Per:
Idag körde vi långpass i värmen, Stockholm Marathonbanan skulle avverkas. Kom fram till starten vid halv åtta i morse och konstaterade att Stadion var låst så jag fick gömma påsen med överdrag i ett buskage utanför. Startade sedan i lugn takt och det var rätt stilla i staden. Siktade på runt 5 tempo och det var väl där jag låg ungefär. Hela första varvet flöt på bra, det fläktade lite och kändes inte allt för varmt.

När jag sprungit ca 17,5 km träffar jag på Helena som har med sig vatten och en banan, som jag girigt trycker i mig. Efter påfyllnad av vätskebältet fortsätter vi tillsammans på andra varvet och det är skönt med sällskap, tiden rinner på lite fortare då. Någonstans ute på Gärdet börjar det kännas att det är varmt idag, svetten rinner ordentligt vill jag lova och benen börjar redan kännas lite stela och från Cirkus och in mot stan får jag slita ganska ordentligt. Som tur är så har vi bestämt att ta ett fikastopp vid Dramaten och där blir det snickers, bulle och kaffe. Och mera vatten. När vi kör igång igen är det stelt men allt intag ger energi så det flyter på igen tills Norrmälarstrand, då börjar det gå tyngre igen och det blir rätt slitigt. En bit efter centralen tvingas vi stanna för att köpa mera vatten igen, det känns som man kan dricka hur mycket som helst, det bara försvinner. Nåja, vi joggar på och vi är rejält trötta de sista fyra kilometrarna och det känns väldigt bra att springa in på Stadion och göra det obligatoriska ärevarvet innan vi kan pusta ut. 43 km på 3:55 (netto) blir det till slut.

Nu var det i och för sig väldigt varmt (termometern visar drygt 30 när vi kommer hem), men det var jobbigare än förväntat och jag funderar lite på hur länge lite tyngre pass sitter kvar i kroppen? Jag sprang ju 25 km i måndags och var bra slut efter det men det känns som kroppen återhämtar sig på någon dag eller två, men det kanske den inte gör? Jag vet att Szalkai i sina marathonprogram skriver om sista överlånga passet skall vara senast tre veckor innan maran, vilket jag har tyckt låter länge men det kanske ligger något i vad han skriver. Är det någon som har koll på det här?

Helena:

Vilket stolleprov att ge sig ut och springa långpass i Stockholm City på årets (?) varmaste dag! För min del blev det 25 km och bitvis var det riktigt, riktigt jobbigt. Distansen var OK men värmen tog ut sin rätt ganska tidigt på rundan. Men i mål kom vi och det var riktigt skönt att få hälla ut sig på en bänk på Stadion, blicka upp i himlen och pusta ut. Och så är det förstås kul att vi kan springa sådana här pass tillsammans!

Per:
Eftersom jag ska köra en mara i september så försöker jag ta mig i kragen och springa ett långpass en gång per vecka och helgens blev, pga Trosa, inte av förrän igår. 25 svettiga kilometrar från Kista till Backebo sprangs. Hade glömt att fylla på med gel/bar i ryggsäcken så två bananer var all färdkost jag hade och det räckte nästan. Var bra trött på slutet, men Helena mötte upp nere vid Mälaren med en bar och resorb, sedan kastade vi oss i spat. Underbart skönt!

Idag sprang vi 10 km tillsammans i lugn fart i duggregn. Skönt. Vi lade in några fartökningar för att få lite pulshöjning och det flöt på bra.

Som vi tidigare hintat om så kör vi på lördag alla långpass moder, dvs vi springer Stockholm Marathons bana i lugn fart med ett fikastopp vid Dramaten på andra varvet. Jag kommer med bussen 07.25 och startar alltså ca 07.30 (obs! ny tid för att undvika värsta hettan) vid Stadion och Helena ansluter vid Fältöversten på andra varvet. Det bör bli vid ~09.00. Hoppas vi kan bli några stycken, vilket har indikerats tidigare. Varmt (!) välkomna och lämna gärna en kommentar så jag vet.

Per:

I kväll sprang vi Trosa Stadslopp för första gången och det var en trevlig tillställning. En bana som gick runt i staden och massor av folk som kantade sträckan. Enligt hemsidan brukar Trosa gå "man ur huse" för att titta på loppet och det stämmer nog, jag träffade t ex Patric (en fd kollega) under uppvärmingen.

Jag ställde mig ganska långt fram för att inte fastna i den trånga första delen av banan och hann växla några ord med Magnus innan start. Vi var överrens om att man bör ta det lite lugnt första km för att inte syra ned sig allt för mycket i början och när starten går så lyckas jag nog med det också. Först km går snabbt, men behärskat på 3:33 och jag känner ganska snabbt att kroppen är med idag. Jag plockar några placeringar första 4-5 km, sedan blir det tyngre men jag hittar någon rygg att hänga på. Vid ca 7-8 km är det några småbackar som är riktigt tunga och jag blir omsprungen av någon men glädjande nog kommer krafterna åter och jag kan spurta förbi på upploppet. Tiden blir 32:27 och placeringen 41/705 totalt, men min åldersklass (40-44) vann jag!

Jag är mycket nöjd med det här loppet. Även om jag var tokslut vissa partier så kunde jag ligga bakom någon rygg och "vila" en bit och sedan öka igen. Just det här att kunna återfå krafterna under ett hårt lopp har jag längtat efter. Jag har inte känt så här sedan Midnattsloppet förra året, kanske är formen på gång nu!

  
Hej vad det går... 

