Helena:

Idag skulle vi egentligen haft teamträning, men Per kände sig sliten och var trött i knät så han föreslog att vi skulle skjuta på träningen till imorgon söndag. Jag var dock så himla inställd på att sticka ut och springa och ville inte missa ett löppass i det härliga vårvädret så jag hummade bara lite och tänkte att det kan du glömma.

Hade tänkt ut en runda men var nära att ge upp efter bara en kilometer då benhinnorna sved och kaffet jag druckit någon timma tidigare gjorde sig påmind. Vätskebältet med den kalla O'boyen var inte helt bekvämt att ha på och gjorde att jag mådde illa. Men nä, så lätt kan jag väl inte ge upp? Men ett buskage måste jag hitta annars kommer det att hända en olycka...

Efter 4-5 kilometer började det att lossna i benen men nu började jag att bli alltmer desperat. Strax innan Årstabron insåg jag att det här var min sista chans utanför tullarna och med ingen människa i närhet (vad jag kunde upptäcka) tog jag risken till förargelseväckande beetende bakom en tall. Jag var bara tvungen...

Lättat sprang jag vidare och fick till slut ihop 16 km med en snittfart på söliga 6 min/km. Men då ingick som sagt en paus och ett par partier med smältvatten som jag fick balansera förbi på snökanten. Min längsta distans hittills och dessutom genomförd på egen hand!

Per:

Det var långpass inplanerat idag, från jobbet och hem. Faktiskt samma väg som jag sprang för första gången för 10 år och 2 dagar sedan. 17 mars 2000 körde jag samma bana som idag, jag har för mig att då tog det 2:40, idag gick det lite fortare 2:23 (vilket ger 5:34 i snitt på 26 km) men det var riktigt tungt. Var tveksam till hela långpasset och funderade starkt på att korta ned det vilket är enkelt, bara att springa rakt fram vid Brommaplan istället för att vinkla ned mot Mälaren. Men så blev det inte, utan ned till Mälaren och där var det rena isgatan, sjön kyler. På vissa partier blev jag tvungen att springa vid sidan av spåret, det blev helt enkelt för halt och isigt. Och då hade jag ändå mina Icebug. Men jag tog mig hem till slut och efter en pizza och lite Barbera så känner jag mig rätt ok.

Kista-Mälarhöjden 26 km  

Jag har kommit till insikt att jag de senaste tre veckorna tre månaderna enbart har tränat uthållighet och i princip inget VO2 max eller maxfart. Det är väl inget större fel i det om man vill bli en ardenner men det är ju inte riktigt syftet med träningen. Från och med nästa vecka måste jag (och Helena) komma igång med lite intervallträning så vi kan öka farten. Och få upp steget lite, jag har börjat springa som en ardenner också!

Per:

Jag och Helena stack ut på säsongens första vårpass, dvs utan broddar och utan Icebug. Det var första gången på kanske tre månader som jag sprang i mina sköna Nike Zoom Elite. Jag har hela vintern trott att det skulle vara som att komma tillbaka till ett normaltillstånd när jag snörde på mig mina Nike igen, men konstigt nog var det precis tvärtom. Det kändes konstigt helt enkelt. Men vi sprang på lite försiktigt och jag koncentrerade mig på att försöka landa på framfoten och efter ett tag började det kännas någorlunda ok igen. Men det tar nog några pass innan steget blir bra igen, lustigt vad fort man anpassar sig till nya förutsättningar. Hur som helst så var det jätteskönt att komma ut och känna lite vårvärme och visst är det skönt med normala skor igen. 11 km blev det och i morgon väntar långpass längs Mälaren, tjoho! Dock med Icebug igen...

Släpp skorna loss, det är vår... Broddarna har gjort sitt!

Per:

Blev uppvaktad med kaffe och sång i morse, mycket trevligt. En hel drös med presenter också, tack!

Väl på jobbet blev det en lunchjogg på initialt ganska stela ben. Efter ett par kilometrar så släpptde det och det hela flöt på ganska bra men jag tog det försiktigt. Passet hem igår satt fortfarande i och nu gäller det att inte skada sig.

I morgon väntar ett teampass med Helena.

