19

30km: 20:23 @4:09


Henrietta gör också ett kanonbra lopp och springer hem en silvermedalj med bred marginal på 2:32:35. Otroligt bra!

Nu ska vi försöka få med Helena till nästa år och det ser lovande ut...

Av Backebo Runners - 18 september 2013 18:15

Helena:

Ena dagen sol och sommarvärme, andra regn och höstrusk. I lördags ställde jag mig med kusin Jerker och hans Henrietta på startlinjen till Stockholm Halvmarathon. Det var trångt i startområdet så det blev inte särskilt mycket till uppvärmning men jag har en nojja att bli trött redan innan ett lopp så jag brydde mig inte så mycket om det. Och tur var väl det för klockan tickade på och plötsligt var det dags att ställa sig i startfållan. Lika bra det, då hinner man liksom inte stressa upp sig och bli nervös.


 

Efter sol...


Henrietta och jag startade båda i A men medan hon inte drar sig för att klättra över staket för att få en bra startposition smyger jag in längst bak eftersom jag ändå alltid blir omsprungen i början. Men vid Slussen kom jag ifatt och kände att jag inte kunde ligga och trycka bakom rygg på henne så jag sprang om för att en stund senare själv bli omsprungen. Repris på förfarandet innan jag lyckades hålla avstånd, men det beror nog mest på att Henrietta hade problem med magen och fick hoppa in på Holken någon kilometer senare. Annars hade jag inte haft en chans.


Minns som vanligt inte särskilt mycket av loppet till skillnad mot Jerker som efteråt kan berätta om allt han sett och hört längs med banan. Det bestående intrycket för min del är att jag konstant sprang med solen rakt i ögonen (vilket inte kan vara möjligt) enbart fokuserad på att ta mig framåt. Så inne i min egna bubbla var jag uppenbart eftersom jag inte la märke till TV teamet som stod uppställt mitt i ”körbanan” vid Tanto, det blev jag medveten om först när jag kollade på sammandraget av loppet...


När 18 km skylten dök upp insåg jag att det inte var långt kvar till mål (snillen spekulerar...) och fick förnyade krafter. Sista kilometrarna gick på 4:19 resp 4:18 fastän det kändes som Skeppsbron aldrig ville ta slut. Skön känsla att äntligen komma i mål på tiden 1.37:50 Henrietta var strax efter på 1.39:04


På väg till det efterlängtade kaffet i målfållan lyckades vi hamna framför TV-kameran och fick representera nummer 7 och 8 i Lotto 2-dragningen, tursamt nog var det andra nummer som sedan drogs...


Igår kväll var det annan dresscode som gällde, långa tights och Goretex-jacka. Och sommaren kändes med ens väldigt avlägsen.

 

...kommer regn!
  

Av Backebo Runners - 1 augusti 2013 09:18

Helena:

Igår kväll sprang vi Kalmarmilen. Det är tredje året loppet arrangeras och i år var över 1000 löpare anmälda. För mig var det andra gången gillt eftersom jag sprang premiären men för Per var det debut.


Vi inledde dagen med en morgonjogg. På hemvägen började det regna men lagom till starten (som numera är synkad med SJ's tågtider...) blev det uppehåll och solen tittade fram.


Banan är väldigt flack men inte helt lättsprungen då vissa sträckor går på kullersten modell medeltid, såpahal träspång och knixiga 90-gradersvinklar. Det gäller alltså att ha koll på var man sätter fötterna och sakta in i gathörnen. Loppet har ingen seedning utan man får själv välja startgrupp och det funkade faktiskt riktigt bra. Per valde 35-39 min medan jag ställde mig mittemellan 40-44 och 45-49 min grupperna.