Helena:

En som inte har en toppform på gång är jag (känns det som i alla fall) men trots det snittade jag 4:33 och kom in på 40:37. Det räckte till plats 37 av totalt 275. Men då hade jag också kämpat mig runt banan. Gissar att det är min lilla träningsmängd (läs lathet) sedan GV som straffar sig nu. Fast om man ska börja laborera med siffrorna så var det inte så pjåkigt ändå. Med 1,1 km kvar till milen och högt räknat ytterligare 5-6 min hade jag satt nytt pers. Kanske håller jag helt enkelt på att jobba mig upp mot en formtopp?

Leader of the pack :-)

Annars var det ett väldigt trevligt lopp med skön stämning längs med en fin bana. Kom ifatt legenden Evy Palm efter halva sträckan och vilka ovationer hon fick! Passade på att "snylta" och njuta av dem innan jag sprang om och det blev betydligt glesare mellan hejaropen... Summa summarum är det här definitivt ett lopp som som jag gärna gör om!

  
Medalj i tjusig Nobelförpackning!

Helena:

Äntligen har resultatet från årets Koncernmästerskap i halvmarathon blivit klart!

Måste erkänna att jag varit ganska spänd på hur jag skulle hamna men min insats i GöteborgsVarvet räckte till en tredje placering (av elva fullföljande) i D40-klassen. Klart godkänd debut på den distansen alltså!

Nu väntar jag bara på att få medaljen hemskickad så att jag kan utöka min samling!

Helena:

Första halvårets sista träningspass blev ett lugnt återhämtningspass (hur länge till kan jag kalla mina löppass för det??) på 7 km. Början var tung, men mot slutet ville jag öka på farten lite men det fick jag inget gehör för av Per. Har nog aldrig tidigare varit med om att det är han som hållit igen så han måste vara bra sliten.

Summerat sprang jag mycket mer i mars än påföljande månader och allra minst i juni. Konstigt egentligen för det är ju nu som förhållandena är som bäst. Helt klart måste jag utöka mina rundor med längre distanser. Och det kommer det att bli i juli! Nästa helg hänger jag på Per andra varvet av Stockholm Marathon banan och veckan därpå ska jag vara med och "provlöpa" OS-banan ut till Sollentuna. Gissa vad jag har i kikar'n...    

Per:
Kom hem i lördags från Korsika och söndag morgon drog jag iväg på ett fint långpass på 32 km. Hade planerat det till lite längre men fick lite känningar både här och där på slutet så jag kortade ned det lite. Igår så sprang jag och Helena ett lite lugnare pass längs Mälaren och det var fantastiskt skönt, vilken värme även sent på kvällen. Det blev ett återhämtningspass helt enkelt. Idag sprang jag från jobbet i Kista och hem. Provade en sträckning som jag inte sprungit eller cyklat på väldigt länge, nämligen rakt genom stan. Kul med lite omväxling och mycket att titta på men trafiken är inget vidare kul. Jag startade lite hungrig så jag var beredd på vad som skulle komma och mycket riktigt, efter ca 10 km stod min mätare på rött. Som tur var hade jag en bar i ryggsäcken som jag kunde mofsa i mig och då fick jag energi i ytterligare ~5km och sedan hade jag en gel som jag tröck i mig och den tog mig resten av vägen hem. 21 km blev det och benen var rejält stela på slutet. Jag är nog lite sliten nu efter 7 backiga pass på semestern och 63 km på tre dagar efter hemkomst. Måste dra ned lite så jag piggnar till inför trosloppet på fredag, är lite för klen helt enkelt!

Helena:

En veckas blogguppehåll har definitivt inte inneburit en veckas träningsuppehåll, nejdå, vi lämnade bara Stockholm för en vecka på Korsika utan kontakt med omvärlden.

Backebo Runners goes Corsica

Löparskorna var naturligtvis nedpackade, men för min del handlade det mer om att hålla träningsmoralen uppe (det blev i alla fall 3 pass och 25 km) än att prestera något. Det var aldrig tal om lugna löprundor utan snarare tuffa pass på steniga vandringsleder i kraftigt motlut. Och gick det inte uppför så bar det nerför med samma lutning.

Maximalt fokuserad 

Benen kändes som bly och hjärtat flyttade till öron/halsregionen där det slog med panikartad frekvens. Jag flåsade så det måste ha hörts över hela nejden för när andningen äntligen normaliserades kom följdfrågan "är du med?" från Per...

Helt omedveten om fotografen...

Belöningen på toppen av löprundorna kom i form av vidunderlig utsikt över det bergiga landskapet och det blå Medelhavet. Med springskorna på får man se omgivningarna på ett litet annorlunda sätt än om man bara håller sig till stranden och staden.

Var är vi? Vart ska vi?

Per:

"Glöm allt du hittills lärt dig om trailrunning, detta ÄR trailrunning" sa jag till Helena när jag fick med henne på ett bergspass upp på sluttningarna ovanför Ile Rousse. Det var ett eldorado om man gillar terränglöpning och fantastiskt vackert där man sprang mellan olivträden. Det enda ljudet som hördes var rasslet från små öldlor som man skrämde upp, enstaka getter samt det ljuva brummandet från Hercules, antagligen fullproppad med fallskärmsjägarlegionärer (de har sin bas på Korsika, i grannbyn Calvi).

  
Uppåt!

Det var speciellt en led som jag sprang flera gånger med lite olika varianter. Den slingrade sig fram från byn vid havet upp mot ett antal bergsbyar, där tiden såg ut att ha stått stilla. Leden var bitvis väldigt bra för att sedan bli lite snårigare och sedan bättre igen. Och uppåt mest hela tiden. Det var som att springa i Abborrbacken, fast den tog aldrig slut.

 
Blicken i backen    

Det blev 7 pass totalt. Inga riktigt långa pass räknat i km men det kändes ordentligt i benen ändå. Bra träning inför LL!

    
På väg ned