Dagens pass:13 km

Snittfart:      4:52 min/km

Veckomäng:  48 km

Ålder idag:    44 år

Helena:

Tycker jag har lyckats skapa ett behov av att komma ut och springa. Två kvällar i rad har jag avverkat 10 km på varierat underlag - från asfalt till ren blankis - med allt sämre broddar på skorna. Det började med att jag (eller jag och jag förresten, P fick hålla i avbitartången) i helgen fick knipsa bort de metallspiraler som satt under höger hålfot för de tog emot vid varje fotnedsättning och gjorde förbaskat ont. Såg då att gummikonstruktionen höll på att ge med sig. Under måndagens pass lossnade en "fjäder" och ett "gummiband" gick av, metallskrotet tråcklade jag dit igen men ännu mer gick sönder under gårdagens löprunda. Fick fästa metallen under kardborrebandet på sidan av skon för att inte snava på mina egna fötter. Resultatet blev ett fint blåmärke på foten eftersom metallen legat och gnagt mot skon som i sin tur gjorde avtryck på foten.

Onaturligt slitage??

Avslutade gårdagskvällen med en minst sagt ljummen dusch som endast en legionellabakterie skulle uppskatta - varmvattnet hade använts lite väl frikostigt tidigare under kvällen... Inte precis vad man vill uppleva efter en löprunda i vinterkyla.

Per:

Det var nära att dag två i min 100 km vecka slutade i fiasko idag. Jag hade planerat att springa hem från jobbet och hade verkligen sett fram emot det passet hela dagen. Solen sken och jag var laddad och eftermiddagen var rätt lugn så jag kunde checka ut i skaplig tid. Glad i hågen går jag ned i källaren på jobbet och börjar byta om. Kalsoner och tröja ett på, tröja två på och tröja tre på. Strumpor på, byxor på, Nej inga byxor! Vad är detta? Mitt nöt, jag har glömt byxorna hemma! Stor frustration! Jag blir så j..vla irriterad när jag inte får till ett planerat pass. Vad gör jag? Förra gången det hände hade jag sån tur att jag kunde låna ett par brallor som hängde i omklädningsrummet, men sån tur har jag inte idag. Springa i kalsonger hem? Nej, för kallt. Nu består ju Backebo Runners inte av en person utan två så jag ringer Helena (som har kontor i huset brevid) för att diskutera olika möjligheter. Helena erbjuder sig att springa in i Kista C och köpa ett par (hon behöver ändå ett par till Premiärmilen visar det sig) och det gör hon. Straxt kommer hon till mig med två par brallor som vi båda provar och det blir det billigaste paret som vi fastnar för. Tack älskling, I owe you one!

Så, med Queen i öronen kan jag springa hemåt och det blir klassresan (Kista-Tensta-Bromsten-Spånga-Bromma-St Essingen-Gröndal-Mälarhöjden), 21 km. Efter ca en timmes löpning blir jag väldigt stel i benen. Ska man bli det? Nej, absolut inte. Jag måste träna mera!

Per:

Det blev ett sent pass för Backebo Runners. Jag och Helena startade tillsammans och sprang längs Mälaren på isiga stigar mot Vinterviken. Helena följde med mig till andra sidan Trekanten, vid Liljeholmen. Där sprang Helena hemåt och uppåt genom Aspudden och jag fortsatte över Liljeholmsbron för att köra min 14 km runda. Benen kändes ganska stela idag trots söndagsvila men jag tog mig runt. Veckans första pass avklarat.

Per:

Lite dålig fart på bloggandet, men dess bättre fart på träningen. Förra veckan summerades till 6 pass och 69 km och denna vecka 5 pass och 78 km so far. Helena och jag körde teamträning i tisdags. Det var meningen att vi skulle köra fartlek men det var lite för halt för det så det blev bara vanlig löpning (JFT träning helt enkelt, som de flesta av mina pass). I tisdags sprang jag hem från jobbet 21 km på ganska grisigt underlag (käkade lunch med en fd kollega igår. Han är duktig löpare och numera mest cyklist och är med i ett gäng som har sub7 på VR som mål i år. Han frågade varför jag inte sprang något i Sätrahallen men det är ju fusk tycker jag. Man ska känna årstidernas växlingar även på underlaget!) och detsamma i fredags. Mötte upp Helena under E4:an bortom Vinterviken. Jag insåg att jag var några minuter sen när jag passerade Brommaplan men efter en gel kunde jag öka marginellt och kom nästan i tid så kunde vi springa tillsmammans hem. Idag är det lite körigt men lyckades klämma in min patenterade 14 km runda efter bak av levainbröd som vi ska ha i morgon. Nu snabb dusch, sedan B.A.R och Dramaten. Får se om vi kan klämma in en teamträning i morgon eller om det blir vila.