Högtalarna fungerade inte så bra i startområdet men startskottet smällde desto högre. Kilometrarna rullade på och klockan visade stadigt mellan 4:25 och 4:30. Efter 6 km tog jag rygg på en annan löpare som fick bli min "running partner" resten av loppet. Tack vare honom orkade jag springa om andra löpare istället för att som i vanliga fall gå upp bakom om ligga kvar och fega eftersom jag inte tror att jag ska orkar hålla tempot. Och på upploppsträckan fick jag till och med extra energi och kunde lägga in en spurt och springa in på 44:52 och en 27:e plats av totalt 309 i damklassen. Precis före mig i mål på 44:43 och en 26:e plats kom löparkompis Stina - kul!! Men lite märkligt att vi båda mådde illa precis efter målgång - var det nervositeten över att tävla på hemmaplan som släppte för oss....?  ;)

 
Helena i full kreta på upploppet!


Per:

Jag åkte på ryggskott på torsdagen veckan innan, men tack vare lite knäckning av ryggen på måndagen av duktiga Stockholm Rehab så var jag fit for fight lagom till starten på onsdag kväll. I och med jag hade tvingats vila några dagar så hoppades jag på lätta ben och bestämde mig för att göra ett seriöst PB försök, dvs under 36:09. Första halvan av loppet kändes väldigt bra och det kändes som 36 minuter fanns inom räckhåll, men efter 6-7 km började det gå rejält tungt samtidgt som vi fick lite motvind. Jag sprang helt ensam och km tiderna började krypa upp mot 3:40-45 så jag förstod att det var kört. Men jag slet på och kom i mål på 36:34, vilket är min näst snabbaste miltid någonsin så jag är rätt nöjd men samtidigt lite frustrerad. Hur svårt ska det vara att springa under 36 minuter? Jag tror det här var femte eller sjätte gången mellan 36 och 37 minuter. Nej, nu fårjag får träna hårdare helt enkelt!


 
Sluta stå och flina, börja träna istället...

Av Backebo Runners - 13 maj 2013 05:29

Per:

Vi har nyss kommit hem från en otroligt rolig och inspirerande resa. Huvudsyften var att besöka Matilda och se hur hon har det under sitt år som utbytesstudent men jag passade på att springa Big Sur Marathon också. Helena var tyvärr tvungen att avstå pga hennes onda fot. Det finns mycket att berätta om resan men här kommer ett inlägg om loppet, håll till godo!


Loppet går alltså på Highway 1, från Big Sur norrut till Carmel där målgången är. Starten är redan 07:45 för de kan inte stänga av vägen hela dagen. Vi bodde i Monterey och min buss gick 04:15 så det var bara att gå upp i svinottan och trycka i sig några medhavda Fazermackor med mjukost. Men vi hade ju landat 1,5 dygn tidigare så vi hade fortfarande svensk tid i kroppen så det gick bra. Bussresan var spännande, det var mörkt men månen sken så ibland såg man kustremsan och vattnet. Jag kan lugnt säga att spänningen och förväntningarna var på topp!


 
Obligatoriskt kaffe innan avfärd


Just där starten går ligger inte vid själva kusten utan en bit in i skogen vid någon form av större rastplats. Det var inte så farligt trångt som man skulle kunna tro när 3000-4000 personer skulle samsas och värma upp. Min vana trogen sprang jag (tillsammans med några elitlöpare) och värmde lite framför starten och när det var dags att ställa sig på startlinjen var det ingen trängsel att prata om, jag ställde mig kanske fem meter från startlinjen och sedan bar det iväg!


Första 1-2 km går ordentligt nedför så det var bara att rulla på. Ganska snart hamnar jag brevid en kille från Sacramento och vi börjar småprata lite. Det visar sig att han jobbar med ungefär samma saker som jag, fast på Intel. Efter några 7-8 km kommer vi ut till kusten och en ordentlig motvid slår emot oss. Vi börjar växeldra och snart har två till anslutit så vi är fyra stycken som turas om att dra i motvinden. Det rullar på bra, vi ligger runt 4:06-4:10 och farten känns behaglig.


 
Man ser på km tiderna att banan är kuperad

Runt 17-18 km är det en rejäl nedförsbacke och där splittras gruppen. Sedan börjar stigningen upp till Hurricane point, banans högsta punkt. Under ca tre km är det en ordentlig stigning och här fokuserar jag på att ta det försiktigt för att inte dra på mig syra och kommer in i en lugn, lagom ansträngade fart. Och ungefär här inser jag att det här kommer nog att gå rätt bra idag. Ända fram till hit hade jag inga större förhoppningar på tiden (förkylningen 3 veckor innan start, jetlag, en långflygning i benen etc), men känner mig stark uppför och snart passerar vi högsta punkten där det är dimma och stakt motvind men när vi rullar nedför börjar snart solen skina och vinden avtar.



Delar av stigningen upp till Hurricane point


   
Nedför från Hurricane point till Brixby bridge, vilket är halvvägs

Vädret skiftar hela tiden. Ena stunden skiner solen och det är varmt och vindstilla. Nästa sekund är det dimma och kraftig motvind. Det här skiftar flera gånger under loppet.


Halvan passerar på ca 1:30 så hoppet finns om att gå under 3 men andra halvan är tuffare och mera kuperad så det visar sig bli tufft. Sista milen börjar det blåsta lite igen men jag hittar en rygg att gå på och får lite lä. När det är 5-6 km kvar trycker jag i mig sista gelen (av 3) och går om han jag legat bakom ett tag. Nu börjar vi komma in i bebyggelse och vinden har avtagit igen. Nu ger jag allt för att gå under 3 för jag ser att det ligger på gärdsgården. Men det är hela tiden småkuperat och 2 km innan mål är det en rejäl backe igen och trots spurt så kommer jag in på 3:00:23 men är helnöjd ändå. Tiden är kanske inte så hävlig, men det räcker till plats 32 bland herrarna (drygt 1500 fullföljande herrar) och plats 4 i min agegroup. I mål står löparlegenden Bart Yasso och tar emot en, vilket var rätt kul. Både Helena och Matilda finns också vid målet och hejar på mig, vilket var det bästa på hela loppet!


     
Målgång i Carmel. Man ser att min klocka precis har passerat 3:00

 


Banan var otroligt vacker och krävande. Hela landskapet kring Big Sur är bland det vackraste man kan tänka sig och att springa en mara där var verkligen inspirerande. Rekommenderas starkt!


           
Bilder från kuststräckan 

 
Längs Highway 1


 
Några dagar senare körde vi vägen och det gick lättare!

Av Backebo Runners - 3 mars 2013 20:07

Helena:

Vinterns nötande börjar ge utdelning. Skön känsla när man klarar så mycket mer än man tror. Torsdagens snabbdistans med Per som farthållare var jobbig (han stod inte högt i kurs på sista kilometern kan jag lova...) men ett kvitto på att träningen går åt rätt håll. Per hade fått direktiv om att hålla 4:45 i åtta km efter att jag fått bestämma farten på uppvärmningen. Efter en trevande första kilometer på 4:50 och ett toastopp på den andra ökades farten för varje kilometer. Utan att jag fick veta något (eller märkte något heller för den delen), tror Per njuter i smyg av att pressa mig till bättre prestationer. Men sista kilometern genomskådade jag honom, den gick på 4:14 (!) och det pep i luftrören för varje andetag. Bara att bita ihop för att be om nåd finns inte, skulle aldrig tillåta mig nederlaget att vika ner mig. Och så är det ju så himla kul att kunna springa tillsammans så då pressar jag mig gärna "för laget". Totalt blev det ca 15 km, de sista på riktigt isigt underlag.


I lördags förmiddag stack vi ut på ett lugnare pass där vi efter ca 5 km skildes åt. Jag sprang ytterligare 3,5 km varav en över Västerbron med isig småspik piskandes i ansiktet. Inte undra på att jag sprang som snabbast där, ville bara komma bort från vintern. Tji vår. Snittade 4:56 trots att det var halt och att jag sprang odubbat, väldigt nöjd med passet.


Idag sprang jag drygt 25 km med TSM i snittfart 5:17. Söndagarnas långpass börjar verkligen göra skäl för namnet, lite som point of no return inför maran. Nu är det bara att hålla i hatten och springa med!


 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se